tisdag, april 25, 2006

Jag - barbamamma?

Dagens ledord:

"Hej T J O C K I S!"

samt

"Jahaaa, så det är dags snart!"

Okej, jag väger fem kilo mer än vanligt. Men ju fler gånger jag hör någon kalla mig tjockis så förvandlas jag i huvudet till en formlös barbamamma. Och nej, det är inte dags snart. Inte förrän i juli. Det skulle vara betydligt trevligare om någon någon gång kunde säga att jag är fin. Det behöver inte ens vara någon jag känner.

Nu ska jag lugna nerverna med coachens yogavideo.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår din frustration.
Själv fick jag bara höra hur STOOOR jag var under min graviditet.
Ska du gå lika länge som elefanterna hehehe?
Är det dags snart? kunde folk fråga i maj och jag var beräknad i september.
Man var måttligt road då.

Hanna sa...

jag vill gärna se hur fin du är, för när vi sågs sist så syntes det ju inte! Du kan väl maila en magbild, snygging! Hoppas att videon gör gott för nerverna!

Anonym sa...

Vad är det för dumma människor som inte tänker längre än så, blivande mammor är ju det finaste som finns! Vad bra artikelserien var förresten!

Yogavideo skulle jag behöva just nu, jag har kämpat hela dagen med min arga son (den äldre). Suck.

Mari sa...

Jag kan väl ta om EN säger det, men när människa efter människa (och många som själva fått barn = borde vara bättre vetande?) påtalar det blir det lite deppigt ibland.
Jag försöker vara positiv och tycka om mig själv, men jag tycker att det är svårt ibland, en kamp rent utav. Nu har jag börjat kunna tänka att det faktiskt väntar ett barn "i andra änden" och det är ju ett bra mål med det hela. Det känns som om det är nyss jag kommit på det.

Ha, ha Hanna jag ska fota en magbild och skicka dig så får du se hur gigantisk jag är *huhum*.

Yogavideon gjorde susen, trots att detta hände: mobilen ringde tre gånger, hemtelefonen ringde två gånger, två sms inkom + att grannen började skjuta fyrverkerier så att Hemi blev nervös och kom och kysste sin yogande matte och sedan parkerade med mig på yogamattan.

Och tack för berömmet Sara, det värmer.

Anonym sa...

Hej Mari!
Jag tyckte då verkligen att du såg så fin ut i kväll när vi träffades!
Blivande //Morfar

Anonym sa...

SÅ DUMMA! Jag tycker att du är skitsnygg! Säg "shut the fuck up" nästa gång nåt pucko säger så. Hehe.
5 kg: det är ju ingenting. Har du läst "hemma hos Martina"? Hon slutade väga sig när vågen stod på 100 kg. Då kan man väl kanske säga att man har blivit större ( hon ökade alltså ca 40 kg...).
Kram.

Mari sa...

Tack pappa!

Och tack Ewa. Nu får jag slicka min sår, som ter sig rätt fåniga när jag tänker på kvinnor som inte kan bli gravida, de som har foglossning och andra kroppsliga bekymmer eller är väldigt oroliga och annat. Men man är ju sig själv närmast, eller vad det heter.

Jag har läst "Hemma hos Martina" och det är sällan jag skrattar så mycket så tårarna rinner åt en bok, men Martinas är definitivt en av dem.