ÅRETS HÄNDELSE: Är väl det pärlband av händelser som sker mest hela tiden. Guldkanten på vardagen. Det känns redan som om det skett för länge sedan. Men den dagen jag fick min ansökan om grishormon godkänt efter en halvskum resa till Järna - det var en stor händelse. Och en seger.
ÅRETS RESA: Visst önskar jag att pengarna skulle räcka till fler resor, längre bort resor. Men det finns i framtiden, det är jag säker på. Vår semester i Stockholms skärgård, med favoriten Sandhamn var fantastisk. Men mest minns jag en natt på stugan i Skellefteås skärgård. Två vackra flickor som dansar fritt under natthimlen. Långhåriga och fria i sina själar. Kullerbyttor, duggregn och piruetter.
ÅRETS HURRA: För alla människor runt mig. För att det finns de som älskar, fångar upp. De som hjälper, tänker, assisterar. Årets hurra till alla er. För kommentarer, här och via mejl. För sms, telefonsamtal och möten.
ÅRETS SLIT: Förra året skrev jag såhär: "Knäproblemen, som visade sig bero på min Levaxinmedicinering. Läkare, ovilja, Pronaxen, kortinsonsprutor. Resan är inte slut, men nästa vecka åker jag till Järna för att ansökan om en medicin som benämns torkad svinkörtel. Att ha ont i vardagen, att vakna om nätterna av smärta - och framför allt att inte kunna yoga och springa har varit mest slitigt. När jag står på yogamattan eller knyter på mig springskorna blir jag till fullo mig själv."
Det blev ju bra. Väldigt bra, när jag fick byta till grishormon. Men kroppen är fortfarande dålig. Jag hoppas att jag skalar av lager på lager av gammalt ont, för att komma igenom som en helare människa. Resan fortsätter.
Ett annat slit var ovissheten, den som de flesta av oss måste lära sig hantera när människor de älskar är sjuka. Det är kanske årets största slitighet. Men just nu vilar vi i nuet, och nuet är bra.
ÅRETS PLAGG: Traderade på mig några fler Odd Mollys och försöker tänka kvalitet, istället för kvantitet. Mina vinterskor, de bebissköna Manitobah Mukluks är kanske årets plagg. Fast de är skor.
ÅRETS KÖP: Den vackra, fina Mac:en som jag skriver på nu. Förutom att ha gjort surfandet och bildfixandet roligare så ser vi allt mer på datorn. Drar skärmen närmare sängen i gästrummet uppe. Kollar dokumentärer, play, tv-serier. Mysigt. Och nära mina tjejer när jag är ensam hemma. Gasspisen kvalar nog också in som årets köp. Så mycket roligare att laga mat. Faktiskt.
ÅRETS BOK: Det går ju aldrig att utse en. Men främst håller jag nog "Det broderade hjärtat" av Carole Martinez. För språket. För den sällsamma historien.
Frasquita Carasco växer upp i den andalusiska byn Santavela och blir en sömmerska med magiska krafter.
Med hjälp av sin synål kan Frasquita återskapa vad som helst och göra det levande: Blommorna på hennes brudklänning vissnar av bybornas avundsjuka blickar; madonnan i kyrkan får ett sidenhjärta som slår; hennes makes röda stridstupp lappas ihop, fjäder för fjäder; den upproriska lantarbetaren Salvador får sitt svårt sargade och sönderslagna ansikte ihopsytt så att han blir än vackrare efteråt.
Linda Olssons "Det goda inom dig" håller jag högt, liksom böckerna om löpning "Vad jag pratar om när jag pratar om när jag pratar om löpning" av Hariku Murakami och "Born to run - jakten på löpningens själ" av Christopher McDougall.
ÅRETS FILM: "True grit" för den sköna hårdkoktheten, "Fish tank" för socialrealismen, "Cornelis" för känslan och "Miss Potter" för att det är den där perfekta filmen som både ger en bra känsla, glädje och en djupare kunskap.
ÅRETS MUSIK: Nä, jag har nog inget bra att komma med här. Gillade Anna Ternheims duett på hennes senaste platta. Annars känns det som om jag mest Youtubat "Meditation music" för att få skrivro.
ÅRETS SORG: Det är försommar. Jag går i en korridor och får koncentrera mig för att kunna andas. Allt jag vill är att fly. Att vända om. Men det är inget alternativ. Jag fortsätter gå, jag fortsätter andas. Och det går så bra det kan gå. Andrum kommer. Just nu är det lugnt. Egentligen känns det inte helt bevkämt att lista årets sorg, men barnlängtan är en slags passiv sorg. Jag vill inte låta den komma upp i dagen allt för mycket. Jag njuter av det barn jag har, och hoppas att det ordnar sig med resten. Kanske 2012 är vårt år?
5 kommentarer:
Något som är bra, riktigt bra, är att leva här och nu,(även om orden blivit kanske väl klyschiga)
Men inte mindre sant för det.
Ha det gott!
Hej Anette. Visst är det så. Här och nu är bra. Att reflektera, dra lärdom och dra upp mentala riktlinjer för framtiden är också bra. Kram och hoppas att ditt 2012 blir fint.
Å jag tycker du är underbar. Sättet du skriver, sattet du tänker, den du ÄR. Jag känner dig ju inte men är tacksam för att du delar med dig, for att du får mig att tänka lite extra. Tack :-)
Malin
Känns som ett bra år trots allt bästaste Mari.
Tänkte ge dig ett boktips om du inte läst den:
Violets of March av Sara Jio.
Helt underbar! (Om du vill låna den kan jag skicka med posten - hör bara av dig...)
Tack söta Malin, vad glad jag blir!!
Marie - det har varit ett bra år. Alla år vi får, tillsammans med våra kära, är bra på många sätt även om de är jobbiga också. Men det är väl så vi går vidare och drar lärdom också. Tänker jag. Och tack för boktipset, jag gogglade den och den låter intressant. Jag ska se om jag får tag på den. Verkar inte finnas på svenska?
Kramar!
Skicka en kommentar