Det är sent, men jag gör det ändå

Årets projekt:
Ibland ser jag  mig själv som ett konstant projekt. Förr ett år sedan var det magen som jag hade så ont, så ont i. Men efter en hel del behandligar så är det fantastiskt mycket bättre. Och så håller jag mig borta från gluten. Och för det mesta mjölk. Ryggen är ett projekt i sig, och efter flera råd från kunniga ska jag satsa mer på klassisk styrketräning.

Årets händelse:
En av dem var när min försvunna vigselring mystiskt hittade tillbakat ill mitt ringfinger. Någon sjumilautmaning till cykel var härlig. Däremot fick yogan vila för mycket för min smak. Men med ryggen så dålig går det bara inte, och så blir jag rädd, för att bli sämre.

Årets resa:
Två reportageresor, till Umeå och Stockholm med bästa jobbresesällskapet. Segelbåten i Medelhavet, bergen på nordvästra Mallorca, Palmas gamla stad, Provences vingårdar och Paris gator.

Årets slit:
Någonstans, när jag känner efter. Att vara så mycket själv hemma. På vardagarna är det den intensiva timmen vid hemkomst. Ofta är hunden rastad och matad, men är hon det inte är hon mycket ivrig i sina behov. Och så ska jag tända en brasa i kaminen och helst ha maten på bordet inom tio, femton minuter. Jag tycker om alla de sysslorna, och det går bra. Men det är enklare att vara två.

Årets plagg:
Stickat. Koftor. Sjalar. Tjocksockar. Ponchos. Snart börjar jag väl bära stickade byxor också. Säg åt mig då.

Årets köp:
Den vattenmantlade kaminen. All ekologisk och näringsrik - och god - mat jag lägger en stor del av pengarna på. Och så resorna, naturligtvis. 

Årets tv-serie:
Förra året inleddes med "Downton Abbey"-maraton. Ren njutning i nu tre säsonger. En annan serie som berörde var Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar", både i tv-rutan och i bokväg. Och så "Historieätarna" såklart.

Årets bok:
"Flickan med glasfötter" av Ali Shaw, "Själamakerskan" av Michela Murgia och naturligtvis "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón.

Årets film:
"Trust", "Lawless", "Som maskrosfrön för vinden" och "Nawals hemlighet".

Årets musik:
Spotify i all ära och lättillgänglighet, men för mig blir det mer plocklyssnande än hela-skivor-lyssnande. Mando Diaos "Infruset" och bekantskapen med Lana Del Rey är trevliga nya vänner.

Årets sorg:
Jag har fyllt i denna lista i flera år nu och det känns faktiskt makabert att lista årets sorg. Men årets sorg vet nog alla som läser här, vad den är.

Något du saknade 2012 som du vill ha 2013:
Det kreativa i händerna. Att sy mer. Sy och lyssna på radiodokumentär, då mår jag så bra. Det ska jag göra mer 2013.

Största misstaget:
Jag väljer att inte se det som ett misstag, utan något att dra lärdom av. Att njuta mer, att släppa kontrollen mer. Att bara vara, utan att först beta av att-göra-listorna.

Vem saknade du:
Min man. Att vara en hel familj, när andra är hela familjer. Han finns ju här för mig, vi har varit vi i tretton själsfina år, men olika arbetstider har förändrat vår vardag på gott och ont. Det är verkligen både och. Visst har vi det bra, vi gör det bra, när han inte finns hemma med oss. Men jag mår som bäst när han finns mig nära.