Träningen & jag

Det är drygt ett år sedan jag pausade från träningsanläggningen som jag tränat på i många år. Det var länge sedan jag reflekterade över det, men jag följde min dotter dit på dans igår och fick därför anledning att fundera medan hon piruettade och höll takten.

Jag valde att säga upp mitt medlemsskap för att testa nytt, för att bryta ny mark. För mig själv. Jag tyckte att jag harvade på, att det tog mycket tid, och att jag inte gjorde mycket annat än att upprätthålla resultat. Dessutom finns aspekter som inte passar mig, egentligen. Passa tider, gå ner i en källare, trängas i ett omklädningsrum med plåtskåp, även om det är fräscht. Kylan i lokalerna.

Visst kan jag sakna de karismatiska ledarna. Tjenare-hur-är-det-idag-känslan. Men just nu är jag nöjd med mitt val.

Jag har sprungit väldigt lite det senaste året. Men nu har vi fått ett löpband till gymmet på jobbet och det har jag begagnat rätt flitigt, men allra mest för uppvärmning och intervaller.

I dag har jag löpt fem kilometer. Eller lunkat. Det tog en halvtimme. Och fortfarande känner jag av blindtarmsärret när jag börjar komma upp i kilometer. Nåja, just nu är inte mitt mål att springa långt.

Och trots att jag 'enbart' crossfit-tränat, korta, intensiva pass. En del ren styrketräning och lite yoga. Trots att jag dragit ner träningstiden markant, och trots att jag äter betydligt mer så känns kroppen bra. Stark och bra (även om ryggen fortfarande är ett problem).

Jag blev inbjuden till en klass på anläggningen, och konstaterade att jag lyfter minst lika mycket nu som då. Jag håller vikten och har snarare fått mer muskler än mindre.

Så just nu är jag nöjd. För effekten jag får av det jag investerar.

Längre fram finns anledning att göra nya mål, men inte just nu.

Och yogan då. Den älskade. Den tar för mycket tid, den blir lätt en prestation. Och när jag inte är perfekt i ryggen, då blir det värre av att yoga än av att låta bli.

Så jag försöker omvärdera. Att sitta i lotus och andas är också att yoga. Att göra en mer stillsam klass hemma på fyrtio minuter är också yoga. Det behövs inte långa klasser för att det skall räknas som yoga, även om jag kan längta mig dit oändligt ibland.

Jag har min andning, och det är tillräckligt med yoga.

Också det för just nu.