Fullt upp även idag. Krönika skickad. Recension av Birros "Svarta vykort" skickad. Läs den - om du vill ha ett knogjärnsslag mot hjärtat. Boken alltså
”Jag höll henne i händerna några minuter efter att hon kommit. Jag ville inte först men jag formade händerna till en skopa och höll henne där ett tag. Hon var varm. Hon var så liten att hon rymdes i en hand. Jag grät. Det regnade ute.”
Marcus Birro och hans flickvän har nämligen förlorat två barn, som föddes för tidigt för att överleva.
Bra bok. Hemsk bok.
Annars har vi hämtat ved, lämnat släp, tvättat, fixat lunch ... ekorrhjulet ni vet.
Nu tror jag det blir eftermiddagskaffe innan Siri vaknar. Hon har redan sovit dryga timmen.
2 kommentarer:
Gu' jag fixar knappt att läsa det korta citatet och kan inte låta bli att fundera på precis hur svullet mitt ansikte då skulle vara efter en hel bok om något så sorgligt och otänkbart. Bara tanken får mig modfälld och ledsen i hjärtat. Vilken fruktansvärd tragik! Det borde inte någon någonsin någonstans behöva uppleva. Stackars, stackars föräldrar!
Kan bara hålla med ...
Skicka en kommentar