I dag har jag burit en text nära hjärtat, låtit den rinna ur mina fingertoppar och sedan släppt den fri.
Jag har träffat fria, kreativa, egensinniga, vackra människor.
Jag har ätit lättrökt renstek i tunna skivor.
Jag har känt mig som världens sämsta mamma, med otroligt dåligt tålamod.
Jag har tagit med mig Hemi och stavgått andetagen jämnlugna igen bland mossa och skogsstjärnor på Fåröns naturstigar.
Och i slutet, ett lätt duggregn.
Ett lätt, helande duggregn.
Så kommer jag hem.
Till ett hus med tända ljus.
Och en hjärteglad dotter som innerligt utbrister mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar