Hemmakafé

 

Så har det gått en helg, väl värd att summeras. En tillsammanshelg. Wild kidz och chips, dokumentären om Carolina Klüft (som för övrigt har en fin ridgebackdam - vår hund är inte lika fin i skrivande stund eftersom hon kalasat på en morotspaj som skulle vara kvällens middag).

 

Vi har lunchat med min vän Dohyo. Vi lärde känna varandra på folkhögskola.

 

Då spelade han klassisk gitarr, nu är han en av få (två?) professionella lutaspelare i Sverige. Det var många år sedan vi sågs, men i helgen var han i Piteå för att spela in musik. Det var fint att ses.

 

Så har jag njutit i fulla drag av Melodifestivalen. Inte för sändningen och musiken i sig, men för att få uppleva den genom vår sexårings ögon och kropp. Glädjen över Sean Banan.

 

Magi, på sitt sätt.

 

Siri är jätteförkyld. Igen. Och sover jättedåligt. Igen. Men min kära make har kamperat med henne och jag har fått sova själv. Tack och lov. Jag får ångest av bara tanken att ligga och lyssna på hennes kamp med andningen. Som tur är slipper jag hantera det.

 

Och utöver har vi promenerat, pysslat, ätit gott, spelat spel, sett film, umgåtts med vänner.

 

Så har en helg gått. Och en hel massa fint har rymts i den.