Peace

Sluta fred med kroppen, ja.

Och ryggen framför allt.

Det känns mycket bättre i dag. Huvudvärk och en slags träningsvärk från naprapatbehandlingen.

Men ändå. Som att saker i ryggen faller på plats. 

Den här gången behövde det faktiskt knakas.

Jag kände det på mig.

Men knakningarna sker liksom i samarbete med kroppen, så mycket det nu kan vara så.

Och efteråt, helande händer som låter kroppen komma till ro istället för att jag lämnar med ett  kaos inuti.

Efter knak följer ändå lite virrvarr och ont och den där rädslan för att allt ska krampa ihop igen.

Men i dag mår jag bättre än på länge, som om behandlingen öppnade också mitt hjärta. Det blir ett slags skydd runt det när jag har såhär i ryggen. Men i dag känner jag. Och så kan jag tänka.

För det är faktiskt så, att tankarna och känslorna stannar upp när jag är dålig.

Och metallsmaken och torrheten i munnen är borta.

Man kan säga att det var välbehövligt.

* * *

Vi är hemma i dag. Jag tar mig tid att fundera, på mig själv, mina känslor och mitt beteende. Tänker över vad jag vill förändra, men försöker också se det som är bra med mig. I mig.

Lördagar, rätt välbehövliga ibland.