* * *
Blev inklämd av en bil när jag cyklade tidigare i veckan - det gick bra, jag blev rädd och arg och bankade lite i sidan på bilen som dessutom precis hade kört om och därmed sett mig.
Men när jag blir trängd på det viset gör minnet av en trängd situation när jag var yngre sig påmind.
Då cyklade jag också. Blev lurad och fasthållen - och senare jagad när jag tog mig lös. Det gick bra, men den incidenten och några fler (som inte handlade om mig) ledde till rättegång. Mitt vittnesmål spelades in hos polisen och det jag kunde säga handlade om hans ögon.
Jag såg de ögonen för någon vecka sedan. Ögonen och det glesa spretskägget när jag cyklade förbi en bil.
Nåja, det är ingen fara. Länge sedan nu.
Annars söker jag mer och mer desperat efter en läkare som kan förnya min licensansökan på grishormon. I flera år nu har det fungerat bra, jag har faxat eller postat en förfrågan till min läkare och fått en ny motivation i brevlådan - men inte i år.
Trots fax, brev och telefonsamtal får jag ingen kontakt. Och jag har nu slut medicin. Känns lite jobbigt, blir ju lite sjuk om jag inte kan äta den. Och mina provsvar blir tokiga - inte bra för min andra remiss.
Men alltså, jag känner när jag skriver, att detta låter för deprimerande.
För det är helg. Jag är glad i kroppen. Snart ska vi se tv och dricka bubbelvatten och mysa. Och det är påsklov för sjuåringen och hela helgen ligger framför oss.
Det är bra nu. Bara lite tjorv som inte får ta min energi just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar