fredag, september 10, 2010

Stor i världen

För någon söndag sedan följde Siri med sin storkompis till stallet. Helt plötsligt fann jag och Markus oss i soffan, med hämtpizza framför tv:n. Och sedan sov vi middag innan damen behagade komma hem till oss. Det kändes som om vi var ungdomar på Källbogatan igen!

I tisdags när vi svampplockade deklarerade Siri att hon ville följa hem med Aron efteråt. Så jag blev avsläppt hemma medan Siri hängde på sin kompis Aron och hans mamma hem till dem.

Och i kväll har jag skjutsat henne till stan. Mosterkväll med biobesök och popcorn stod på hennes program.

Hon klädde naturligtvis upp sig - all in pink - med handväska, kappa och hatt. Glatt vinkade hon hejdå till mig.

Och jag stod kvar.
Med den där bitterljuva känslan.

Hon lär sig hantera världen utanför närmaste familjen.
Hon har många som värnar och älskar. Jag vill, jag tycker det är ett privilegium.

Ändå står jag kvar, och känner ... saknad.

3 kommentarer:

Sofia på Me and my home sa...

Mmm. Fint skrivet,
Jag har en snart-fyraåring. Könner precis samma sak: frihet men ååh... saknad!

Lina sa...

Lite ont kan det allt göra i början, men som du så fint skriver - också gott! Hon ser ut som en "lite Lotta på väg till mormor och morfar på landet"... :)
SÅ söt!

Kram
Lina

Mari sa...

Precis, Me and ... Sånt är livet : )

Tack, Lina. Hon klädde själv upp sig inför biobesöket. Hatten och kappan är viktiga ingredienser i gå-bort-looken.

Kram och ha en fin vecka!