torsdag, januari 24, 2008

Dagistjejen

Det snöar och blåser så mycket att Hemi vägrar gå ut och göra morgontoaletten. Siri fick andnöd i vagnen på väg till dagis av blåsten.

Just nu är Siri utan förälder för första gången på dagis. När jag gick därifrån hade hon ett par nallebjörnstofflor på fötterna och gick omkring och höll fröken i handen (de var lite svåra att manövrera själv de där skodonen). Om en timma ska jag hämta henne, min stora fina tjej.

6 kommentarer:

Anja och Jonas sa...

Vi sitter o kollar på namn när vi hamnade på den här sidan: http://www.norskenavn.no/navn.php?id=157

Anonym sa...

Jag önskar att det fanns möjlighet att komma hem och se Siri på dagge. Men som du vet mitt uppe i flytten. Har hämtat ut nycklarna idag och har sedan imorse flyttat från mitt rum. Flyttar in när mamma kommer hit, dvs nästa helg.

Tänker på er, pussa humlan också

/k

Anonym sa...

Tack för sist! Hoppas Siri har jätte kul på sitt dagis.

Kram Ingela och Cuda

Anonym sa...

Jag minns så starkt känslan när jag lämnade Judith ensam första gången på "barnehagen" i Oslo. Som jag fick kämpa för att komma mej iväg. För henne gick det hur bra som helst men för mej var det k a t a s t r o f . Jag minns att jag satt i bilen och grät en stund på parkeringen. Min "stora" tjej som klarade sej hur bra som helst utan mamman...

Sen kom det stunder efter det när jag bannade mej själv för jag hade gråtit när allt gick hur bra som helst. Det var när hon helt plötsligt inte alls ville stanna och krampaktigt höll mej runt halsen när jag skulle gå. Får rysningar när jag tänker på det. Aj aj aj i hjärtat. Men det ska man visst också gå igenom säger alla som vet... Det gör så ont så ont att älska så förbehållslöst som man gör med dessa små liven.

Sen är det folk som säger att små barn är små bekymmer. Det gör mej lite nervös...

Mari sa...

Anja och Jonas: Tihi. Norska namn är fina. Har ni några förslag till den ännu namnlösa?! Själv har vi ett norskt killnamn på lager om det skulle råka sig så att Sirre får en lillebrorsa någon gång.

Kajsa, grattis till inflyttningsstart. Du får uppdatera mig med foton! Kram.

Tack själv Ingela. Alltid mysigt när vi ses.

Jo, Sarah - jag minns att mamma berättade en liknande historia om när hon lämnade mig hos dagmamma första gången. Bra att vara beredd på "bakslag" för de lär ju komma, men jag känner mig så redo att jobba (kanske inte heltid, men ändock) så i dag kändes det bara roligt och lite pirrigt. På tal om små barn små bekymmer så tänkte jag faktiskt på ordspråket nyss. Oj oj ...

Anonym sa...

Jag var -tack o lov- också väldigt sugen på att jobba och kom mej iväg alla krisiga gånger. Sen ringde jag alltid en stund senare och då hade hon hittat formen och hade hur kul som helst. Ville oftast inte följa hem med mej när jag skulle hämta henne några timmar senare. Skönt! Så nog gör man både sej själv och barnen en tjänst genom att vara stark och duktig. Men som sagt igen. Aj aj...