måndag, september 27, 2010

Två mil

I vintras hade jag en period så dåligt i knät att jag knappt kunde gå ut med Hemi. Cykeln fick stå till förmån för bilen i flera månader.

Då kändes det som en dröm att jag skulle kunna springa.

Men jag har blivit allt bättre, eftersom.

Med hjälp och målmedveten träning.

Magi blandat med hårt slit.

I går bevisade jag och överbevisade jag mig själv.

En vacker söndag förmiddag sprang jag. Först tillsammans med min pappa, hans Angela och Hanna och tillslut en sista sväng själv. Över två mil sprang jag. Inte fort, men långt.

Två mil!


När jag närmade mig hemma var det en euforisk känsla. Gråtighet blandat med adrenalin.

Jag gjorde det!


Jag gjorde det.

5 kommentarer:

BanditQueen sa...

Gråtighet blandat med adrenalin är verkligen rätt beskrivning på känslan. Och den känslan är stor.

Starkt jobbat!

Att leva livet från solsidan sa...

vet precis vad du pratar om, eftersom jag själv är sjukskriven och inte kan träna som vanligt. Men jag ger inte upp utan tar ett steg i taget.

trevlig kväll//Anna

Mari sa...

Tack BanditQueen!

Hej Anna, det låter klokt att ta ett steg i taget. En dag är du framme! Kram på dig.

Fru Westman sa...

Hej!

Har nog aldrig skrivit något mer hos dig förut.

Ville bara gratulera till 2 mil.
Det är stort! En drömgräns!!
Grattis igen! :)

Hälsn Linda

Mari sa...

Hej Linda!

Tack för din kommentar. Jo det var en verklig drömgräns för mig, stort!! Kikade in på din blogg och blev väldigt inspirerad av lampan från Clas Ohlson, får spana på den i helgen tror jag!

Ha en fin helg!