Soliga stunder dagtid går det att trä vårjackan över axlarna. Det är rätt härligt. Fast för det mesta är jag ändå klädd i täckbyxor och dunjacka, när jag cyklar till jobbet.
I dag har jag haft en missanpassad tröttdag. Den hade dessutom ett riktigt dåligt mellanspel när jag skulle hämta Siri hos en vän, inte hade någon bil - och precis när jag skulle ta ut cykelkärran ur förrådet så rasade nästan all snö från taket. Om jag varit några sekunder snabbare så hade jag fått snön i nacken.
Det kändes inte precis som tur, när jag insåg att alla transportmedel till Siri, förutom åkmadrassen, var insnöade. Och att jag inte orkade / hade tid att skotta bort snön.
Det kändes inte heller som tur när jag tog på midjebältet till madrassen och strävsamt promenerade med Hemi för att hämta henne.
Men det var ganska skönt ute. Och det var ju tur att jag inte fick snön på mig och dog, som Siri uttryckte sig senare.
Och så fick jag min återhämtning. Mitt balsam. En vällingdrickande långflicka i famnen. Stilla vaggningar i gungstolen, min näsa i hennes hår medan hon berättade om sin dag.
I dag räckte det mer än väl för att göra mig mjuk inuti igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar