Överlämna

* * *


Förra veckan var jag på ansiktsbehandling.

Tända ljus, uppvärmda bädd, vågor-och-flöjt-musik. Kanske en handmassage som bonus. Gå därifrån, ompysslad, med nyfärgade bryn och vårfräsch hy.

När jag fyller år önskar jag mig för det mesta små upplevelser. Omhändertaganden. Ansiktsbehandling, ögonbrynsplock, massage.

Fina stunder, den där pausen i vardagen. Att överlämna sig för en stund.

En av de skönaste behandlingar jag har varit med om är den ayurvediska behandlingen abhyanga och jag tror att en av anledningarna till det är att den inte är problem- eller lösningsinriktad alls.

För när man går på behandling vill man [jag] ofta ha hjälp med ett problem. Fokus på det som inte fungerar optimalt. Den ömma muskeln bakom skuldran, upphakningen i nacken, problemområdet i hyn nedanför mungiporna.

Naturligtvis vill man ha hjälp med sina 'problem' men samtidigt blir det som om man gång på gång pekar ut alla ens problem och disfunktioner. Befäster dem med ord. Istället för att hylla kroppen för det fantastiska jobb den gör. Hela tiden.


Kanske är jag bara lite less just nu. På ryggen framför allt.


Den krampade ihop igen i söndags när jag satte i tvätt i maskinen. Värktabletter och bad. Nu är det lite bättre, men långt ifrån bra.


Merde!