tisdag, november 06, 2007

Jag som blond

Även om det inte ser helt helt galet ut säger jag nja åt mig själv som blond. Anledningen till perukprovningen var ett jobb som jag och Sanna var ute på imorse. Och även om det var kul att prova peruker och intressant att få veta mer om 'ämnet' finns det en sorglig bakgrund. Inte direkt när det gäller mig personligen, men den största anledningen till att man skaffar peruk är att man blir sjuk och därför tappar sitt eget hår. Frisören hade många olika peruker i varierande frisyrer och färger, vissa väldigt fina och naturtrogna. Det blev också ett bra samtal om respekt och acceptans. Men när jag såg två grålockiga peruker långt ner på stället fick jag en liten sorgklump i hjärtetrakten. Lilla mormor och lilla farmor, ni fina, ni fattas mig.

4 kommentarer:

Anja sa...

Hihihi, du såg lite "fjortis" ut med ny cool kort frippa!
Och så kanske du blev lite mer lik Siri i blond lugg!
Tack för sist och för god mat. Jonas körde hem hela vägen måndag morgon kl.04,55 och jag sov 1½ timme i bilen. Han sov i sängen i 3 timmar när vi kom hem och jag var på jobbet...

Mari sa...

Tihi, vid min ålder kanske man ska ta "fjortis" som komplimang.

Tack själva för sist, trevligt som vanligt, men hundtjejerna glömde ju att äta upp sin efterrätt. Humlan tog sitt grisöra dagen efter istället.

Såg att hemmapappan också kokat palt, inte helt fel! Själva har vi intagit grötmiddag. Inte helt fel det heller.

anja och jonas sa...

Grötmiddag ska inte underskattas!
Jo, paltpappan är bra, men det kommer bli ensidig kost när det är hans tur att fixa mat när jag jobbar, palt, plättar, pankis, dvs mjölmat...

Mari sa...

Gott, men tungt i magen. Vi åt fläskpannkaka till middag, by the way!