Inte lika ledsen i dag.
Är i saknad av den ständiga omsorgen, att ha hennes bästa i tankarna.
Att få ge,
omsorg.
Det är fint.
Och luften hemma är så tom. Hennes energi fattas oss.
* * *
Jag har jobbat intensivt två dagar. Möten, intervju, redigering.
Så i bilen på vägen hem knäar den mig igen, saknaden.
Men den får finnas där, inte svårare eller lättare än så.
Sedan är det inte bara jag som saknar. De finns andra nära som haft Hemi som en självklar del i sina liv, som också har sorg.
Själv har jag har fått så många fina meddelanden
~ och de värmer enormt.
Jag kommer hem till min familj. Till tända ljus och kärlekslagad mat, till en tjej som åkt skridskor och har kallröda läppar, till Markus som jag delat mitt liv med i fjorton år.
Min man hämtar och drar på mig hemma-fleecekläderna. Han kramar mig,
och om kvällen somnar jag i hans famn.
I dag är det torsdag. Jag har haft en tisdag och en onsdag utan min hund.
Även i kväll, ska jag somna i min käras armar.
2 kommentarer:
Har du läst dikten om sorgens fågel? Den är så fin och när vår Alfons gick bort förra hösten 16 år gammal läste jag den om och om igen...ord kan vara så tröstande. Vår granne har en stor Rhodesian tik. såg henne i går och tänkte på eran Hemi...
Jag är inte så bra på det där med hejdån precis!
Ingrid
Jag har läst den nu, Ingrid. Sorgens fågel. Fin.
Vi såg Bolibompa i helgen, och då var programledarens ridgeback Goliat med. Blev varm i hjärtat av att se honom.
Känns fortfarande overkligt att vi sagt hejdå av vår Hemi. På riktigt hejdå.
Kram.
Skicka en kommentar