Fillus de anima.
Själabarn.
Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ.
Så börjar boken Själamakerskan av Michela Murgia, och det är den jag ska ägna mina kvällar åt.
I går läste jag ut Nora Roberts Doft av rosor. Men den där feelgood-boken jag tänkte mig för att koppla av, koppla bort, irriterade mig. Jag tänkte mig en bokform av Weddingplanner med Jennifer Lopez - och egentligen är väl Doft av rosor just det. En manifestation av klyschor, som hjälper till att skapa och upprätthålla maktstrukturen kring hur kvinnor och män ska bete sig och vara mot varandra.
När Emma, bokens huvudperson, för första gången har sex med sin stora kärlek upprepar de ett mönster som förekommer i alla liknande böcker - med någon detalj som variation.
Hon är perfekt smal, men med kurvor. Hon har sammetslockar som flyter ut över kudden. Hon arbetar med blommor och är feminin, men samtidigt en jäkel på att göra cykelsparkar i fotboll. Hon ställer få krav och är humoristisk och allmänt lättsam och glad. Killarna flockas kring henne.
Denna kväll bär hon naturligtvis höga klackar, en snyggsöt klänning och sexiga underkläder. Hon blir lyft till sovrummet, där hennes kärlek kysser varje millimeter av hennes kropp.
"Generösa kurvor, gyllenskimrande hud i ljusskenet, håret i tjocka, svarta sidenlockar över kudden. Han hade alltid tyckt att hon var vacker, men i kväll var hon en uppdukad festbankett som bara väntade på att han skulle ta för sig."
Han smeker henne långsamt, makar henne sakta upp mot krönet, känner hur hon stiger, och till sist når kulmen och brister.
Sedan fortsätter scenen med att det är mannens tur, och när han tränger in i henne så för han henne naturligtvis över vågornas krön igen innan han låter all självbehärskning fara.
Det finns en hel del att säga om sådana skildringar, om vilka förväntningar och bilder det skapar hos både män och kvinnor. Denna bok är verkligen inget undantag.
Men nu. Nu hoppas jag på Murgia och hennes själamakerska.
3 kommentarer:
Jag fattar precis vad du menar!! :)
Ibland så känner jag att jag förr läste alldeles för många sådana där böcker så att jag inte riktigt var beredd på hur livet egentligen ser ut. Att det liksom sällan är rosenskimrande och perfekt. Mer skavt och strävt men och upp och ner men antagligen bättre än om det skulle skimra hela tiden. Tänker att jag ska varna min dotter lite så hon inte går på samma tro som mig.... :)
Å cool bil ni har!! Vad är det för nåt?
/ Marajja
Tack Linda, härligt att någon fler känner igen sig i mina snurriga tankegångar : )
Marajja, precis. Instämmer till fullo. Bilen är en El Camino från -64 med fin patina. Kram.
Skicka en kommentar