Genom köksfönstret: dubbla lysande regnbågar. Genom hallfönstret: spöregn.Jag väljer att tolka den vackra gårkvällen som ett tecken. Ett tecken på att allt ordnar sig. Just i dag känns mitt hjärta öppet.
De ringer från Apoteket, min medicin jag äter på licens är det visst tillverkningsproblem med. Kanske kommer de inte igång med produktionen igen. Kanske måste jag söka ny licens för annan tillverkare. Jag blir inte ens upprörd, tänker på Järna, hoppas att jag inte behöver upprepa proceduren, men tänker - att det ordnar sig.
Siri blir för första gången i sitt liv sådär rasande arg och ledsen, så att hon klättrar upp i ett träd och skriker gälla argtjut. Tillslut tar vi oss hem, hon gråter länge i sin pappas famn, men det känns bra att vi finns där, utan ilska eller trötthet, utan bara finns, erbjuder stöd och kramar utan alltför mycket prat.
Sedan fick jag ett besked i går, förhoppningsvis, en ljusning. En framtid.
Och dubbla regnbågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar