Ord rakt in

En stor del av dagarna spenderar jag framför dataskärmen. Och visst fastnar jag lätt även hemma, om kvällarna, när Siri somnat. Och telefonen, som alltid följer med. Visst önskar jag att jag vore mer fri.

Jag uppskattar alla ord jag kan ta del av, på ett helt annat sätt i dag.

Men jag blir också sårbar, när kritik, missförstådda meningar och hot når rakt in.

Eftersom mina sidor i tidningen publiceras om lördagar, när jag är ledig, är det ofta då reaktionerna kommer.

Människor skriver sällan när de tycker att något är bra, det är allmänt känt och så är det bara. Även om jag sällan har svårt att svara på kritik, i det stora perspektivet känner jag att jag står för det jag gör och vad jag vill förmedla, så når orden mig rakt in i ledigheten.

Och även om jag fysiskt inte svarar förrän måndag morgon på kontoret så blir jag kanske ledsen, upprörd. Formulerar mitt svar i huvudet. Prövar och omprövar orden, hur de låter, vad de förmedlar i och mellan raderna.

Det kryper lätt under skinnet och skall bearbetas och ältas. Men när mejlsymbolerna lyser om natten, i fall jag vaknar och vill titta vad klockan är, då har jag sedan länge en överenskommelse med mitt trötta jag. Jag läser inte mejlen då. Och jag läser dem inte när väckaren ringer. Först efter frukost, med en stor kopp kaffe i magen så gör jag det. Inte för att jag får hotfulla och ifrågasättande kommentarer mest hela tiden.

Men ändå. Bara en liten sak för att spinna ett skydd runt min själ.