fredag, januari 06, 2012

Ryggskott och nackspärr

Onsdag morgon på jobbet. Står och pratar med nyhetschefen när jag känner hur allt i kroppen liksom krampar ihop och fryser till is. Jag kämpar en stund innan jag inser att det är dags att åka hem.

Samlar ihop någon slags värdighet och går sakta till bilgaraget. Bäddar upp med handskar och sjal mellan nackstödet och nacken och kör i 20 km/h hem. Får hjälp att ta av jacka och skor. Sedan dess har jag legat i sängen. Första dagen med hjälp att kunna sätta mig upp. Andra dagen med skjuts till naprapaten för hjälp. Tredje dagen i dag. Jag har varit uppe, säkert en halvtimme åt gången innan jag måste vila ryggen.

Och även om det gör så ont att orden och talet liksom fastnar i kroppen så känner jag liksom mycket. Även om det på ett sätt är som att tankeverksamheten inte riktigt fungerar fullt ut. Men det är ryggskott och nackspärr, inte någon livshotande sjukdom. Och även om jag aldrig varit så dålig så kommer det att gå över. Och det är mer sällan jag har ont nu än tidigare.

Jag har sovit, vilat, bläddrat i kataloger och pausat för mer vila. Jag har lyssnat på Vinter i P1 med fina Mia Skäringer och jag har sett en film. Jag har stretchat försiktigt och försökt äta lite. Något trycker, så jag är snurrig och illamående, lite godis klämde jag dock ner när mamma kom med det i går ...

Markus jobbar, intensivt, hela helgen. Men farmor och farfar har hämtat på förskola, de har gett middag, promenerat hund, kommit med värktabletter. Och mormor och moster har också varit här med mat, omtanke, vetevärmare och kärlek. Det är fint att vara omgiven av värme, och lätt att ta emot hjälp när man är så dålig att man inte klarar sig själv.

Siri är och åker pulka i snöfallet. Jag ska i stilla mak åka till jobbet och köra ut mina Helgsidor. Vila på jobbsoffan och handla lax, till kvälls önskemåltid enligt dottern.

Vi pysslar, vilar, kramas - och är frustrerade emellanåt.

Men med så mycket omtanke och kärlek som slingrar sig runt min ryggrad, som värmer mig, kota för kota, som gör mig stark och hel. Då kan jag inte bli annat än bättre.

6 kommentarer:

Marie/Mison sa...

Stackare! Värk är inte kul. Den som aldrig haft riktig värk vet inte hur allmänpåverkad man faktisk blir. Det låter som om din kropp säger i från Mari - frågan är bara mot vad... När jag har perioder då jag är jobbat mycket, sover dåligt eller ätit för dåligt, så reagerar min kropp med värk. Min vänstra axel och vänster sida av nacken blir stel och svullen, och efter några timmar så domnar käken bort. Det enda som hjälper för mig är att lägga mig på ett liggunderlag på golvet, i ett tyst rum och liksom meditera en timme. Låter konstigt, men efter att ha provat massage, värktabletter och annat så har detta bestått som den bästa medicinen.

Krånglande mage har jag också povat. Insett att jag inte kan äta för mkt fibrer, då ser min mage ut som en gravidmage den också. Bönor, linser och dyl är inte att tänka på. Och inte heller fullkornsbröd. Tyvärr, för det tilltalar min smak och matfilosofi.

En del av mina nack/äxelsmärtor har försvunnit när jag har börjat styrketräna. Tre gånger i veckan kör jag med ganska lätta vikter. Efter att ha ledsnat på värkande knän och ond rygg bestämde jag mig i höstas för att sluta springa och prova något helt annat...

Förlåt, det var inte meningen att det här skulle handla om mig - men jag känner igen mig så mkt i dina problem och ville berätta vad som hjälpt mig.

Malin i Luleå sa...

Varma Kramar till dig, Mari <3

Livet på Storgatan sa...

Inte alls kul vännen! hoppas du blir bättre fort/ kram Jill

Sara sa...

Å vad trist Mari, tur att du har fin familj som backar upp och hjälper. Krya på dig! Kram

Elin sa...

Kramar! Hoppas du mår bättre snart!

Mari sa...

Marie, jag är bara glad att du delar med dig av dina erfarenheter. Alltid är det något man kan få idéer av eller fånga upp på något sätt. Det är jag tacksam för! Jag mår bättre nu, både i magen och ryggen. Tar det lugnt och tar hand om mig. Kram till dig.

Tack Malin!

Tack för omtanken Jill. Och för ditt sms : )

Tack Sara. Ser att festen var lyckad! Härligt!

Tack Elin.

Och kram till er.