Trött lördag

Här hänger vi ut i dag. En brasa i kaminen, en balja kaffe och efter det en kopp te. Hemi trivs också inne. Den stora förrådsröjardagen regnade inne och med tanke på att vi kom hem sent i går (eller tidigt i morse beroende på hur man ser det) så gör det inte så mycket.

En riktigt roligt valborg hade vi i alla fall!

Min dag

Rivning av gammalt hus. Svårt att slita sig från vyn ...

... men innan jag åkte in i Luleå skjutsade jag den här
juvelen (och farmor och farfar) till flygplatsen.
Kvällsrapporten säger att hon somnade mitt i sagan.

Jag och Hemi strosade i Luleå och åt mellanmål i solen.

Självporträtt ...

Självklart köpte jag hem sushi från Gennys till middag.

Ny kudde till hallen från Åhléns.

När jag väl släppt ledsenheten över att inte vara med Siri i helgen hade jag en härlig dag i Luleå, lite shopping men inget riktigt fynd. Köpte hem sushi, som jag och Markus åt i lugn och ro och sedan en gemensam kvällspromenad med Hemi, precis som förr i tiden. Tycker så mycket om att gå tillsammans, man pratar så bra då.

I morgon planerar jag aktivitet. Morgonyoga, långpromenad (kanske på Gläntan) med Hemi i naturen och så lunchpump innan det blir badkarsbad och pepp inför kvällen.

Jo, jag kan nog gilla det här : )

Utan Siri

Siris ytterkläder är i torktumlaren, nya springskor är inhandlade, personbeviset fixat och nere har pappan påbörjat packningen.

I morgon drar vår lilla stortjej på äventyr till Stockholm med farmor och farfar. Vi har pratat om det i kväll, hur det kan kännas och vad de ska göra. "Mamma, när jag är hos Maja och Agnes kanske jag gråter lite, men sedan går det nog bra!"

Å, det känns i våra föräldrahjärtan, men jag är så glad för hennes fina relationer och att tryggheten även består av andra än jag och hennes far.

Vi ska passa på att få en hel del gjort på gården. Rensa ut uthuset till att börja med. Sedan sneglar jag på stora skåpet i garaget, torkanordningen i tvättstugan, knivmagneterna ... ja listan kan göras lång. Kanalsim och grillning är även det inplanerat. Det blir en bra helg - men tom.

I morgon bitti ska jag skjutsa resenärerna till flyget. Faktiskt tänkte jag vara så ego att jag tar en ledig dag och åker in och tittar i butiker i Luleå, alldeles ensam. Det ska bli så härligt!

Uteunge

Knytteutflykt på förskolan. Rosiga solkinder. Direkt efter middagen vill hon ut igen. Cyklar på Blocketfyndade cykeln med stödhjul till lekparken.

Vi gungar, klättrar, åker rutschkana.

Cyklar hem, gör bananglass.

Självklart äts den ute på altanen, trots kvällskyla och kalla läppar. Tur att pappa kom hem och agerade sittvärme!

Inte många timmar inomhus för vår tjej i dag.

Räcke på plats

I dag när jag cyklade hem på lunch (har förresten lite grovt räknat ut att jag cyklar 9,4 km varje dag sträckan hem-förskolan-jobb, jobb-hem på lunch, hem-jobb samt jobb-förskolan-hem!) möttes jag av en trevlig syn.

Broräcket är på plats.

Vi befarade att räcket skulle göra att altanen/bron kändes liten, men tycker att det blev superbra. Mysigt och fint!

Nu fattas bara några varv med penseln och en hink vitfärg.

Helgsnurr

Vi har haft en händelserik helg. I fredags besökte jag, Siri, hennes kusin Lovis och flickornas farmor teaterföreställningen "Karlsson på taket".

Senare på kvällen kom Markus yngsta bror Martin, som bor i Göteborg, över. Vi drack några öl och satt och pratade. Tycker så mycket om Martin och är glad att vi fick en lugn stund att filosofera kring livet på.

Helgen har också bestått av Lions loppmarknad, fika på stan, trerättersmiddag, födelsedagskalas, dansuppvisning (med Siris danskamrater) och lite utearbete här hemma i solen.

Nu kopplar jag av och surfar lite på tapeter. Någon av dessa ovan hittade jag på Tapetorama. Kanske skulle vara fint i toaletten?

Ett fulländat andetag

Ett tag nu har jag sneglat på löpbandet när jag kört mina olika pass på crosstrainern. Knät känns bättre och jag tror att det till stor del handlar om mina besök hos fina kinesologen som hjälper mig och som gett mig fantastisk insikt i hur allt hänger samman i min kropp (jag ska fördjupa mig i ämnet vid tillfälle).

Tidigare i veckan kände jag i kroppen att nu är det dags. Efter tjugo minuter på crosstrainern sprang jag mina första tjugo minuter på löpband på länge. Jag kände mig inte lyrisk, men det kändes okej. Och inte ont i knät.

I dag har jag varit ledig från jobbet eftersom vi har sagt farväl till Markus farmor i Kusmarks kyrka. Siri var väl förberedd på begravning och vad den innebar. Jag tyckte att det kändes som ett fint tillfälle att prata om och visa henne på livets gång och slut. Vi har pratat, promenerat på kyrkogården och läst böcker.

Under begravningsgudstjänsten satt hon blick stilla i mitt och Markus knä. Med sina stora, vackra ögon registrerade hon allt omkring sig. Hon såg hur jag knäppte mina händer och gjorde på samma sätt med sina. Hon satt djupt i famnen, avslappnad och med långa andetag.

På kistan lämnade vi varsin ros och en teckning som Siri ritat, Rut som flicka och gravstenen och kistan därunder.

Under den efterföljande lunchen och kaffet satt hon också ganska stilla, för att leva upp i slutet. På väg till serveringen gick vi över en liten bro med rinnande, dansande vatten under.

Dit gick vi tillbaka. Kastade sten i solen. Och pratade åter om liv och död, innan de andra gjorde oss sällskap.

I bilen hem sov hon tungt.

Väl hemma bakade vi en hallon- och kardemummakaka och svepte iväg på Siris danskurs. När vi kom dit var hon ovanligt tillbakadragen och väldigt väldigt mammig.

En av hennes närmaste förskolevänner som också dansar kom fram för att hälsa, men Siri gömde sig bakom mig. Jag satte mig ner på huk, tog Siri i knät och finaste förskolekompisen tittade med öm blick på Siri och strök henne långsamt och sakta över kinden och pannan. Även jag fick mig en smekning i pannan. Vi satt så medan de andra barnen dansade runt omkring oss och jag pratade lite med flickorna om vilka fina vänner jag såg att de var.

Sedan har vi avrundat kvällen med fika här hemma tillsammans med Markus bror Martin som är hemma och hans föräldrar. Det kändes som ett bra slut på dagen, att de var här med oss.

Ungefär där började jag känna mig rätt matt. Begravning för mig är alltid förknippat med blixtrande minnesbilder från begravningen av min morbror, som dog ung och lämnade flera barn efter sig. Jag var också trött av att ha burit Siri, hållit Siri i handen, haft henne i knät och lyssnat på henne helahela dagen.

Istället för att sjunka ner i soffan kände jag ett sug. Ett måste. Så jag knöt på mig löparskorna och tog min första runda utomhus. Som ett begär att känna min kropp arbeta, som motvikt till dagen.

Och jag sprang. Kunde ta ut stegen, kände mig lätt och stark och tränad. Precis sådär som jag drömt om att det skulle kännas.

På väg hem, i en nerförsbacke, tog jag ett fulländat andetag. Som att jag för första gången på evigheter vecklade ut lungorna hela vägen. Jag kände frid, eufori - jag kände mig som jag för första gången på så länge. Det där enda andetaget var värt hela den här långa, mörka, kalla, jävliga vintern.

Ett andetag, och jag känner mig hel.

Vårtecken

Vårenergin kom i en dos i måndags. Då skurade jag golvet i hela huset, storhandlade och så var jag och Siri och handlade penséer. Vi tog en gammal tygpåse som ett olivträd tidigare stod i och ställde ner blommorna däri. Sedan ställde vi allt i en korg.

De står fortfarande kvar i hallen, i morgon får de flytta ut.

Ett härligt vårtecken!

Böcker

Jag har läst de flesta av Anna Gavaldas romaner, men egentligen bara tyckt om klassiska "Tillsammans är man mindre ensam". Den tyckte jag däremot så fantastiskt innerligt om.

Ett tag har jag harvat på med senast översatta "Lyckan är en sällsam fågel". Den fantastiska titeln till trots kom jag ingen vart i boken. Jag fångades inte av berättelsen, karaktärerna eller av språket. För ovanlighetens skull bestämde jag mig för att pausa.

Under Stockholmsvistelsen läste jag ut sköna "Svinhugg" av Marianne Cedervall och nu är jag halvvägs inne i "En flicka som kallas Alice", en bok jag valde för sitt fina omslag, men som fångat mig. En berättelse som påminner mig om böckerna av författaren och barnpsykologen Tori Hayden, som har arbetat med specialundervisning för barn med psykiska störningar och skrivit om sina erfarenheter. Jag och min vän Hanna sträckläste dem under gymnasietiden.

På torsdag ska Siri vara med på sin första begravning. Jag har förberett henne så noga jag kunnat. Till vardags pratar vi mycket om våra släktingar som inte längre vandrar bland oss. "Gör den här fabriken molnen som din farmor sitter på?", "Hur långt är det till himlen?", "Snart gör din mormor som Törnrosa och vaknar av en puss!".

I dag tog vi en kvällspromenad till kyrkogården, en fin solig kväll att strosa där. Tidigare bodde vi nära kyrkogården och jag har alltid tyckt om att gå omkring där.

Jag, Siri och min pappa besökte min farmor och farfars grav. Vi läste på stenar, pratade och Siri frågadefrågadefrågade. "Hur kommer de in i stenen?", "Varför får man inte se på dem?" och tusen miljarder funderingar till.

Jag har letat lite efter passande barnlitteratur på temat och åker förbi bibblan en sväng imorgon.

Det är vår bokstatus just nu.

Stockholmsglimt

Ovetande om hur länge flygstoppet skulle bestå satte vi oss i bilen sent på torsdag kväll. Med facit i hand var det rätt beslut för att få uppleva en efterlängtad Stockholms-weekend.

Man kan sammanfatta helgen med äta-promenera-fika-promenera-äta-promenera. Ungefär så. Allt i ett makligt tempo. Både Brasserie Le Rouge och Grill var fantastiska upplevelser.

Nu är jag hemma i vardagen igen. Full av inspiration!

Stockholm

Restauranger bokade, mycket se-fram-emot gjort.

Och så kommer en isländsk vulkans aska in över Sverige och alla flyg norr om Skellefteå är inställda.

Blir spännande att se om vi kommer iväg i morgon ...


Uppdaterat: Vi tar bilen, kör i natt. Blir nog bra det med : )

Tillfälligt (?) härbärge

Tror sänghimmeln gjorde susen. Siri somnade i sin "nya" sovhörna och sov där till halv tre i natt när hon kom över och sov med oss. För mig var det himmelrike att få somna själv - men också mysigt när hon kröp ner bredvid mig.

I morse när jag gick upp för att väcka henne hade hon på nytt bäddat ner sig på golvet.

Nattsömn

När vi bodde inneboende under renoveringsperioden sov Siri många hela nätter i sin egen lilla utdragssäng. Sedan hon övergav spjälsängen har hon alltid somnat i vår dubbelsäng och så har vi lyft över henne när vi går och lägger oss.

När vi flyttade hem till vårt hus i oktober och bar över henne till utdragssängen vaknade hon och kom tillbaka redan innan jag släckt lampan. Där någonstans blev vi lata - och så var det rätt mysigt med den där varma barnkroppen intill.

Så inte längre.

Hon är lång och tar plats. Dessutom sparkar och trycker hon med fötterna och rumpan och jag vet inte vad. Kort och gott, jag sover inte så bra med henne bredvid mig. En smått klaustrofobisk känsla smyger sig på. I dag ska jag också byta varma vintertäcket mot den svalare sommarvarianten.

Jag klurar på en lösning, och tror att hon vaknar fort i sin säng eftersom den är så smal. Direkt hon börjar vrida och vända på kroppen slår hon i huvudet i en sängkant. I kväll tror jag att jag bäddar en mysig hörna med madrass (och alla vintertäcken som stoppning mot väggarna) på golvet bredvid min säng och ser om hon kan sova där en stund.

Fortsättning följer ...

Nytt på väggen

En av våra väggar i köket väntar fortfarande på den rätta skänken. Jag har också den rätta tavlan som ska hänga ovanför skänken som ännu inte finns. Tavlan är en gåva från en vän, som jag uppskattar mycket - både vännen och tavlan.

I väntan på allt det där rätta hängde vi i dag upp några bilder ur boken Nordens flora som jag köpte för länge sedan i Butik Julias vita drömmar. Den fina glasskålen som jag köpte på loppis nyligen har fått flytta in på det före detta toalettskåpet.

I morgon väntar uppborrning av torkställning i tvättstugan, inte fullt lika roligt - men ack så praktiskt : )

Lördag

I går la jag mig samtidigt som Siri. Elva timmar senare klev jag upp ur dubbelsängen, utsövd efter en lång natt. Härligt!

I dag har vi mest baravarit. Handlat mat, lagat kyckling med majskolvar och zucchini, varit på cykeltur bara för nöjet att trampa runt lite och så har jag och Hemi varit på stavgångspromenad.

Skönt med sådana helger också.

Har du inte sett inredningsreportaget i dagens PT kan du kika in här. Många gånger kommer bilderna fram bättre på nätet, där man ser flera av dem lite större - och dessutom finns det plats för mer bilder online.

Efter vi varit hemma hos Maria och Rickard, som inte bor så långt från oss, åkte jag hem och flyttade runt lite i rena inspirationsivern. Den fina skålen på bilden ovan, som kommer från konsthantverkaren Katarina K, fick bland annat en finplats i köksfönstret.

Torsdag

Vi har just ätit spenat- och vitlöksfylld kyckling med svartrötter och sallad i saffransvinegrette.

Nu är det dags att åka till jobbet efter en dag full av aktiviteter.

Har börjat städa och plocka undan lite här hemma, men med såhär fina påskägg - som vi fått i gåva - tror jag påsken får stanna hos oss ett litet tag till!

Allt & inget

Har åter börjat cykla till jobbet, härligt med asfalt under nypumpade däck. Känner dock av knät lite ikväll, så vi får se om jag kan fortsätta.

Siri är snorig och hostig, vi stannar hemma imorgon så att hon får vila och så åker jag och jobbar (redigerar ett roligt och inspirerande jobb till på lördag) kväll när Markus kommer hem.


Markus farmor somnade nyligen in, ikväll tänder vi ett ljus för henne och imorgon ska jag berätta för Siri om begravningar. Det blir nog fint, hon pratar ofta om de kära vi har som sitter uppe på molnen. Att prata om döden med henne är så avdramatiserat och enkelt, på något sätt. Hoppas det kan förbli så ett tag till, i alla fall.

Påskligheter

Sovmorgnar, stugvistelse, bastubad, god mat, bubbel, trehjulingspremiär, restaurangbesök, träning, film.

Tack och hejdå, påsken 2010.

Skärtorsdag

Ledig, intensiv och rolig torsdag. Siri har frågat mycket om mitt träningsställe, så i morse fick hon följa med till Korpen. Jag körde mitt intervallpass på crosstrainern och hon satt på en matta och lekte med några mjukisdjur och böcker samt tittade sig storögt omkring. Efter stretching och dusch ("Mamma, har de en barndusch här?!" - kranen där man hämtar vatten till bastun fungerade utmärkt som just barndusch) åt vi medhavt mellis innan vi gjorde några ärenden på stan.

Vi har också firat Mollys femårsdag och handlat mat på vägen hem. Nu ska det bli gott med majssoppa och skönt med lite bokläsning och kanske lite yoga i kvällningen.

Stug-sov-över och restaurangbesök väntar också på oss i helgen.

Trevlig påsk på er alla fina!

Martens [på nytt]

När Hemi var ung begick hon ett misstag en dag när hon var ensam hemma. Husses Dr Martens-kängor - perfekt nötta - stod frestande på skostället i hallen.

Det slutade med att hon gnagt av den del av gummisulan som sticker ut utanför lädret.

(För övrigt gnagde hon också av paljetterna av ett par älskade sandaler från New York som jag fått i gåva. Enbart paljetterna, inget annat.)

Nåväl, de där Dr Martens-skorna har varit saknade sedan dess.

Nu har husse budat hem ett par från Tradera. Också sådär perfekt ingångna och nötta. Jag, som i tonåren svettades i kängorna på sommaren och frös tårna av mig om dem vintertid, blir också sugen på ett par. Nostalgi!

Cirkeln är sluten!

Några bilder från veckan

Vi fick många fina gåvor av kära vänner igår.
Bland annat den här finfina blomdekorationen ...

... den står utplacerad på bänken i vardagsrummet, tillsammans
med vackra gamla böcker. Inte så ofta i har så mycket blommor
hemma att man får fundera på vart alla ska rymmas : )

Tror Siri har slagit något slags rekord i bakningstillfällen i veckan.
Den här bilden är från en av stunderna med honung, mjöl och salt.

Redo att arbeta!

"Mamma har påskharen en bil så han kan köra med ett ägg till Lovis?"
Hon kom fram till att han har en bil. En gul sådan.

Vårt lilla avlastningsbord "Förhöja" från Ikea, med utsågad bordsskiva
av loppisfyndat furubord är redo inför lördagens festligheter.

Siri kreerar egen deg och bakar Lilla gubben. Fin!

Och här målas det påskägg.

En intensiv vecka är slut om några minuter. Låter bilderna berätta om några händelser och hälsar påskveckan med flera lediga dagar välkommen!

Fullt upp

Projekt måla köksö, planera festligheter, ha nackspärr, vara på årsmöte med journalistklubben och klura på kläder och smink inför annonsfotografering.

Så är mitt liv i veckan. Påskledighet, kom till mig : )

Majssoppa

Världens enklaste soppa. Lök, burkmajs och buljong, tänk att de ingredienserna kan vara så goda tillsammans.

Lent, varmt, sött.


Anrättningen toppad med guacemole, sallad, groddar och lite ringlad sweet chili.

Mmmm ; )

Lördag

Siri jobbar med ett stort målningsprojekt i köket, som innefattar kartong modell stor på golvet. Ikväll har vi även hunnit pyssla med färg och paljetter så jag sitter och samlar kraft inför en uppröjning! Sedan ska jag kolla på lite recept inför nästa helgs inflyttningsfest : )

Känner mig trött och bekväm i kroppen efter pump och bastu tidigare idag. En middag med rotsaker i ugn och kyckling panerad i citroncest, parmesanost, vitlök, färsk persilja och solrosfrön som mixats ihop gjorde inte saken sämre.

Madicken inspirerar

Så var det fredag igen. I går kväll kände jag mig trött, ont-i-halsig och allmänt hängig. Drack massor med vatten, gjorde några lugna yogaövningar och valde mellan att boka en ayur-vedisk yogamassage eller en behandling i regndroppsteknik.

I morse tittade Siri på Madicken medan hon åt frukost. Hon har inte velat ha flätor på förskolan på sistone, men inspirerad av Madickens frisyr fick jag sätta upp det i dag. Självklart ville hon se resultatet, så jag plockade upp kameran och fotade så att hon fick se. Sedan ville hon själv fotografera. Därav tidiga (och suddiga) morgonbilder.

Ha en härlig fredag!

Vardag

Jag vet inte varför det inte blir så mycket skrivet på bloggen. Livet rullar på och är mestadels bra. Jag har inte riktigt lika ont i knät längre. Jag har hittat sätt att träna som fungerar bra och känner mig stark. Jag har fått en riktig aha-upplevelse hos min kinesolog och fascineras av hur kroppen hänger ihop, hur allt hänger ihop.

Vardagen är bra. Önskar några lediga dagar för att baravara med barn, hund och make. Men snart kommer påsken och uppfyller min önskan.

Hemma förgyller några ranunkler och påskblommor (en uppskattad gåva från en jobbkompis under vår trevliga husvisningskväll) vardagen.

Värme

Ligger man i vår dubbelsäng och tittar ut genom fönstret ser man en hög björk några gårdar bort. Varje morgon när jag väcker Siri tittar vi efter om det sitter några fåglar högst upp i trädet. Så för några morgnar sedan sa jag i vanlig ordning:

- Siri, titta i dag sitter det två fåglar i trädet.
- Nej mamma, det är inte bara fåglar, det är skator förstår du!

Denna lördagskväll sover hon sedan ett par timmar. Jag har yogat och för första gången på evigheter känner jag att något hänt. Kroppen svarar på ett annat sätt. Jag känner mig stark i musklerna och andningen var djup och renande.

Helgdagen har också bestått av fina familjestunder. Jag och Siri som klev upp tidigt och spelade spel och degade vid köksbordet medan solen värmde min rygg genom fönstret. Sådana stunder när man känner frid och är just just här i tanke, själ och kropp.

Nu i kväll ville Siri att vi skulle gå ut en tredje sväng för dagen. Vi klädde på oss och skottade på gården en stund. Sedan frågade jag om hon ville ta en sparktur.

Såklart var hon inte sen att hänga på.

Sparkföret var ljuvligt, så vi svepte ner mot isen där vinterfestivalen hålls. Kröp in i igloon och kände hur det var att ligga där. Sedan gick vi ner på isen, genom en allé av marschaller. Vi hörde sorl från de fina kåtorna och tittade på alla olika eldar utanför. Vi tog av oss handskarna, värmde händerna vid stockelden och dansade till livemusik innan vi på nytt kröp in i igloon innan vi sparkade hem.

Och jag kände mig så rik och så lycklig som får vara Siris mamma.

Fest

Alltså, vi har ju ägt vårt hus i sisådär fem år nu. Och sedan vi flyttade hem för tredje gången i höstas har det ju också gått lite tid.

Ändå tänkte vi ställa till med inflyttningsfest.

Så kära vänner, vig den 27 mars till festligheter om ni har lust. Vid sjutiden bjuder vi på buffé och dryck. Hör av er så vi vet hur mycket vi ska bunkra upp : )

Trevlig helg till er fina.

Lilltoa

Ljuset i hallen och toaletten på övervåningen gör det omöjligt för mig att göra lill-toan rättvisa på bild. Därför nöjer jag mig med de här avbildningarna.

Före vi byggde toalett uppe hade jag inte direkt saknat det, men nu när den finns är det fantastiskt skönt! Mysig är den också. Skönt att kunna samla hårrullar och smink och tandborstar i en mer privat del av huset.

Råplan pryder två väggar och tak. Markus har byggt bänken till handfatet och draperiet som döljer korgar med hårband, bomullsrondeller och annat har jag sytt av ett gammalt lakan.

Det målade trägolvet som vi har överallt på övervåningen ligger på en våtrumsmatta och är bara limmat. Skulle det bli vattenskada är det bara träplankorna som blir förstörda. Den bästa av två världar, när säkerhet och utseende går att kombinera (med lite 'nytänk' och god vilja).

Blandaren funderade jag länge på. Den här från Mora armaturer hade ett fult teckensnitt på plattorna där det står "varmt" och "kallt". Därför bytte jag ut dem med några på franska som blev över från badrummet nere.

Ikväll öppnar jag upp portarna hemma för några vänner från jobbet som är nyfikna. Blåbärskaka och småkakor med namnet "smältande ögonblick" väntar hemma. Markus, som smakade dem igår, intygar att de är just smältande ögonblick ; )

Navelskåder-i

Jag satt i bilen utanför förskolan med lite batteri i telefonen när läkaren ringde om provsvaren.

Allt såg bra ut, utom sköldkörtelvärdet (jag äter Levaxin på grund av underproduktion i sköldkörteln). Jag äter för stor dos medicin och ska minska mängden.

Det kan påverka lederna och därmed mitt knä.

Därför ska jag äta en något lägre dos i några månader och sedan göra ett nytt blodprov för att se hur jag ligger.

När jag avslutat telefonsamtalet kände jag mig lättad för att det inte verkar vara något 'allvarligt' fel i mig. Men nu har en känsla av besvikelse smugit sig på. Minska min medicin och vänta, vänta och vänta och se.

Jag har gjort väntandet redan.

Jag känner mig nästan lite avfärdad. Så. Fallet löst. I alla fall för några månader framföver. Säkert är jag orättvis.

Nu söker jag vidare på andra vägar.

Jag just nu

Jag har jobbat med mig själv i två timmar nu. Först yoga medan Siri somnade. En ljuslåga vid murstocken och ett försök att hitta mig själv i djupa andetag. Det gick väl sådär. Efteråt la jag spikmattan på yogamattan och lyssnade på mitt mentala träningsprogram.

Jag fick en känsla av att jag måste sluta fred med mig själv. Vara stolt och på djupet tillfreds med mig, även om det också finns en strävan vidare.

Jag tycker jag letar hela tiden, försöker lyssna inåt. Hitta en anledning till varför jag har så ont i knät. När jag var hos läkaren i går sa han att jag såg ledsen ut och frågade om det är något jag inte berättat för honom. Men hur jag än känner så finner jag inget. Allt känns bra i livet, ja utom knät då.

Jag äter på halvfart, som det kallas. Då brukar man gå ner mellan ett halvt och ett kilo i veckan. För mig har det inte hänt någonting på vågen, men jag finner acceptans i att man når platåer där det står stilla, att kroppen kanske måste få hinna ikapp efter ganska många tappade kilon. Jag har inte en tanke på att sluta.

Och tänker jag inte på centimeter och kilon så finner jag en person jag vill vara när det handlar om kost. Jag behöver inte tänka att jag ska fika då eller "unna" mig godis på lördag.

Rutinmässigt tackar jag nej till "köpesfika" och blir förvånad och stolt över mig själv efteråt. Hembakt har jag inte heller haft behov av, även om jag föredrar det alternativet. Jag märker också hur mycket jag har sötat tidigare. En råsockerbit i teet på kvällen, lite ringlad honung över den naturella yoghurten ... just nu har jag inget behov av det. Jag känner mig lätt och fri i kroppen. Jag känner mig energifylld, med massor av lust att träna. Jag är pigg om kvällarna och så långt ifrån blodsockerstyrd som jag någonsin varit som vuxen.

Bara det är stora vinster.

I går lämnade jag blodprov hos läkaren. En massa saker ibockade på ett papper. För att se till helheten. Och det är ju bra, även om sådant alltid gör en nervös innan man fått svaren.

Där är jag just nu.

Mitt i.

Favoritblomma

Några ranunkler som gåva har förgyllt min vecka. Tyvärr kunde jag inte ha min favoritblomma i brudbuketten när vi gifte oss, eftersom det var fel säsong. Istället får jag njuta av den på köksbordet!

Hundspann & mango

Har precis satt i Amy Macdonalds nya skiva i spelaren och kickar igång en ny vecka.

Sammanfattar den gågna helgen med några ord.

Goda frukostar. Mangofrälst dotter. Hundspann på isen. Kusinlek. Sen vuxenmiddag (dock med en i underställ efter Kåbdalisdag och en i svettiga träningskläder efter ett pass på Korpen). Film. Vila.

Är jag redo för en ny vecka?

Jag tror det.

Andas

Jag yogar och andas Siri till sömns. Hon vet nu. Jag läser, säger godnatt. Tänder ljus. Ett till mig vid murstocken och ett till henne på nattduksbordet.

Jag sjunger mantrat, hon sjunger med.

När jag kikar på henne i Utthita Trikonasana B kastar hon en slängkyss till mig och somnar sedan.

Nu ska jag gå ner och förbereda inför morgondagens middag: fisk med ett täcke av champinjoner, lufttorkad skinka, tomater och purjolök tillsammans med ångkokt blomkål, morot och ärtskidor.

Och imorgon kommer kanske solen : )

På Siris anmodan

I dag fyller Siris mormor år. Eftersom hon är på resande fot får vi fira henne senare. En sak har dock Siri bestämt, och det är att vi ska baka en tårta till mormor när hon kommer hem.

Eftersom gräddtårta inte tillhör mina favoriter introducerade jag idén med systrarna Eisenmans hallonpaj (den bakre på bilden ovan). Jag har både deras "Sommarens söta" och "Soppor, börd & röror". Båda kokböckerna är flitigt använda i det Gustafssonska köket.

Idén föll i god jord, med tillägget att ytterligare en ingrediens skulle komma till: "De där gula från frysen!". För Siris nya favorit är frusen mango.

Så när mormor kommer hem bakar vi. Hallonpaj [med mango] ♥