Nya förutsättningar i trädgården

En gång i tiden stod det logiskt på gården, men sedan infarten ändrades för många år sedan har förrådet stått malplacerat.

I stället för att skrotas fick det nytt liv som hönshus hos goda vänner.

Och så fick trädgården nya, trevliga förutsättningar!

Klokskap

Förra helgen satt jag och Siri i lä i bagageutrymmet på en bil och åt lunch. Hemi satt på pass nedanför och jag lät henne smaka lite bröd från Siris wrap. Vid andra tuggan var hon inte försiktig och högg mig i tummen. Jag smällde till henne över nosen med fingrarna, av reflex, för att det gjorde ont.

Siri spärrade upp sina stora blå och tittade oförrättat på mig.

- Men mamma, slår du Hemi?!
- Mmm ... hmmm!
- Men mamma, hur tror du det känns för henne när du slår henne?
- Nja, inte så bra såklart ... det var nog ganska dumt.
- Ja, för tänk hur det skulle kännas i ditt hjärta om någon slog dig.
- Nä, inte alls bra. Du har rätt. Jag får verkligen be Hemi om ursäkt!

Känsloresor

I dag har våra flickor varit dagbarn på var sitt håll. Hemi har varit hos kära farmor och Siri har varit hos mormor.

Efter middagen tog jag och min make (och Hemi såklart) en rask promenad på Grisberget tillsammans. Det är så sällan vi kommer ut och går tillsammans nu för tiden, men det är mysigt. Man får så mycket sagt i farten, liksom.

Sedan kom vi hem till Siri och mormor som anlänt, en gladglittrig flicka med många roliga upplevelser att berätta om.

När det var dags att gå och sova frågade Siri efter boken om känsloresor. Den introducerade jag i går - och till en början var hon måttligt förtjust. Men i dag frågade hon som sagt efter den.

"Möt barnets inre värld via fantasiresor" av Regina Mäki och Marjette Holmvall är en bok som vill ge barn möjlighet att berätta sina innersta känslor och tankar till vuxna.

Boken innehåller sju olika avslappningsresor till sju olika världar där barnet berättar vad hon/han upplever under resans gång.

Författarna skriver själva: "Eftersom barnens fantasi ofta är kopplad till deras verklighet så kan barnen lösa sina innersta känsloknutar genom att få resa på en magisk flygande matta och landa i en värld där de berättar om vad de känner och upplever. Den vuxna får lära känna sitt barns tankar och känslor och därmed skapas en värdefull relation mellan dem. Vi har valt att ha färger och inte bilder i boken för att barnet själv ska få uppleva sin resa med egna bilder."

Under två kvällar har jag fått ta del av Siris känsloresor till nära och kära, under väldoftande omständigheter och med hopp om sommar.

Jag gör en känsloresa jag med.

Så tacksam att jag får göra den största känsloresan av alla.

Den att vara mamma.

Tove Hem & Trädgård

En solig dag i början av förra sommaren hade vi besök av ett reportage-team hemma.

Birgitta och hennes kollega förevigade vårt hus i text och bild och nu finns jobbet att beskåda i tidningen Tove Hem & Trädgård.

Lyktor

Mina ljuslyktor utgör numera en del av Barbiesamlingens stugby med bland annat zinkslottet och träkojan.

Underbart kreativt, och ibland lite utmattande : )

Lunka på

Sitter med solvarma kinder, efter en riktig utehelg hemma. I skönt mak har vi samlat upp löven som min svärfar varit så snäll och räfsat ihop åt oss, jag har rensat vår rabatt och pallkragarna med jordgubbar och gräslök. Rabarbern och hallonen har också de fått en översyn.

Vi har tvättat några fönster, tvättat och polerat vår nya (ny för oss) bil och ett helt gäng cyklar, cykelsadel och cykelkärra.

I morse klev jag upp klockan sju, åt en rejäl grötfrukost, bakade en ljuvlig äppelpaj med kanderade nötter tillsammans med Siri innan jag cyklade ner till Nolia och anslöt till Pite Runners söndagsträning. Sprang en mil på 54 minuter, tack vare pappas hjälp. Kul, jobbigt och oändligt vackert med solglittret på vattnet invid Norrstrand.

Förutom att få en massa saker gjorda har vi umgåtts, ätit gott, pratat, kramas, läst böcker och hoppat studsmatta. En finhelg som ger energi.

Rich Hippie

Jag söker ju efter en ersättare till min parfymolje-favorit som Body shop slutat tillverka. Eftersom jag föredrar parfymolja blir utbudet mer begränsat. När jag var i Stockholm i vintras luktade jag på Govindas varianter, men ingen föll mig i smaken.

Just nu är jag sugen på märket Rich hippie som gör organisk parfym med 100 procent naturliga doftessenser direkt urvunna ur växt- och blomextrakt. Och så namnen: Shambala, Woodstock, Marrakesh, Wild thing, Brown sugar och Bohemian wedding. Gillar också de små förpackningarna och roll on-funktionen.

Någon som testat?

Äpppelkvist

Några enkla bilder från en onsdagsmorgon. Har flyttat om lite i köket, bänken Hjalmar har tagit plats vid råplansväggen med kokböckerna i en gammal bitsockerlåda inunder.

Påskpynt blev det inte mycket av i år. Det jag fångat på bild står fortfarande kvar, och får samsas med lite mer våriga tongångar av kvistar från våra äppelträd.

Den rätta knycken

Jag började åka slalom i tonåren. Jag var aldrig någon lysande åkare, aldrig ens någon halvbra åkare.

Jag minns en enorm känsla av klumpighet, att inte passa in, rädsla för att åka på någon, för att ramla i liften. Ett tag måste jag ha tyckt om utförslivet, för jag minns att jag testade snowboard, att jag till och med åkte lift med den. Jag kan inte se annat än att jag valde det av experimentlust, men jag vet ärligt talat inte.

Nu har jag inte åkt slalom på många år. Sjutton, tror jag till och med. När man pratar om slalomåkning säger alla att det är en enorm skillnad med de nya skidorna. Carving som frälsare till oss ovana.

Men jag har tvekat. Graviditet, Siris småbarnsår, knäont, ingen utrustning. Det har funnits enkla förklaringar att falla tillbaka på.

Så skulle vi åka till Kåbdalis över påsk. Jag fick ett enkelt erbjudande om att låna både pjäxor och skidor i rätt storlek. Och jag kände en magisk rädsla. Och ändå. Att nu är det dags.

Det var som att dyka rakt ner i tonårstidens känslor. Jag tog vid precis där jag slutade och kände alla känslor lika starkt som då. Jag kan inte minnas att det hände något särskilt som fick mig att sluta åka då.

Kanske finns det något långt inne i mig, men jag har inte den minsta aning om vad.

Jag tvekade dock aldrig. Jag kände att det var dags att utmana rädslan. För jag har ingen lust att leva mitt liv så rädd för saker jag kan påverka.

Men redan när jag tog på mig pjäxorna var min kropp stum och ovillig av rädsla. Skidorna på, ännu värre. Liftkortet krånglade så jag fick gå bredvid. Rädd att glida bakåt i den minimala lutningen till sittliften. Kliva på. Muntorrhet, stumhet i benen, som att allt blod koncentrerats till centrum. En total oförmåga att prata, att se mig omkring.

Jag koncentrerade mig på att andas.

Och av kom jag. Utan att ramla. Och sedan började jag åka. Livrädd. Räddlidande. Torrkokande. Men jag åkte. Varken fort, och långt ifrån bra. Jag kan inte ens jämföra känslan mellan gamla och nya skidor för jag minns inte. Men efter en stund började jag kunna andas. Jag började kunna känna hur jag la vikten och hur jag skulle svänga.

Jag är långt ifrån okej. Jag har fortfarande inte åkt någon bygellift och jag har inte hittat tillbaka till känslan.

Men jag har utmanat en stor rädsla, jag har tagit mig igenom. Vill åka mer. Och jag hade aldrig gjort det utan en käraste vän vid min sida.

Med de tysta åren bakom sig

Kikar bara in för att tipsa om ett reportage som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Här finns det.

Gammalt och fått

Ville avbilda två stolar som vi fått till skänks av mina svärföräldrars granne.

Därmed har några andra vackra, men tyvärr farligt vingliga, stolar nu fått lämna plats för dessa skönheter vid vårt köksbord hemmavid.

Och när jag ändå höll på blev det en outfit-bild, till skinnjackan och stickade sjalen är klänningen en favorit.

Bokglädje

Min svärmor rekommenderade boken "Om inte nu så när" så varmt att jag pausade all annan läsning till förmån för denna välformulerade roman som utspelar sig före och under andra världskriget.

Citatet kommer från förordet.

Redan där hade författaren Annika Thor fångat mig.

Påskminnen

En blandning av dålig mobilkamera och vanlig digitalkamera har fångat några av påskhelgens begivenheter.

Sol, de bästa av vänner och välsmakande mat. Kåbdalis har visat sig från sin finaste sida.

Siri har njutit livet. Gått påskkärring, premiärstått på slalomskidor, plockat tussilagos, lekt med hink och spade i snö, lera och vatten, deltagit i slalomtävling stående mellan bindningarna på pappas snowboard, ätit våfflor på uteservering, testat att rida och busat med kompisar.

Tack för en ljuvlig påsk!

Hemma hos oss ...

... i nästa nummer av magasinet Tove hem & trädgård. Spana in tidningshyllan den 10 maj.

Vad ljuset gör med en

Snapshots från en solig morgon hemma.

Ljusheten är ljuvligt, både om morgon och kväll.

I dag är det desto gråare, men när det känns rått och gråtrist försöker jag skapa en känsla av caféet Kaffekoppen i Gamla stan. Tända ljus, lite rökelse och en stor balja latte med kardemumma i. Då känns det disiga mer lätthanterligt!

Blommor på bord

Här var det ... rosa

Siri fångad på bild på väg till förskolan i morse. Som en rosa karamell gör hon så att mitt hjärta sjunger.

Blominspiration

I veckan har jag varit på ett jobb som får mig att se vackra kronblad framför mig när jag sluter ögonen. Sol, växthus och skaparkraft i en fininspirerande kombination!

Just nu drömmer jag om ranunkel och rosmarin på stam.

Verkligheten är halvtinad gård, massor med lera [var det verkligen så gräsligt när snön la sig i fjol, jo det var nog det]. Men utegranen står inte längre på svaj vid bron utan ligger i alla fall på släpet. Tror snart att den genomblöta isoleringsbiten som pryder infarten ska få flytta till samma ställe.

Och just nu: En stillad och trött kropp efter ett yogapass och en kopp yogite.

Och snart är det helg : )

Bilden är framgooglad.

Morfar fotar

Tio andetag

Jag cyklade hem för lunch i går utan handskar. Efter maten satt jag ute på bron, i solen, och drack en ljuvlig kaffekopp (och en beroendeframkallande rawfood-kaka).

På något sätt ger ljuset energi. Jag tvättade sängkläder, rensade ut garderoberna i hallen och bäddade rent efter middagen. Medan Markus var och simtränade yogade jag.

Sammantaget känns kroppen bra nu. Maten, musklerna, andningen. Det kopplar ihop och jag känner mig stark, smidig och kontrollerad. Och i går hände det. Tio egna andetag i positionen ovan. Utan assist, utan säkerhetsvägg.

Helt själv. På egna ben. Eller armar.

Sommardröm

Ett luftigt, vitt växthus. Eftermiddagskaffe, försommarmiddag, ett glas rosé, en lässtund. Kanske, någon gång.

Regn

Vi rivstartade helgen med ett restaurangbesök med hjärtevänner. Kvällen var sen (eller morgonen ung) innan vi kom hem och lördagen tillbringades därför i ett rätt lugnt tempo, min syster var här en stund och lekte med Siri. Lunch på stan, film och skurning av pardörrarna var några av få aktiviteter.

I dag har Siri övat på att cykla och så har hon lekt med sina kusiner hos farmor och farfar. Jag har sprungit en skön mil och så har vi haft vänner här på middag.

Jag har nyss lagt Siri. Legat henne nära.

En svag andedräkt av banan.

Regn mot taket, en ljusslinga tänd i fönstret.

Mysigt och varmt i hjärtat.

Fint så.

Min dag

I dag har jag ätit lunch med mor och syster, de var matchiga och fina i var sin beige trenchcoat. Mysigt att få krama på dem och diskutera allt mellan världslighet och allvar.

På eftermiddagen har jag gjort en hälsokoll på en timme genom jobbet. Efter att ha svarat på frågor om kost, stress, vikt, motion, familj och så vidare fick jag ta blodtryck och göra ett konditionstest. Jag fick (som jag väntat) mycket bra resultat. Även denna gång fick jag fylla i mina målsättningar och kunde konstatera att jag uppfyllt de gamla.

Efter middagen åkte jag och Siri och storhandlade. Nu sover hon och jag ska gå och yoga, men jag vill bara konstatera att jag känner mig så rikt när kylen är full med grönsaker, frysen full med bär och det finns en massa nötter och frukt och andra härligheter hemma.

En doft av stortjej

I helgen har vi flyttat upp ett litet skrivbord, som tidigare fungerat som avlastningsbord vid köksbordet, till Siris rum.

Stor tjej vill ha skrivbord. Logiken är självklar.

Och med takbjälkarna målade, den stora sängen på plats och nu ett skrivbord vid fönstret så känns hennes rum trevligare än någonsin.

Här och här har jag visat bilder ur hennes rum tidigare.

Klokskap

Jag och Siri sitter vid middagsbordet, denna söndag, efter en fin helg tillsammans.

- Mamma, jag vill fråga dig. Hur känns det i ditt liv just nu?

Jag berättar för henne hur bra det känns för mig, i mitt liv, hur glad jag är att jag har min familj och att vi haft en fin helg ihop. Sedan frågar jag henne hur hennes liv känns.

- Jo, det känns jättebra i mitt hjärta. Det känns som om den vackraste tavlan finns i mitt hjärta. Så bra är det. Och jag älskar dig, så mycket!

Landsväg

Efter gårdagens rörande, intressanta och inspirerande intervju agerade jag bilvakt medan min kollega och vän Sanna låg på landsvägen. Vad gör man inte för den rätta vinkeln?