* * *
Fotade den här bilden för ett tag sedan, till jobbet. Jag skrev om något jag skrev förut.
Föräldrakrönikorna. De jag plitade ner, när jag var hemma med liten Siri, när hemma var i Umeå.
Tittar på bilden och minns hur hon kändes i mina armar.
I kväll har hon varit på Vallsberget och åkt slalom med sin far, medan jag har jobbat långdag.
Sedan samlas vi hemma vid köksbordet. Hon sitter nyduschad i min famn och äter kvällsmål; apelsinklyftor, rostade kokosskivor, små chokladknappar och jordnötssmör. Mitt emot mig sitter min man och bakom honom, en ljusslinga som bildar blomfigurer och snöflingor på väggen.
Just där och då känns mitt liv så fullkomligt. Så vardagsvackert och enkelt. Så varmt och in i hjärtat fint.
Apelsindoft och ljusbilder och min familj.
Inte stor, men innerligt älskad.
Trots förändringar, trots hundsaknad och min remiss som nu torde befinna sig på Karolinska i Stockholm. Trots att mina armar nog kommer att vara tomma på fler barn, så känns livet stilla och stormlöst.
I stan sopar de gatorna och vi går mot en vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar