Det har varit en sådan fullaktivitetsvecka med långa kvällar. Därför känns det extra skönt med fredag. Siri har dock börjat tala om megadisco i kväll, nåja vi får se.
I går hade jag besök av en kär vän.
Vi samtalade över en kopp te och jag blir så gladlycklig in i själen av vår vänskap. Hur vi sällan ses, men hur orden och känslan ändå så självklart finns där.
Mest pratade vi om bröllop, eftersom han skall gifta sig med sin käresta i år. Det känns mycket fint att få äran att planera för vackra kläder och en dag i kärlekens tecken, det var länge sedan vi gick på något bröllop nu.
Och detta blir något extra, det känner jag på mig.
Det jag egentligen skulle skriva om i går, om jag och min träning, försvann mellan raderna.
Men jag tänkte på det när jag var i gymmet senast. Hur jag kämpar med att bygga muskler, som ska göra min onda rygg mindre ond. Men hur svårt det är att verkligen känna att övningarna tar rätt, när jag ägnat så många år av att förtränga just hur det känns i det området, eftersom det allt som oftast gör för ont.
Och så ska man gå in i känslan.
Det är rätt obehagligt.
På samma sätt är det obehagligt att ha träningsverk i bröstryggen, för det är så närbesläktat med kramp-inför-upphakning.
Men det skall ju bli bättre i längden, det måste jag ju tro på.
