onsdag, mars 12, 2014

När tillbaka blir framåt


* * *

Vi är tillbaka där vi började.

Det var i slutet av förra millenniet. Jag och Markus träffades - ja via lite omvägar och vänner och fester - på jobbet.

Jag vikarierade under julen och han arbetade som tryckare. Vi möttes vid dagstidningarna om kvällarna, småpratade. Och oj, så fin jag tyckte att han var.

Hans vänliga ögon.

Det vackra i honom.

När tryckeriet lades ner i Piteå och blev Luleåbaserat ledde arbetsvägarna Markus vidare.

Det senaste året kan man säga att arbetslivet skapat obalans i familjen. De vitt skilda arbetstiderna oss vuxna emellan, helgarbete. När vi stod mitt i det tyckte jag inte att det var något större problem. Det hänger nog ihop med viljan att göra det bästa möjliga av alla situationer.

Men det blev mycket jag och Siri, inte vi som en familjeenhet.

Och så värderade jag - eller vi alla - familjestunderna så att det nästan gjorde ont att göra annat. Som om livet krympte och krympte ihop och enbart kom att handla om vår tresamhet.

Det låter osunt när jag skriver så och vi har haft det bra, tillsammans, hela tiden.

Men ändå någonstans obalans.

En vilja till annat.

En önskan om att i grunden ha liknande arbetstider. Tidigare var det kanske något av en självklarhet, och för många är det inte alls verklighet. Det kanske låter förmätet, jag vet inte, men för oss blev det något att både drömma om och jobba mot.

Därför gjorde Markus tillslut ett val. Jag har inte skrivit om det här, eftersom det var hans val. Inte mitt. Även om det också påverkar mig.

Under en tid hemmavid har han fått fina ömhetsbevis från vår dotter på hur viktigt det har varit och är med kvantitetstid. Att finnas där. Bara finnas. För frågorna som dyker upp, spörsmålen, själsfunderingarna.

Att det på ett annat sätt blivit självklart att mysa med honom i soffan även om jag också finns där.

Att prata med pappa likaväl som med mamma.

Deras huvuden tätt tillsammans, deras småprat, det gör så gott i mig.

* * *

Nu har Markus fått ett nytt jobb.

Tillbaka till rötterna, där han började. I ett tryckeri. Med människor han känner, som vill arbeta med honom igen, med arbetsuppgifter han känner - men också nya lärdomar.

Det är dagjobb med pendlingssällskap;

och framtiden känns ljus.

~ det känns som att vi kan bibehålla vår balans.


8 kommentarer:

Anonym sa...

Ett otroligt bra val han har gjort .Tiden med Siri som barn gå så fort och kommer aldrig tillbaka.Vet ju och ser ju hur mkt tiden med henne och dig betyder.
Erfarenheten med andra arbeten och andra arb tider gör ju oxå att man får nya perspektiv skriver din svärmor och markusmamma

Hanna sa...

Så härligt! Grattis till er allihop! Kram

Catarina sa...

Låter jättebra. Så tur att han hittade något nytt. Men samtidigt så bra att han ändå provade vingarna i restaurangen så att han vet hur det var och slipper fundera i framtiden.

Sarah sa...

Vad roligt för Markus! Det var modigt av honom att testa och klokat att gå vidare. Hoppas att det här blir bra för er alla. Kram

Ewa sa...

Mari, som jag känner igen mig i orden "viljan att göra det bästa möjliga av alla situationer." vilket du sagt många fler gånger.
Så bra att det ordnat sig så bra. Kram bästa.

Mari sa...

Jag håller med, Wiweca. Perspektiv är alltid bra. Det känns verkligen som om vi går mot en ljus vår - men det var alldeles för länge sedan vi sågs! Kram.

Tack Hanna. Kram.

Catarina, jo det känns jätteskönt att han har hittat något nytt (nygammalt). Och precis som du skriver, nu har han testat.

Sarah, och modigt av er att våga bjuda in honom att testa. Grundkänslan är bra, så får vi se hur det blir! Kram.

Tack fina Ewa. Kram!

Elin sa...

Är så glad för er skull!!
Kram!

Unknown sa...

Vad skönt att det blir som ni önskat. Kommer han att jobba i Luleå? /Birgitta