Valptryck

 * * *

Tittar på Hemis biabädd varje dag när jag parkerar cykeln i förrådet.

En stilla längtan.

Bredvid mig just nu sammanfogar Siri en bok om Hemi som hon haft i tanken länge.

På framsidan: Ett hjärta som gråter ner i ett tårhav och en båt som seglar däri.

Melodramatiska? Vi?

Letar reda på en gammal kökshandduk med Hemi som valp på. Min syster gjorde den en gång i tiden och nu tar Siri över den som mysfilt.

En annan mysfigur som hänger med är älskade Jojje.

Så här satt han med vid middagsbordet i dag.

Varje dag sedan Siri föddes har han varit delaktig.

Riktigt bra kvalitet, kan man konstatera.

 * * *

... och så jag i dag. Har varit och knakat ryggen på eftermiddagen. Det syns att jag har ont, tänker jag när jag ser bilden. Och det har jag, sliten av värk.

Sedan rätt många år tillbaka är det ärligt talat bara dåligt, eller mer dåligt.

Aldrig bättre eller bra.

Längtar efter att kunna ligga och läsa om kvällen så länge jag vill. Inte måsta sluta för att det gör för ont i armen, ryggen eller nacken med belastningen. Att få somna och sova en hel natt utan att ha ont.

Men jag jobbar vidare, på flera olika sätt. Nog når jag dit en dag.

En dag.

Men nu är det helg. Ser fram emot den med ett lugn i kroppen.