* * *
I kväll har vi läst ut "Bröderna Lejonhjärta" jag och Siri. Hennes huvud mot min överarm. Den där stunden av närhet.
Och kanske önskar jag att det är i Nangilima som Hemi väntar på oss.
Medan Siri somnade för kvällen låg jag bakom hennes rygg och läste i en tidning som en vän till mig är redaktör för. Han har skrivit en text som till stor del berör Astrid Lindgrens författarskap med aspekten mod och hjältemod. Skorpan Lejonhjärta är givetvis omnämnd.
En sådan fin text som jag läste med stort intresse - och önskade att jag själv kommit på att skriva.
Så har denna måndag gått. Det är mitten av mars men för min familj är det en slags nystart. Som att vi har en vardag igen. Vardagen med ramar som gör att i alla fall jag uppskattar kvällar och helger än mer. Ramar som gör att man kan planera. För renovering och resor och annat som stått på paus.
För mig har det också varit en nystart med träning. Ja, tränar gör jag ju alltid. Senast utmaningen i fredags med drygt fyra timmars träning på raken. Men det här med uppstyrd och målinriktad träning, som i förlängningen handlar om att bli bättre i ryggen; den tog sin början i dag.
Jag har kört mitt första pass och benen känns något korta på baksidan.
Jag har också gjort en kroppsmätning för att ha något att jämföra med. Siffror är något som egentligen är rätt ointressant, men jag skojade med Markus om att han plötsligt har en fru med en metabolisk ålder på 20, istället för 35.
Men bmi och fettprocent och benstomme spelar mindre roll om jag kan bli bättre i ryggen.
Jag tror på detta, att satsa på mig själv.
Det är tid för det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar