Spets från ett vackert, uttjänt lakan. Handbroderat. Ett jeansbälte. Och några pärlor.
Mina sömnader kommer till i tystnad. Och till radiodokumentärer. Alltid med störa närvaro och koncentration i fingertopparna.
Detta fick min syster i födelsedagspresent. I går sydde jag ett till min dotter, efter hennes önskemål. Hon bär det på skolan i dag. Några fler är under tillverkning. Och en tanke på hårband, förklädesklänningar och några andra produkter i samma linje finns.
Det känns vansinnigt roligt att sy igen.
4 kommentarer:
Snyggt!!! Jag har en hatkärlek till att sy. Att min son satt smilies på min gamla symaskin är ingen slump... Men i julklapp fick jag farmors som hon inte använder, så nu kan i alla fall inte maskinen hindra mig :)
Å, tack Marie. Jag blir jätteglad och peppad! Ha ha, smilies kanske behövdes : ) Jag gillar de gamla pålitliga maskinerna utan krusiduller. Kram!
oj så fint!
Tack, Malin :)
Skicka en kommentar