Förra helgen satt jag och Siri i lä i bagageutrymmet på en bil och åt lunch. Hemi satt på pass nedanför och jag lät henne smaka lite bröd från Siris wrap. Vid andra tuggan var hon inte försiktig och högg mig i tummen. Jag smällde till henne över nosen med fingrarna, av reflex, för att det gjorde ont.Siri spärrade upp sina stora blå och tittade oförrättat på mig.
- Men mamma, slår du Hemi?!
- Mmm ... hmmm!
- Men mamma, hur tror du det känns för henne när du slår henne?
- Nja, inte så bra såklart ... det var nog ganska dumt.
- Ja, för tänk hur det skulle kännas i ditt hjärta om någon slog dig.
- Nä, inte alls bra. Du har rätt. Jag får verkligen be Hemi om ursäkt!
5 kommentarer:
Du har en jättefin blogg Mari som jag läser ofta. Undrar lite hur Hemi mår - blev hon helt bra? Jag kan göra elev-behandlingar på hund (akupunktur) om du skulle behöva. /Kerstin
Vad söt och klok hon är ditt lilla hjärta!
Kram Paula
Söta Siri!
Ha en fin helg!
Kram
Kloka Siri!
Boken nedan verkar vara himlans intressant med :)
Hej Kerstin! Tack för dina fina ord, gör mig glad! Hemi är sig lik nu, hon är lika pigg som innan nackproblemen. Vi fick aldrig veta vad det var. Hon fick akupunktur när hon låg inlagd i Gammelstad och svarade jättebra på det, så det låter mycket intressant. Vi kan väl höras om detaljer!
Ja Paula, visst är det bra att hon kan få mamma att tänka efter ; ) Kram.
Detsamma, Elin!
Boken är fantastisk, Sigrid. Jag och Siri tycker mycket om den.
Skicka en kommentar