Siri har intagit sitt kvällsbad i denna kruka från Jysk. Något större än hinken hon tidigare doppade ner sin lekamen i, denna är improvisation i väntan på badkar.Helgen har tillbringats mestadels utomhus. Jag har planterat och fixat, men ärligt är det inte ett dugg finare nu än i fredags och det känns verkligen som om vi bor i en gigantisk sandlåda. Undrar bara hur många meter uppåt man klivit upp och ner vid ytterdörren - och hur många sandkorn som följer med in varje gång. Ytterdörren blir för övrigt en livsfarlig projektil när det blåser, lagom att dänga Siri rakt i huvudet när hon står och vill in. För att inte tala om den lösa bron och spikarna och de nerplockade fönstrena.
Idag vajar lite svart papp på halvstång från ena husväggen, fasaden har börjat åka ner. Och det är gjutet en första gång så vi har fått ledsaga Hemi över "hindrena" när hon skulle kvällsmotioneras.
Även om det är tröttsamt ibland tänker jag att det är lyxproblem och ärligt talat är det väldigt intressant att få följa arbetets gång.
Morfar och mamma var förbi en sväng och kikade och min fina morfar berättade att det tog två år för honom att bli färdig med deras hus. "Men så slog man också i varenda spik själv", sa han. Just det.
4 kommentarer:
Hur många dagar var det ni hade hållit på innan ni tröttnade på sand och oreda? Hihi...
Här har bron varit provisorisk i ett år och man tror man ska bli galen till slut, fast på nåt lustigt sätt vänjer man sig...
Problemet här är väl mest att vi inte riktigt är överens om vi ska ha en vanlig bro eller en altan.
jag har kommit till fasen, och kom dit rätt tidigt, då jag bara släpper förtreten över all skit och möjligtvis får nåt litet psykbryt då och då. Tre år har snart gått i renoveringsträsket och det kändes värre i början. Det var menat som tröst. När ska vi ses i fullt-upp-livet? :)Kram kram
Vickan, sanden var jag nog less på dag ett skulle jag tro!
Och att inte ha någon bro alls utan ett stup så både barn och hund kan ramla rakt ut från dörren känns väl som man står ut med en kortare tid bara. Men vem vet, vi är rätt bra på att anpassa oss vi människor och förhoppningsvis har vi temporär bro redan till helgen. Och visst går det, det är inte så farligt - speciellt inte på vardagarna. Hoppas ni kan komma överens snart, ett år till med provisorisk bro och jag skulle kanske bli galen?! ; )
Ouf, Hanna. Ni gör det bra! Vet inte när vi ska ses. Jag och Siri är hemma i slutet av veckan, är ni lediga något då? Kram.
yepp, torsdag eftermiddag och fredag lediga. jag hör av mig, vi kanske kan "leka" kram kram
Skicka en kommentar