Jag och mina flickor har haft en helg av tillsammansvaro, eller ensamvaro om man så vill, utan pappan som gjort Stockholm med en vän.
Hemmavid har vi gjort helgen till en fin sådan. Vi har storhandlat, burit in ved, badat badkar, eldat. Siri har bakat cupcakes med en vän och varit på kalas. Allt har vi gjort med omsorg och glädje.
När Siri besökte födelsedagskalaset på söndagen åkte jag och Hemi ut i skogen och promenerade efter ett skoterspår.
Mina texter i tidningen har fått ovanligt mycket uppmärksamhet.
Kärleksfull uppmärksamhet.
Till att börja med skrev jag:
"Det kommer inte i närheten av de bortglömda böckernas gravkammare i Zafóns vid det här laget klassikerstämplade bok ”Vindens skugga”. Men det finns något särskilt med att gå ner i källarbiblioteket i min stad.
Jag ömmar för böckerna där, och känner att jag vill skänka dem uppmärksamhet även om de kanske inte är så bortglömda. Jag fastnar i gammal typografi och blad med mörknande kanter.
En av dagarna finner jag ”Spring! Fanny, spring!” av John Reynolds Gardiner från 1980. Jag minns min läsupplevelse. Willy, hans morfar potatisodlaren. Och så hunden, den bästa vännen. Fanny.
Och när jag läser den för mitt barn om kvällarna, så värmer hennes kropp tätt intill mig. Och jag känner att hon lever boken, precis som jag gjorde.
Den sista kvällen gråter hon över slutet. Som jag. Och önskar att den inte vore slut. Som jag."
Sedan hade jag skrivit ett reportage om indigobarn, eller Highly sensitive persons. Det finner du här.
Och så om oss: Min vän Jill fann reportaget om vårt hus i Lantliv ombloggat på en tjeckisk blogg. Det inlägget finner du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar