Började denna tisdag med att pulsa runt i snön med Hemi på morgonpromenad. Hon uppskattade det föga. Sedan skottade jag mig mellan ytterdörren och bilen, sopade den med piassavakvasten, gungade mig ut på vägen och kryssade mellan snödrivorna till stan.
Låg på britsen hos naprapaten halv åtta. Låsningar i nacken, domningar i armen, tryck över bröstet, ryggskott - fast mellan skulderbladen. Passade på att svimma litegrann, först försvann hörseln, sedan började det snurra och sedan blev det svart. Lite kallsvett på det så var jag i hamn. Några knakningar och återbesök på torsdag.
Efter det har jag suttit i bilen i ett kallt garage och gråtit. Jag mår illa, har börjat behandla med värktabletter. Och klockan är bara strax efter åtta. Vart ska denna dag sluta?
En sak vet jag dock. Plogkarmen får bli kvar till Markus kommer hem i natt.
5 kommentarer:
Jag önskar dig bättre och hoppas att den jobbiga nyårs-starten vänder... Kram med kraft skickas.
Jag hoppas innerligt det vänder för dig och att du får må bra!
Jag känner så mycket igen mig själv i det du beskriver,har haft kronisk nack/huvudvärk och liknande magproblem som du beskriver sen 2005.Har provat den ena behandlingsmetoden efter den andra utan att det har haft nån effekt.Jag har känt mig uppgiven och gråtit många tårar.
Vi är jämnåriga du och jag och i vår ålder ska man ju inte behöva plågas av värk.Inte i nån annan ålder heller för den delen.
Jag hoppas innerligt att det ska vända för dig och att du får bli riktigt kry igen . Själv har jag totalt tappat hoppet om denna värkdjävul,åtminstone idag/Ingela L
Skickar många och långa kramar med förhoppning att du snart mår bättre. Förstår känslan!
Kram!
Tack för fin omtanke. Och Ingela, jag förstår att du tappat hoppet. Hoppas att du snart kan finna det igen!
Skicka en kommentar