Vissa saker är märkliga.
När vi huserade som mest, funderade, drömde, byggde ut, flyttade om. Då var en av mina drömmar att medverka i inredningsmagasinet Lantliv.
Jag får en helårsprenumeration av min mor varje jul, och jag bläddrar bland de vackra bilderna varje månad.
Och nu är vi - och vårt hus - där. I nummer två.
Jag bläddrade lite snabbt när jag var hemma på lunch, och konstaterade att det blev fint. Jättefint. Men det känns liksom inte mer än så.
I några veckor nu har jag fått flera förfrågningar om människor som vill komma och skriva om och fotografera vårt hem.
Och eftersom mycket av mitt yrkesmässiga liv går ut på att människor släpper in mig i sina hem, vill jag gärna 'bjuda tillbaka' på något sätt.
Så jag säger. Välkommen. Välkommen in. Men vi och vårt hus gör inte till oss, vi stylar inte (fast plockar undan de värsta skräphögarna ...). Och det känns rätt skönt.
Att ha landat där.
5 kommentarer:
Men så skoj, måste kika i den!
Jag gör mig inte till så mycket heller, mest bara kastar in saker i en garderob som sedan faller ut mitt under intervjun, haha ;)
Wow...!! Jag måste ju köpa det numret..sååå fint ni har det, och söta du med Molly kofta och allt..
Jag har också varit med i den tidningen, men ujjj så mycket som är ändrat här hemma nu, när jag ser det reportaget så känns det inte som hemma...
Kraaam Anette
Ja, Malin : ) Garderober är bra. Jag behöver fler, fast jag kompenserar väl med skåp istället. Det funkar också!
Tack snälla Anette. Det är märkligt det där, jag tycker inte att vi har ändrat något, bara lever på. Men när man jämför bilderna som togs (för mindre än ett år sedan) så är det mycket som är förändrat!
Kram till dig, hoppas att du har en fin helg.
Å jag får för mig här i bloggen att du "stylar" ganska mycket. Men kanske lite mer till vardags - alltid.
Arrangerar små stilleben här och där plockar undan och njuter av det visuella.
Men de kan ju vara fel intryck förstås...
Nja, inte så att jag tänker på det i alla fall Catarina. Förut tänkte jag och planerade och njöt av att fixa och dona och fotografera. Nu mest "bara blir det", det är som om intresset varit så mättat ett tag (länge) att jag inte haft något behov. Men sakerna finns ju, och åker runt och flyttas på eftersom att de är ivägen eller saknas och därför blir det en rörelse.
Skicka en kommentar