Kortison

Det är en tröttjobbig dag. Sötsugen, hungrig, in-i-märgen-trött.

Började min morgon hos läkaren. Vi pratade om hur knäna varit sedan sist. Och armbågarna och handlederna.

Han undersökte och sa att jag skulle få en kortisonspruta i vardera knä.

Kvar låg jag på britsen, med en tår i ögonvrån. Fokusera på att andas. Orolignervös.

Men det gick. Såklart det gick. Men galet ont gjorde det.

Och ont gör det nu med. Knivhugg, molande värk. Insidan av knäna kan inte nudda något och jag kan inte stå på knä.

Dessutom får cykeln stå några dagar, jag får köra bil till jobbet.

Efteråt: darrig, illamående. Drack två muggar vatten innan jag kunde gå därifrån på skakben.

Ikväll har Markus varit med Siri och dansat ut julen. Jag däckade på soffan. Känner mig fortfarande risig, fryser och är trött.

Men förhoppningsvis. En vändning, en ljusning. Jag drömmer om att springa!