Det handlade om en öm punkt, en knäckfråga mellan oss.
Mitt jobb, eller egentligen, hur länge jag jobbar om dagarna. Om att Siri uteslutande är sista barn kvar på fritids.
Jag hade ett förslag om en testperiod i höst med tidigare morgnar och därmed tidigare hämtningar. En halvtimmes förskjutning om dagen.
Hon frågade och frågade. Inte nöjd med svaren. Och jag, mer och mer frustrerad.
Det slutade med en stängd dörr och en paus. Och det var länge sedan det var så mellan oss.
Sedan pratade vi igenom vid sovdags.
Jag förklarar vad jag reagerade på. Att det känns som om jag inte räcker till, även om jag menar väl. Att jag egentligen blev ledsen.
Och min sexåring säger: "Men mamma det blir nog bra, men när jag frågar och frågar och frågar sådär, då vill jag egentligen bara ha uppmärksamhet. Av dig eller pappa. Det är det enda jag vill. Att ni ska se mig."
Så mycket lättare det blir att förstå varandra, när man kan sätta ord på sina känslor.
14 kommentarer:
Finaste Siri!
Kram
Varför inte välja Siri? Och jobba kortare tider?
Med tanke på att Siri blir hämtad senast 17.15 varje dag så tycker jag att det är fascinerande att hon alltid är sist. Vad har alla andra föräldrar på hennes skola för jobb/ekonomier? Alla förskolor/skolor som Judith gått på har haft barn som blivit hämtade bra mycket senare än så utan att det känts det minsta konstigt.
Och söta Siri (som ärvt sin moders fina sätt att uttrycka sig på) är väldigt bortskämd med tid och uppmärksamhet så henne går det ingen nöd på. Så pass bra insyn har jag i ert liv att det vågar jag med bestämdhet påstå!
Kram till dig också, Elin. Så roligt att äntligen få träffa er :)
Anonym: Jag väljer Siri. Varje dag väljer jag henne, älskar henne, ser henne. Och varje dag väljer jag mig själv. Ser mig, älskar mig. Ofta i det lilla. Men ändå.
Det finns en hel massa anledningar till både det ena och det andra, som jag inte känner för att orera om för tillfället. Men jag bottnar i mina beslut. Varje dag.
Och Sarah: Word! Och kärlek.
Om man bottnar i sina beslut som du säger att du gör, då blir man inte heller upprörd eller ledsen. Då vet man med hela kroppen och själen att det är rätt beslut och val. Men vet man innerst inne att man gör fel val, då kommer ilskan och ledsenheten. Och där är du. Där krockar du i det du tror och innerst inne vet. Möjligtvis tror du att du väljer rätt men uppenbarligen säger din insida dig något annat.
Fast man är ju aldrig ensam i sina beslut i en familj. Man är hela tiden beroende av andra på ett eller annat sätt. Jag tycker inte det verkar som att Mari gör fel, fast jag inte alls känner henne. Nu får vi kvinnor (och män) sluta upp med att ha dåligt samvete för att vi inte hämtar först på dagis.
Klart att man kan vara ledsen i ett beslut som man bottnar i, man har kanske inte så mycket val, men man gör så gott man kan!
I de flesta fall finns det ett val. Nästan alltid. Ett val att "Ja, jag VILL jobba för att få pengar". Mer pengar än jag egentligen behöver. Men då tycker jag man kan stå för det. Och säga att "Ja, jag VILL hämta mitt barn sent så att jag kan köpa I-phone eller resa eller nyare laptop". Eller ett dyrare boende än bad som behövs. Världen är full av människor som lever på mindre. Sen tycker jag,liksom flera barnpsykologer, faktiskt tvärtom, föräldrar borde ha mera dåligt samvete för att de lämnar bort sina barn för att få pengar till onödiga saker. Ett val har man alltid. Även om konsekvensen av valet kanske blir att det inte går att använda pengar till resor, kläder och det mesta som är självvalt. Det är inte hållbart att barnen ska ha längre dagar än sina föräldrar. Det är bara en ursäkt. Man skaffar inte barn för att lämna iväg dem större delen av deras vakna tid...
Kram till dig Mari <3
Du är en fin människa och mamma. Det har Siri ärvt av dig.
Vi som inte känner Mari vet faktiskt inte den riktiga anledningen till hennes val.
Sen blir jag fruktansvärt irriterad på påståenden om att barn lämnas bort för mycket. Flera generationer av kvinnor har kämpat för rätten om barnomsorg och nu verkar det ha kommit till ett skeede då man ska hämta tidigt,eller helst inte alls ha barnen på förskola/fritids. Och nej, man har inte alltid ett val pga. olika anledningar. Min farmor fick lämna barnen ensamma hemma och gå iväg och jobba. Och som sagt, vi vet inte allt och därför tycker jag också att det är fel att döma på förhand.
Varför VÄLJER man att vara anonym i sina kommentarer?
Finns mycket att säga, men jag säger bara Kram. Vi ska snart in i vardagen vi också, med samma tider. Fint att Siri är så bra på att verbalisera sina tankar, det kommer hon att ha användning för i livet. Ser fram emot att ses snart!
Jag har valt mina barn. Och jag är tacksam varje dag för den tid jag får dela mitt liv med dem. Jag kommer inte att ångra det ens för en sekund. Kan ni säga detsamma så "Bra och grattis". Annars tänk om. Kanske jag någonstans har satt ett litet tankefrö. Annars så får ni hoppas att era barn håller med er i era beslut i framtiden. Och jag hoppas för er egen skull att ni inte heller ångrar er senare i livet. Jag vet många som säger att de skulle tagit mer vara på tiden och varit mer med sina barn. Men jag har aldrig hört någon säga att de skulle varit mindre tid med barnen och mer på jobbet. Dessutom Hanna så VALDE jag inte att vara anonym men jag VALDE Anonym för att jag inte har någon konto i Google eller något OpenId eller vet vad Namn/URL är. Och jo, man har ALLTID ett val. Sen att man inte gillar alternativet är en annan sak. Väljer gör man hela tiden. Och jag väljer att avsluta här. Det är era beslut och ni tar konsekvenserna. Jag tar mina, med glädje & lycka i hjärtat och helt övertygad att jag gör rätt :-) Livet är kort.
Jag har följt Siri med familj i många år och det finns få föräldrar som är såå engagerad i sitt barn på ett fantastiskt fint sätt. Lyhörd och medkännande. Jag blir varm i hjärtat när jag ser dom tillsammans. Bra arbetstider och inte alls långa dagar. Men jag förstår Siri för om hon skulle få bestämma skulle hon vilja vara med sin familj hela tiden, för dom har sån kvalité i sin samvaro. Men så är inte samhället uppbyggt idag man måste arbeta. Du om någon Mari kan säga att "jag är den bästa mamman i världen" . Kram från Maria
Vill bara tillägga att jag inte kommer att fortsätta kommentera här. Oavsett vad. Din blogg är en av de få jag följer av den enkla anledningen att du visar både livets glädje och smärta och jag kommenterar i princip aldrig någon blogg. Därför kände jag att jag vågade skriva något som inte bara var att "klappa medhårs". Jag var inte beredd på att andra skulle lägga sig i det jag skrev till dig. Det är fint att det finns de som stöttar dig såklart men mindre fint att en del går över gränsen och är öppet oförskämda. Även om jag inte upplever att du gör det så känner jag att andra gör det. Jag förstår att du gjort dina val och tyckte bara det var så sorgligt att du skriver att du inte mår bra av dem. Även omtanke som tas på fel sätt är en omtanke.
Hello, I am in the USA, I use Google Translate and I love your photos.
Your daughter is very fortunate, because her mother is an artist. It will inspire her creativity.
Your daughter is also fortunate because her mother has a job that she loves. This will inspire your daughter to find work that makes her happy.
Your family has a lot of love, for each other and your daughter. It will all be OK. Hang your family photos around the house, look at them when it is busy, remember it will be calm again!
Skicka en kommentar