Åh

Siri har lite svårt att andas när hon sover. Hon försöker andas genom näsan, varje andetag försöker hon, men det går inte. Till slut kippar hon efter luft med munnen. Ibland har hon andningsuppehåll. Hon sover oroligt, därmed sover vi alla oroligt.

I perioder tycker vi också att hon hör dåligt.

För ett tag sedan besökte Markus och Siri Cederkliniken för att kontrollera saken. Hon fick en remiss till sjukhuset, och där har vi varit i dag.

Hon har vätska i mellanörat, framför allt på vänster sida och så har hon förstorade polyper. Eventuellt skrapning och rör.

Eventuellt.

Och i så fall till hösten.

Läkaren frågade mig vad problemet var, jag beskrev det och han svarade "Så problemet är att mamma är orolig?!".

Jag känner att jag blir så trött. Både på att avvakta, på att Siri och vi andra får fortsätta sova dåligt och oroligt. Och så känner jag mig så miserabelt trött på kommentarer som mamma-är-orolig. Jag känner mig förminskad, osynliggjord och förlöjligad, som att jag uppfunnit ett problem som inte finns.

Det finns säkert bra argument för att inte göra något ingrepp nu. Snart sommar, tillväxt och så vidare? Men känslan just nu.

Så trött.