* * *
Om kvällarna tänder vi alla ljus, ser SVT med Siri, låter rökelseträet brinna en liten stund ibland.
Sedan är det dags för en av de sakerna jag älskar mest. Hennes nattning.
Ibland masserar jag hennes fina ben och rygg, ibland samtalar vi - det är under just den stunden av stilla närhet de där viktiga samtalen kommer. Det känns viktigt att det finns tid för dem.
Att ha ett barn som ligger på ens arm. Hon vars hår fortfarande är fuktigt efter duschen, hon som doftar ren människosjäl och energi.
Så läser vi. Just nu >>Bröderna Lejonhjärta<<.
Och den är bra på så många sätt.
I går kom Skorpan till Nangijala. Han och hans bror Jonatan pratar om att Skorpans ben visserligen blivit rakare, men att hans knotiga tryne och stripiga hår är kvar.
"Då log jag och kände efter ordentligt. Jag kände när jag låg där på bron att jag var frisk och glad i varenda bit av mej, och varför behövde jag då vara vacker? Hela kroppen var ändå så lycklig så att det liksom bara skrattade i den."
2 kommentarer:
Mmmm, du beskriver det så fint - tiden med Siri i samband med nattningen. Ger mig perspektiv och eftertanke - jag uppskattar den tiden också, men krypet i kroppen vill upp och vidare. Måste ta vara på de stunderna, tillsammans med en liten fröken mot axeln med en bok eller ponnytidning. Jag vet ju att det snart är ett minne blott.
Har gjort precis som du - lyssnat på ljuden runt huset. Nu på morgonen. Ät ett ägg, och fick kramp i magen, så jag har legat i soffan i tystnaden och lyssnat. Krya på dig och ha en skön helg! Kommer jag till Piteå i April hör jag def av mig - vi har ju the att dricka!
Ja, men det kan jag också känna igen mig i. Ibland ro i själen och en massa njut. Tid att ligga kvar en stund efter hon somnat. Men ibland startklar, på väg i tankarna.
Hoppas att du slapp magsjukan. Och kommer du till Piteå är du varmt välkommen. Det tror jag att du känner :)
Kram.
Skicka en kommentar