På samma nivå

Bara en helg, rakt upp och ner. För att den varit fin. Och gett massor av kärlek och energi.

I fredags cyklade jag hem. Morotspajen jag lagat kvällen före stod på värmning i varmluftsugnen och jag satte mig framför kaminen. Min man öppnade en av vinflaskorna vi köpte i Franrike i höstas, och medan maten blev varm samtalade vi med varandra.

Efter middagen såg vi Wild kidz och På spåret. Helgen fortsatte med sovmorgon, en tur till staden för att inhandla skridskor och födelsedagspresenter.

Jag lagade kvällens middag, fisk i ugnen med bladspenat, körsbärstomater, grädde och rosépeppar i lugn och ro, till fin musik. Njöt av att inte behöva stressa i köket.

Och söndag, med flera kalas. Siri gick själv på två, och jag åkte själv till min systers.

Det har inte hänt något märkvärdigt. Vi har umgåtts, varit på samma nivå och har kunnat mötas både i samtal och tystnad, hela familjen. Tillsammans och på var sina håll i huset. Men på det allra vackraste och mest okomplicerade sätt. Vi har druckit kaffe i gungstolen framför kaminen, promenerat, jag har läst ut min bok och vi har sett både tv-serie och film.

Bara en helg. Men en finvacker sådan. En att hämta energi ur.