Tror pappa tog bilderna vid fyrakilometersmarkeringen, ungefär. Och ungefär då tog min gnista slut. Less på att frysa (ja inte under själva loppet då, men både i blåst och småregn före och även i torkad svett efter - ja fast det visste jag ju inte då) och less på att trängas.På några ställen under loppet fick man stå stilla och köa. Och det lättade bara lite, hela tiden fick man springa om och springa om. Dessutom var det gångvägsbredd hela tiden, så man fick springa bokstavligt talat över stock och sten och akta fötterna från vrickning hela tiden. Frustrerande att aldrig få hitta sin egen lunk.
Så där vid fyra kilometer var glaset halvtomt och inte halvfullt, motivationsmässigt. Men i mål kom jag. Och visst sprang jag hela vägen. Resultattiden blev 26:08. I efterhand känns det lite surt att jag inte tog 25. Nåja, skyller på trängseln.
Fick låna varmare kläder av pappas Angela som syns i grönt på vänstra bilden. Sedan picknic med arbetskamraterna, ett intressant samtal med Eva på jobbet om att hantera negativa jobb-telefonsamtal och så hemfärd. Cykelturen från tidningen och hem var kylig och halvjobbig. Nu är det dags för sängen, jobbuppstigning imorgon jö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar