Jag har burit barn i drygt ett dygn nu. Visst mellanlandade vi några timmar i sängen, men inte värst många. Mina armar går ungefär ner till knäna nu och ingen annan än mamma duger såklart.
Hon har sovit i min famn två svängar. En i bärsjalen på morgonen (jo vi har plockat fram den igen, funkar utmärkt) och så på mig i soffan närmare tre timmar på eftermiddagen, avbrutet av hysteriska gråtutbrott. Har druckit ytterst lite och vill äta, men har för ont.
Jag hoppas på att hon får sova inatt, att hon inte har lika ont imorgon och att hennes bebismage, som hon själv säger, snart kommer tillbaka. Hon har också fått blåsor i händer och fötter och kan därför inte gå så bra. Dessutom i rumpan och hela benen. Även om det gör ont i föräldrahjärtat så vet vi ju att det går över inom en överskådlig framtid.
Men kul är det inte när ens tvååring hysteriskt gråter över bordsskivan och säger att hon inte vill mer.
Kan för övrigt tipsa om Frida Hyvönens nya. Rakt igenom fantastisk skiva vid första genomlyssningen. Sövde Siri till den på förmiddagen.
Syster höll mig sällskap ett par eftermiddagstimmar, som annars riskerar bli riktigt ensamma och rastade Hemi. Nu har hon återvänt till Umeå och jag saknar henne redan.
6 kommentarer:
Oj så tungt. Finns det ingen medicin som mildrar sjukdomen? Passa på och sov om hon somnar, så du får ny energi! Kram Sara
vilka kämpar ni är! kram hanna
testa vanlig pinnglass, typ vanilj. Det var det enda min son åt på fyra dagar... Lycka till.
Nej, Sara, tyvärr, bara smärtlindra och trösta. Men det börjar bli bättre nu!
Tack Hanna!
Siri har ratat allt, glass som saft som O´boy och allt annat vi kommit på för den delen. Har vägrat ens föra det mot munnen, men som sagt, det verkar bli bättre nu.
Å vad jobbigt, skönt att det börjar bli bättre. Känner med både er och Siri, kram! /Sara
Tack Sara!
Skicka en kommentar