* * *
Vi ser "Hundraåringen" (jag har inte läst boken) och blir glad över fantasin i den. Som en magisk hitte-på-saga.
Magi på ett helt annat sätt finner jag i filmen "Rust and bone" (De rouille et d'os). En fransk-belgisk dramafilm med Marion Cotillard (hennes sätt att uttrycka sig!) i en av huvudrollerna.
"Ali är ensamstående pappa till femårige Sam. Fattig, hemlös och utan jobb tar han sonen med sig till Antibes, där de flyttar in i systerns garage.
När han får jobb som dörrvakt på en nattklubb börjar tillvaron gradvis förbättras. Efter en tumultartad kväll träffar han Stéphanie, en kaxig kvinna som jobbar med att dressera späckhuggare på en nöjespark.
Deras första möte är kort och lämnar inga större spår. Men när Stéphanie genomgår sitt livs trauma och ser sitt liv falla i bitar tar hon en chans och ringer Ali."
Bildspråket, de komplexa rollfigurerna, att brottas med sig själv. Så många nivåer.
Och en massa kärlek från min sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar