* * *
Den andra nedsparkad på golvet.
Tandborsten med sugkoppsfot står på givakt i vardagsrumsfönstret.
Utanför kör gula lokalbussen förbi.
Så kör det en till,
och en till.
Tiden står. Brasan knäpper. Diskmaskinen brummar lätt.
Vardagsljud.
Jag har suttit i soffan och hållit handflatan på min hunds ljumske. Soffpositionen vi haft tusen och en gånger. Tusen och en och aldrig mer.
Den här morgonen är inramad av vardaglighet.
Måndag i januari.
Men snart ska en veterinär komma. Snart ska Hemi få en lugnande spruta. Snart ska hon somna, för alltid.
Hon ska somna, med våra händer på hennes varma hundkropp.
Tandborsten med sugkoppsfot står på givakt i vardagsrumsfönstret.
Utanför kör gula lokalbussen förbi.
Så kör det en till,
och en till.
Tiden står. Brasan knäpper. Diskmaskinen brummar lätt.
Vardagsljud.
Jag har suttit i soffan och hållit handflatan på min hunds ljumske. Soffpositionen vi haft tusen och en gånger. Tusen och en och aldrig mer.
Den här morgonen är inramad av vardaglighet.
Måndag i januari.
Men snart ska en veterinär komma. Snart ska Hemi få en lugnande spruta. Snart ska hon somna, för alltid.
Hon ska somna, med våra händer på hennes varma hundkropp.
Med våra tårar, tysta droppar.
Och diskmaskinen surrar.
Vi ska bädda om henne och några timmar senare ska vi bära ut hennes kropp och rätta till filten över henne. Fortfarande varm.
Vi fick ha henne till låns i elva år.
Det känns skönt och det känns rätt, men det gör oändligt ont.
Och vi har skrattat i dag, åt tusen och en tokigheter genom åren.
Men mest har vi gråtit, såklart.
Tårar och en utplockad diskmaskin.
Och diskmaskinen surrar.
Vi ska bädda om henne och några timmar senare ska vi bära ut hennes kropp och rätta till filten över henne. Fortfarande varm.
Vi fick ha henne till låns i elva år.
Det känns skönt och det känns rätt, men det gör oändligt ont.
Och vi har skrattat i dag, åt tusen och en tokigheter genom åren.
Men mest har vi gråtit, såklart.
Tårar och en utplockad diskmaskin.
Tack för allt, älskade älskade vän.
20 kommentarer:
Finns det ett ord till tröst så tror jag det är minnen! Lev på dem och älska det du minns! Kram!
<3
Usch så tråkigt!! Tänker på er allihopa <3
Kära Mari, familjen Tanmark gråter i vardagsrumssoffan. Vi känner verkligen med er. Tusen kramar.
Beskedet, och kärleken som lyser genom bilderna fick mig att storgrina. Sov i ro, Hemi.
Jag lider med dig och din familj.
Det krossar ens hjärta!
❤ Tänker på er. Kram.
Kramar i massor till er!
Fina Hemi, Vila I frid.
Sorgesamt att höra även om det var väntat. Varma kramar!! Hemi har haft en fantastisk familj under sitt hundliv ❤️ / Hanna m familj
Vilken sorg<3<3<3 Vi tänker på er och skickar varma kramar till hela familjen.
Syster Hekayas familj i Boden.
Tänk att Hemi fick vara med er så länge. Glad att jag hittat din blogg. Hälsningar vetten du mejlat som läst din bebiskrönika och blev förtrollad av vardagsnärhet. Ta hand om dig!
Åh, så sorglligt! Men, som någon redan skrivit, Hemi har haft fina år i er familj. Varm cyberkram till er familj.
/Birgitta
Tårarna rullar ner för mina kinder, så fint skrivet - så fina bilder. Fina, fina Hemi. En stor kram till er alla, Emma
Å vad jobbigt för er att ta avsked av en så kär familjemedlem...Men vilket fint hundliv hon har haft och så älskad hon har varit! Tänker på er. Kram <3
Marie, ja minnen finns det gott om. Tokiga, mysiga och nu sorgliga också såklart. En del av livet. Kram.
Sara, hjärta tillbaka.
Tack Petter. Det värmer.
Å, Ewa ...
Jenny, dina ord för mig att gråta för jag vet inte vilken gång i ordningen. Tack för dina ord och kram.
Så är det, Monica.
Tack, Ulrika. Och kram.
Kram till dig också, Åsa.
Tack Hanna <3 Jo, vi hade det bra tillsammans.
Å, Lena. Ja fy. Detta är ju baksidan. Men tusen gånger värt hur tråkigt det än är. Stor kram till er!
Anonym - ja vi fick ha Hemi till skänks länge. Elva år. Så många stunder och minnen och självklarheter. Tack för omtanken.
Tack Birgitta. Kram till dig med.
Tack Emma, för omtanken.
Sara - jo gräsligt, men fint att få finnas där med henne ända till sista, tunga andetaget. Kram!
Så skönt för Hemi och så sorgligt för er men som vi alla vet den dag vi ska dö kommer förr eller senare och Hemi har ju haft ett fantastiskt hundliv. Kram Gertrud
Jag förstår precis er känsla. Outhärdligt och uthärdligt på samma gång....livet ruckas en aning ur led men går vidare ändå. Kram till er i sorgens stund...
Jag vet hur det är att mista en fyrbent vän - har gått igenom det flera gånger - det gör så ont! Men det ingår i ägandet att ibland ta detta beslut. Och de är så mycket mer värda än att ha ont och att må dåligt.
Skickar dig och familjen en stor varm kram!
/Din namne - Mari
Hej Lisa. Ja. Outhärdligt och uthärdligt om vart annat. Kram och tack för dina fina ord.
Mari - ja fy, jag kunde inte föreställa mig hur ont. Precis som du säger, det ingår, och vi har ett ansvar. Tack för kramen, den värmer.
Tack för omtanken, Gertrud. Du har ju också varit med om sådana tråkigheter och vet hur tomt det blir. Kram.
Skicka en kommentar