* * *
Vi går ut i det vita strax bakom halv nio om morgonen. Jag och stortass tar skoterspåret ner till isen. Lånar en spark från sparkeringen. Min heter Forstjärnberget och jag glider ut på fruset vatten.
Leslie springer lös snett bakom mig och landskapet är blekvitt och grått, i harmoni. Som att inga färger finns och kräver uppmärksamhet.
Det är hon och jag och isen. Sprickor, små gropar. Frusna luftbubblor.
Inget mer.
Sparkens medar, ett viskande, strävt ljud. Mina andetag.
Ibland är det allt som behövs.
Stillhet i rörelse och vila i tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar