Skymning

Ett glas rosé på verandan med fina svärföräldrarna under ljuskronan igår kväll. När Siri somnat lite senare la jag mig därute på soffan med en bok. Det är något magiskt med mörka, varma kvällar.

Nytt i tidningen

När jag redigerade morgondagens Helgsidor insåg jag att det var dags för en ny bylinebild. Även om det är sol och fint väder ute just nu kändes den gamla bilden lite väl somrig.

Passade därför på att fråga begåvade Sofia Wellborg som jobbar sin sista dag idag om hon kunde plåta en ny.

Att bli fotad i studion är alltid lite ångest. Mitt tunna hår ger mig dåligt självförtroende. Och vad ska man ha för kläder? Mina sminkkunskaper är dessutom minimala. Och hur fräsch känner man sig efter en sejour hos naprapaten där man blivit knakad från bäckenet upp i nacken?!

Jag ställde upp mig framför fonden, Sofia kollade ljuset - och så vips var det klart, efter några ynka testbilder. "Jag är nöjd!", förkunnade hon. "Finns ingen anledning att fortsätta."

Och faktiskt, jag är nöjd jag med : )

Dagens mat

Den här vackra måltiden mötte mig när jag kom hem

från jobbet! Sallad med kräftstjärtar och furikake.

Sedan plockade jag in lite ätbart från trädgården.

Svarta vinbär, jordgubbar, vildhallon och ärtskidor.

Kocken Sara Begner har nyss skrivit en bra krönika

om att vi inte ska glömma borta våra svenska bär
bland allt prat om superbär. Tänkvärt, tycker jag.

Tradera

Tradera är ofta ett utmärkt sätt att handla på. Vet man vad man vill ha och håller koll kan man komma över riktiga finsaker för bra pris. De här två Noa Noa-skärpen är det senaste som landade i postlådan.

Nacke

En första dag på jobbet. Yoga på kvällen.

Känner hur det börjar dra i nacken lagom till kvällsteet.

Vaknar mitt i natten av kramp. Sjöblöt i svett. Mardrömmar.

Ligger på spikmattan ett tag.

Nackspärr.

Ingen naprapat-tid förrän på fredag.

Hur många gånger har jag haft nackspärr i år? I dag känner jag verkligen bara för att ge upp.

Vardag

Semestern är över för den här gången och det känns helt ok. Blickar tillbaka på många fina ögonblick och ser fram emot otränade träningspass, Siris fyraårskalas, vår tvååriga bröllopsdag och tusen och en vardagliga guldstunder.

Men efter att ha dansat och lett till klockan sju på söndag morgon kan jag inte direkt säga att jag kände mig utvilad när väckaren ringde i morse : )

Yogalove [& akutenbesök]

Stilla kväll i huset. Markus är och fiskar och Siri somnade före sju.

Jag har tillbringat två lyckliga timmar på yogamattan.

Nu kvällste, kesella och bär.

Grå semesterdagar med umgås utan krav och mycket tid för träning är livet just nu.

(Uppdaterad)

Fast måndagsnatten blev ovanligt händelserik då Siri vaknade med stora utslagsblaffor över hela kroppen, frös och hade kli i munnen och svullna läppar. Ett samtal till akuten och ett samtal till den fiskande pappan senare var vi på väg till akuten. Efter en kort väntan fick vi medicin och nu är vi hemma igen!

Närmsta dagarna

I går: en mils löptur och sedan ljuvlig brunch som varade i flera timmar på en terass med Maria.

I dag: stilla dag med pyssel hemma. Siri klädde på sig för första gången strax före sex, innan dess har hon spatserat nakenfis hela dagen. Anledningen till påklädning var en yogaklass i Öjebyn. Hon ville bestämt följa med och visst fick hon det. Hon höll sig på sin yogamatta och var tyst i en och en halv timma, bra för en snart fyraåring tycker jag. Men hon konstaterade efteråt att det "inte var så roligt för barn".

I morgon: mer fartfyllt med pump på Korpen och sedan vegetarisk lunch med mamma och syster på Krokodil.

Resten av veckan börjar också ta form. På tisdag ska Siri umgås med mormor och moster medan vi ska passa på att måla om vädret tillåter. Sedan är det grillning vid älven hos morfar.

Piteå dansar och ler gör sitt intåg och vi funderar så smått på att fira Markus födelsedag på fredag med brunch eftersom vi ska se Winnerbäck på kvällen. Kan det vara något?!

Nu är det nattning av barn och sedan film i form av Gran torino som gäller.

Regn på oss

Skön söndag med regn. Sovmorgon till elva. Frukost med en bok, trött kropp som sakta mjukas upp. Pyssla, plocka med lite grejor. Sjunga, mysa, sortera bilder.

Och en sväng i trädgården för att plocka in lite skatter, en morot, några ärtskidor och jordgubbar. Långsamhetens lov!

Hemma!

Både Kolmården och Stockholm har visat sig från sin absolut finaste sida. Vi har haft en underbar semester! Ska gå igenom de 357 bilderna jag tankar över från min kamera någon dag när lusten faller på.

I kväll har vi haft farmor och farfar på besök. Siri somnade dock innan de kom (och sover än), så vi har haft en mysig kväll på verandan med sallad med avocado, grillade persikor, mögelost och nötter samt grillad kyckling och dessert med hemgjorda maränger, blåbärsgrädde och kanderade pecannötter. Vin, kaffe och samtal utan avbrott! Mysigt!

Och imorgon fortsätter jag ätandet med en brunch på Doktorsvillan med Maria.

Söndagsmorgon

Piteå, klockan sju en söndagsmorgon.

Tyst.

Stilla.

Jag springer med ett lätt duggregn. Genom vågkluck, övergivna vägarbeten och blommande lejongap. En ekorre rasslar nedför en trädstam och min andetag som lämnar mig och återkommer, i en jämn rytm.

Med kilona jag tappat har jag skalat av mig smärta i kroppen. I dag när jag sprang kände jag något som är ursprungligt, det innersta. Två smärtpunkter jag bara kan känna i ett djupt andetag när jag har sprungit långt. En smärta jag inte kan värja mig ifrån, som sitter intvinnad i musklerna. I smärtminnet.

Kanske har jag nått fram, till något som kan bli en läkning. Jag hoppas det. Jag yogade två magiska timmar i går kväll, nu önskar jag bara att nackspärr och ryggsmärtor håller sig långt borta.

Mina springskor knakade orovarslande när jag knöt på dem i morse. Kanske måste jag investera i nya. Men nu planerar jag att lägga mina pengar på god mat, hotellnätter och annat trevligt!

Semestertempo

Dagarna går sin gilla semestergång. Löpturer om morgnarna, yoga om kvällarna, utflykter, fulla tvättmaskiner, jordgubbar ur pallkragarna.

I onsdags var jag på tjejfest, först mat i solen och samtal i vackert växthus innan vi gick ut på 1906 en sväng (den här gången höll jag hårt i min väska). Vi avrundade på Big boy och jag var hemma vid fyrasnåret.

Fyra timmar senare klev jag upp och så åkte vi på dagstur till Hägnan och medeltidsdagarna. En sån semesterlunkig dag med glass och god mat. Vi återvände till växthusverandan och åt thaimat innan Siri somnade tidigt.

Nu börjar så smått förberedelserna inför Kolmården och Stockholm. Å, vad det är härligt just just nu!

Ensamma på stranden

I går eftermiddag cyklade jag och Siri ner till Norrstrand med varsin lunchlåda i cykelkorgen. Efter lite bad och mat blev Siri trött. Hon kurade in sig bredvid mig på filten invirad i sin handduk.

Jag strök långsamt hennes plyschsköna rygg. Samtidigt, doften av soltorkat långhår och sandkorn på sval barnkind. Så somnade hon. Och jag läste i min bok. Länge sov hon, till alla andra barn åkt hem. Och jag kände mig så här och nu och rik.

Sedan badade hon vidare. Finingen. Så enkelgratis och njutningsbart livet kan vara.

Pioner

Pionerna blommar, både ute och inne. Den första köpte jag på växtrea hos Bryggmans för två år sedan och nu blommar den, och gör mitt hjärta glatt, i trädgården.

Den andra fick vi tidigare i veckan när vi hade gäster och den har just fått flytta in i Katarina K-vasen.

Dagarna rullar på i en blandning av umgås, bad, måla vitt runt fönster, laga mat, träna och leka. Det är mig förunnat att kunna ställa väckaren och springa en timma på morgonen och om jag vill yoga en och en halv timma om kvällarna. Ljuvligt (men ikväll gick det dåligt)!

I går cyklade vi iväg för att göra några ärenden, och hamnade tillslut vid det fina trädäcket vid Tages bro där vi åt hämtpizza (jag en mozzarellavariant) i strålande sol. Det är semester om något!

Reda sig själv

Som jag redan berättat har Siri sedan några nätter velat sova i sitt eget rum.

I kväll hade hon lite svårt att komma till ro, men sedan lös hon upp, hämtade "pangaren" och somnade gott i visshet om att hon skulle kunna försvara sig om tjuvar skulle dyka upp.

Ledighet

Dagen började med varmregn. Jag ställde väckaren och cyklade till Grisberget. Sprang femman i svalkande duggregn och cyklade hem till god frukost. Drack påtår i stora muggen inlindad i en filt på verandan. Det är semester för mig.

Resten av dagen har vi umgåtts med Maja och Agnes, som Siri hälsade på i Stockholm i våras, deras mamma, mormor och morfar, Siris farmor och farfar - och älskade kusin Lovis, såklart.

En mysig dag med fika, mat och ett glas rosé, återigen på verandan.

Siri deklarerade att hon ville sova i sitt eget rum, så för första gången sover hon i sin egen säng i sitt eget rum.

Pst!

Missa inte inredningsreportaget från Niclas Alms hem på Backen i Piteå i PT i dag, mitt sista rep innan semestern! Här hittar du det på nätet.

Ledighet, ljuva ledighet

Min första lediga dag ställde jag väckaren högst frivilligt på ringning klockan sex. Jag och Hemi tog bilen ut i tallskogen och avverkade fyra rundor i perfekt springväder.

Efter drygt 70 minuter i skogen åkte vi hem och nu har jag precis ätit en stor frukost och två koppar kaffe. Min nya kylväska (ryggsäck) ska packas med mellanmål samt kyckling och blåbärssallad med nötter och sedan cyklar jag och Siri iväg på äventyr!

Yoga!

Efter jobbet åkte jag direkt till nytt yogaställe i Öjebyn, eller nytt för mig i alla fall. Fick en grym låsning i nacken i morse, i vanliga fall smyger de sig på, men i dag sa det verkligen pang.

Eftersom min naprapat är ledig i veckan (fasoner : ) så bestämde jag mig för att åka på yogan i alla fall. Det har faktiskt hjälpt mig från låsningarna några gånger.

Och det kändes bra. Riktigt bra. Så härligt med massor med ljus från stora fönster och ett riktigt varmt rum. Jag körde vidare i eget tempo efter klassen och åkte hem glad i hjärtat, bättre i nacken och sjöblöt i svett!

Sedan har jag ätit god majssoppa med bönor och halloumi och sett på Ernst. Nu blir det dusch med nya duschkrämen som luktar kanel, sedan spikmattan.

Ur min kamera

Fina goda tomater till förskoleavslutningens middag!

Kvällsmål med jordgubbar, melon och kesella!

Blått i en betongkruka.

Hemgjord granola till mellanmålen!

En favoritsallad

På midsommar gjorde jag en av mina favoritsallader, ett roligt alternativ när man är less på ruccola/salladsblandningar med oliver, tomater och fetaost.

Knaprig och god. När jag gör den har jag mycket mer vitkål än vad som står i receptet [och lite mindre vitlök]!

Sommarsallad med jordnötter, lime och honung

Ingredienser:

350 g spröd sommarkål (eller vanlig vitkål)
1 gul lök
5 salladslökar
1 kruka persilja
3/4 dl rostade jordnötter
3 vitlöksklyftor
1 tsk chiliflakes
rivet skal och juice från 1 lime
1/2 dl flytande honung
1 dl olivolja
2 msk vitvinsvinäger
salt och peppar

Gör så här:
1. Skär bort rotfästet, lossa bladen från varandra och skär vitkålen i grova strimlor. Koka dem i lättsaltat vatten 3-4 minuter. Häll av och kyl ner i kallt vatten.

2. Skala och strimla löken. Strimla salladslöken. Grovhacka persiljan och jordnötterna. Skala och finhacka vitlöken.

3. Blanda samtliga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Lägg över i en låda med lock. Förvara i kylen. Servera som tillbehör till grillad fisk och kött.

Mitt i livet

Sista tiden innan semester brukar kännas som en oändlig räcka av dagar. Nu har dygnen rusat förbi. Vårt hem har blivit fotograferat så jag har fixat en del till det.

Markus, med hjälp av Jimmy, har målat nästan allt det gröna på fasaden och så har vi varit på förskoleavslutning. Dessutom håller jag på att redigera ett vackert inredningsrep med fantastiska bilder och det gör jobbet extra trevligt just nu.

Sedan känns det halv om halvt som semester när resten av familjen är lediga. Jag kan sova nästan en timma längre om morgnarna och träna på lunchen. Lyx.

I dag blev det en mil på löpbandet, på dryga 54 minuter. Det är härligt att träna när man bär med värmen utifrån i kroppen, allt går lättare och efteråt såg det ut som jag badat, inte sprungit.

I kväll har jag och Siri cyklat för att hälsa på min syster och hennes sambo. Jag kan inte riktigt förstå att de verkligen flyttat till Piteå. Det känns jättefint att ha dem nära ♥

Siri filosoferade över sin relation med Karins Krille. "Mamma, jag är lite blyg, jag känner inte honom så bra än, men sedan när jag blir större då vågar jag prata med honom!".

På tal om att filosofera låg vi och småpratade i går kväll. Av någon anledning pratade vi om hår och jag sa att jag är så ledsen för att mitt hår har blivit så fult och att jag har tappat så mycket hår. "Å, stackars mamma! Men du har så vacker mage och så fina ben!" säger vår ljuvliga snart-fyråring då.

Det är stort

Siri skriver sitt första egna ord. Det blir "Hemi". Det är stort och mamman gråter i smyg : )

Glimtar

Några bilder från midsommar.

Sill, strålande sol, plats för skratt och samtal.

Lekande barn, en ljuvlig stund i värmen med ett glas bubbel och några jordgubbar.

Små grodorna runt äppelträden, blomsterkransar, världens godaste havskräftor.

Tårtor, jordgubbsmousse och så dans till nattkröken när barnen knoppat in.

Glad midsommar

Förberedelser inför morgondagen. Känns härligt med midsommar! Vi har laddat med storhandling, bakning av jordgubbstårta, chokladpaj med blåbärsmaräng, jordgubbsmousse, vitkålssallad med honung och en massa annat ätbart : )

Nu ska jag hoppa i säng, tänkte ställa väckaren och hinna med femkilometern på Grisberget innan sillunchen!

Glad midsommar!

Mot murstocken

Flyttar runt, fixar och donar lite inför en fotografering hemma nästa vecka.

Några inredningstidningar, en gammal ram och en loppisfyndad glasburk med stenar från olika resor har tagit plats vid murstocken i vårt sovrum.

Amelie

Vår lilltoa uppe har blivit mindre vit. Tapeten till trappräcket skulle ursprungligen hit (det räckte till båda, och lite småpyssel) och nu sitter fyra våder uppe. Blev mysigt, romantiskt och fint. Jag trivs genast bättre.

Skönt också med ett privat kryp-in, här förvarar jag smink, hårfön och mina smycken.

Här finns en bättre färgbild av tapeten Amelie från Colefax & Fowler.

Fredag

I dag har jag burit en text nära hjärtat, låtit den rinna ur mina fingertoppar och sedan släppt den fri.

Jag har träffat fria, kreativa, egensinniga, vackra människor.

Jag har ätit lättrökt renstek i tunna skivor.

Jag har känt mig som världens sämsta mamma, med otroligt dåligt tålamod.

Jag har tagit med mig Hemi och stavgått andetagen jämnlugna igen bland mossa och skogsstjärnor på Fåröns naturstigar.

Och i slutet, ett lätt duggregn.

Ett lätt, helande duggregn.

Så kommer jag hem.

Till ett hus med tända ljus.

Och en hjärteglad dotter som innerligt utbrister mamma.

Det tog fem år

Det så kallade stupet mellan över- och undervåningen som stått öppet så länge vi bott här är nu en saga all.

Jag och vår snickare har skissat på en lösning och första delen är nu klar. Till en början var min tanke helt enkelt ett enkelt räcke, men istället för att få en dammsamlande yta valde jag att nyttja platsen bättre. Därför ska en platsbyggd sittbänk med öppningsbart lock placeras i öppningen. Blir toppen för extratäcken eller utklädningskläder.

Sedan var det något med utformningen, speciellt på yttersidan, som påminde om en ram. Och jag tänkte (nu känner jag mig som Ernst) varför inte tapet istället för bara vit färg.

Eftersom en färsk tapetrulle anlänt till toan uppe tog jag några mindre bitar och tapetklistrade fast.

Fint så! Och betydligt mer säkert.

Solstråle [inte i dag]

Kvällen var planerad. Snabb middag med Sirisäkra kortet blodpudding och sedan kvällsutflykt med kaffe, naturgodis och hund till Fårön. Välja hem några fina stenar, känna på vattnet. Baravara.

Istället tröttbarn, hysteriskt gråtande hela vägen hem, hela vägen in, hela vägen in i sömnen. Nu ligger hon i soffan med en kudde som självpåtaget täcke och snarkar.

Maken är i Skellefteå med jobbet. Lite snopet, men bara att gå ner och göra lite mat i all min ensamhet : )

Minnen på vägg

Det händer saker både inne och ute. Några kvällar har jag ägnat åt att söka reda på tavlor (hittade dem i botten på våra bokkartonger ute i förrådet) och hänga upp dem på väggen i trappen. Och i dag har vårt gamla yttertak blivit målat. Så fint så!

Midsommar

Det närmar sig midsommar och jag känner mig sugen på en dag med umgås, grilla - och så hoppas jag vi kan införa stafettkubb till traditionerna!

I år tänkte vi flytta tillbaka firandet till oss på Ankarskatavägen. Bygget är inte helt klart (blir ett hus någonsin det?!) men helt klart tillräckligt för att klara en midsommarfest!

Som vanligt blir det långbord, sillunch, eftermiddagskaffe med något sött och så grillning på det. Kanske någon midsommarstång till barnen och den vanliga gästen som dj : )

Ni som vill komma, hela dagen eller en stund - hör av er!

Långt svar

Jag fick en fråga om hur jag gått ner i vikt, hur jag äter och rör på mig. Tror aldrig att jag berättat om den resan från början, men här kommer ett försök till sammanfattning.

Naturligtvis börjar inte historien från början, men flickideal i barnböcker och tonår och pre Sirigraviditet lämnar jag därhän.

Istället börjar jag från sommaren 2009.

Det var ett blixtklart ögonblick. Jag drog barnvagnen i ett sommarvackert Stockholm. Vi var ute på restaurang med vänner och jag var bara ute för att söva övertrött Siri. Jag fick en glimt av mig själv i ett skyltfönster ... och jag erkände för mig själv att jag inte var nöjd med det jag såg.

Min insikt låg och grodde rätt länge. En intervju jag gjort med en man som var med i Xtravaganzas viktminskningsprogram fanns i bakhuvudet.

Men det var inte för mig, tänkte jag. Jag kände mig inte direkt tjock, inte ohälsosamt överviktig varken via spegeln eller via BMI.

Men inte nöjd.

Inte som jag.

Inte som jag vill vara.

Jag läste på och fattade ett beslut. Jag ville göra något åt min vikt, istället för att ägna tid och ögonkast i spegeln för att försöka se smal ut, för att hoppas att foton av mig skulle se ok ut.

Hösten ägnade vi åt renovering. Vi flyttade hem i oktober och kvällarna gick åt till att måla, latexfoga och annat som hör hus-utbyggar-livet till.

I början av januari skulle jag börja min Xtravaganza-resa. Mitt mål var att tappa cirka tio kilo, men det var också ett avstamp med en satsning på mig själv.

Tid för ta-hand-om. Tid för träning, eftertanke, mental träning och hälsosam kost att må bra av i kropp och själ.

Jag åt pulversoppor under sex veckor och övergick sedan till en balanserad kost.

Under tiden har jag också blivit oändligt mycket bättre i mitt dåliga knä och därför har jag kunnat träna igen.

När det handlar om mat ser mina rutiner ut såhär:

Varje kväll ställer jag mig i köket i cirka tio minuter och gör mellanmål.

En halv deciliter keso och en halv deciliter lätt kesella samsas med en klick vaniljkesella i en bra burk med säkert lock. Sedan sätter jag i en bas av ungefär 100 gram bär från frysen. Mestadels hallon och blåbär, ibland björnbär eller mango. Finns annat hemma åker lite av det också med. Det kan vara rabarber ägnat till en paj eller jordgubbar, nektariner och några vindruvor. Ofta tre cashewnötter och några torkade blåbär eller sultanrussin. Kanel. Kardemumma.

Två sådana gör jag, ett till förmiddagsmellanmål och ett till kvällsteet.

Jag gör också ett mellanmål med dryga halvdecilitern keso, någon plommontomat och något salt. Kan vara några oliver, lite kallrökt lax (favorit) eller kycklingrest från någon middag. Det äter jag som mellanmål på eftermiddagen.

Kanske låter krångligt, men för mig tar det inte lång stund och då är allt klart att plocka med till jobbet.

Så till min matdag:

Till frukost äter jag fiberhavregrynsgröt på en deciliter gryn. Till det lite rivet äpple, kanel och sojamjölk samt ett kokt ägg och kaffe.

Mellanmål med keso, kesella och bär på förmiddagen och till lunch ofta en rest från gårdagen.

En knytnäve protein (sesampanerad lax och hemmagjorda kycklingburgare är favoriterna), en knytnäve varma grönsaker (ofta rotsaker i ugnen med broccoli, vitkål, kålrot, rotselleri, hela vitlöksklyftor, rödbetor, rödlök - en laddning räcker flera dagar) samt en handflata kalla grönsaker och en bit avocado.

Mellanmål med keso och lax och så middag i samma stil som lunchen. Kanske låter enformigt, men de varma grönsakerna blir till exempel lätt en majssoppa toppad med sallad, några nötter och en klick sweet chili. Eller hemmagjorda köttbullar med ångkokt blomkål och guacemole.

Och så ett kvällsmål med keso, kesella och bär till teet.

Ungefär så äter jag. Bröd, pasta, ris och potatis är inte helt uteslutet, men jag äter det vid valda tillfällen och sparsamt.

Förutom att jag håller vikten nere så känner jag mig aldrig däst eller övermätt. Jag har aldrig svullen mage, utan känner mig lätt. Jag har också kommit ifrån sötsuget som ofta slog till tidigare och berg- och dalbanan i humöret har planat ut.

Träningen då?

Jag har hittat en balans mellan kondition, styrka och mental träning. Jag har inget planerat schema, utan hittar träningstillfällen och lyssnar på kroppen.

Body pump, spinning, intervaller på crosstrainern, springa ute, ashtanga yoga och stavgång är träningsformerna jag alternerar mellan. Ibland något mer, ibland något mindre. Efter mina knäproblem har jag dock blivit noga med att hitta en varierad träning.

Det har också hänt något i mitt huvud. Jag ser på mat och på mig själv på ett något annat sätt. Det är svårt att förklara och det här inlägget är redan mastodontlångt. Jag får säkert anledning att återkomma i ämnet.

Men så ser mitt liv ut. Just nu.

Villa Hede

Villa Hede är till salu. Den fantastiska gården är verkligen något att drömma om. Tio kakelugnar och en ljuvlig punschveranda är bara några av komponenterna som gör detta hus i det närmaste perfekt (sedan att det är för dyrt, för stort och för orustat är petitesser i sammanhanget ; )

Spring och cirkus

Jag, Hanna och Angela. Pappa är min ständiga bildleverantör.

Plågsamt jobbigt, bitvis!

Jag och Siri har sovit 13 timmar i natt. Har vaknat flera gånger av ont i ryggen och nacken, men kände mig fräschare i kroppen när vi klev upp, så hela familjen har varit i Sjulsmark och jag har precis sprungit Tjejjoggen där. Det var varmt och jobbigt och orken tog slut en stund, sprang den 5,5 kilometer långa banan på drygt 31 minuter tror jag. I dag väljer jag att fokusera på att jag faktiskt gjorde det, inte tiden eller prestationen.

Nu väntar dusch, lite kanelkaffe med mjölk och sedan cirkus. Siri har planer på både popcorn och sockervadd, så efter tips från rutinerade är våtservetter nerpackade : )

Blir mysigt med en stund på tu man hand med min fina flicka!

Uteliv

Det tog sin början med en black rock-middag på 1906 i onsdags. En massa ord, bubblande, en massa skratt skrattade.

Sedan fortsatte vi med bubbel på Challange och slutade med mer dryck och vattenpipa utanför Sarahs fantastiska växthus.

Då var klockan tidig morgon.

När väckaren ringde 05.59 var känslan lätt overklighet. Men trots att gårdagen var tung var det värt det!

Efter ett besök hos naprapaten för att släppa på en massa låsningar och ytterligare en dags återhämtning kommer jag förhoppningsvis att vara som ny imorgon.

Senaste projektet

Tog en snabb bild av mitt senaste syprojekt i morse. Tygerna är blandat gods, ett andrahandspåslakan, Jotex-gardiner med lapparna kvar köpta för 15 kronor och stuvbitar på nedsatt pris i tygaffären. Jag känner mig försiktigt sugen på lite färg : )

Sitter och skriver på en rolig artikel som får mig att minnas sommaren 2006, känner mig inspirerad av fina bilder som Sofia Wellborg tog på vårt gemensamma jobb i tallskogen i söndags och ser fram emot en rolig vecka. Middag hos svärföräldrar i kväll följt av yoga i shalan, middag med ett vinglas på lokal med en vän i morgon och så kalas på torsdag. Kan inte bli annat än bra!

Och så har jag anmält mig till Tjejjoggen i Sjulsmark på lördag, trots att det ser ut att bli regn.

Ett steg

När jag parkerar cykeln på Grisberget ställer jag den under en skylt, som är uppsatt till Pitebon och längdskidåkaren Niklas Jonssons ära, det finns nämligen en slinga på Grisberget som heter just Niklas Jonsson-slingan.

Senast när jag sprang intervaller i värstabacken tänkte jag på orden på den skylten:

"Motionsslingans namn tillkom efter OS i Nagano 1998 då Niklas tog silvermedalj på 50 km efter ett heroiskt lopp där han var endast 8 sekunder från guldet."

De träffade mig rätt i hjärtat eftersom jag på sistone blivit uppmärksam och funderat en hel del kring prestation och ambition. Istället för att skriva att Niklas Jonsson tog silver och att det var fantastiskt och sedan sätta punkt, ska man tala om att han bara var åtta sekunder från den ädlaste av valörer.

Det fanns säkert ingen baktanke av skyltförfattaren, men någonstans blir sammanhanget att trots att man gjort en fantastisk prestation, tagit OS-medalj och senare fått en motionsslinga uppkallad efter sig där massa människor tänker på en när de nöter spåret via promenad, springturer och skidor så är det ändå så att det bara var åtta sekunder kvar till guldet.

Jag är säkert känslig nu, men kontexten blir en annan på grund av den där sista delen av meningen.

När jag sprungit Vårruset i Luleå kände jag mig inte primärt nöjd med tiden [25 minuter på 5 kilometer]. Jag kände mig inte lycklig för att jag faktiskt kunnat springa runt, något som varit omöjligt för bara någon månad sedan.

Konferenciern Peter Siepen intervjuade glada kvinnor efter målgång som jublade över att de faktiskt sprang hela vägen, eller att de sprang på 30 minuter.

Och jag kände: jag önskar att det var jag. Jag önskar att jag kunde vara så översvallande, lyckligt nöjd över min prestation. Istället för att fundera, analysera och vilja förbättra. Vilja mer.

På ett sätt är ambitionen ett aber, att ha så svårt för att stanna upp känna det här gjorde jag bra.

Jag försöker hitta sätt att vända på det, finna ett sätt att göra det till något bra. Å andra sidan finns det delar av egenskapen som kan vara bra. Den driver mig vidare i jobbet, att hitta nya reportage, göra snyggare sidor, mer inspirerande saker. Den har hjälpt mig att gå ner 16 kilo i vikt och 20 centimeter i midjan under våren.

Kanske måste jag bara bli bättre på att stanna upp och vara snäll med mig själv.

När Markus kom hem från Långnäs i eftermiddags tog jag på mig själv löparskorna och Hemi selen (hon försökte i vanlig ordning gömma sig) och åkte iväg till Pitholmsheden för ett springpass.

Vår vana trogen sprang hon lös, slirade i sanden och åt hästbajs med jag sprang på (och hon efter, rädd för att tappa bort mig). Efter andra vändan drog jag av mig träningströjan och sprang enbart i tajts och sport-bh. Mp3:n kände jag mig också redo att lämna vid vattenflaskan.

Och jag kände att det är ju är jag ska vara. Bland solstrimmor, blåst och någon regndroppe. Bland tallarna. Jag sprang mot vinden, med vinden, smälte in i den och blev en del av alltet. Fåglarnas ljud, mina andetag, rytmiska, starka.

Det är här jag finner mig själv.

Bland tallarna och molnen.

Jag springer in i mig själv.

Skåp

Skåpet från Bryggeriet som stått i vårt garage i många år är färdigmålat, i alla fall för nu. Det har intagit sin plats i vårt vardagsrum. De väggfasta hyllorna är nerskruvade och väggen ska målas om, så småningom.

Två lager häftgrund gör skåpet, som har många skavanker, mer levande. Matt och lite flammigt kan vara fint.

Och Hemi hittade självklart en ny favoritplats på fårskinnet : )

Fredag

Jag filar på ett inlägg om självförtroende, strävan framåt och känslan av att [inte] vara nöjd. Men i dag är jag för trött för att kunna samla tankarna. Flera sena kvällar med målning har blivit till för få timmars sömn.

I mina tankar också kärlek till älskade syster, som går igenom en tuff tid. Känns bra att snart få ha henne nära på heltid.

I kväll är Markus ute med sina arbetskamrater. Jag och Siri ska hyra Rasmus på luffen och jag ska bara vila. I helgen tänker jag måla räcket i hallen uppe och sy på vimplarna jag klippt till vår veranda.

Men allt det får vänta till jag har sovit. En lång natt.

Dukat bord

Tre middagar med sällskap av tre möjliga förra helgen. Mysigt! I lördags impulsplockade jag in blommor från häggmispeln som blommar vackert vitt och satte i udda, loppisfyndade snapsglas på varje tallrik.

I kväll fortsätter vi måla ute när Siri somnat. Innan dess ska vi baka rabarber- och jordgubbspaj med en doft av citron i degen. Baka är nog bland det bästa som Siri vet.

Glitter och häftgrund

Sommaren kyler mot fötter och händer när jag cyklar till jobbet.

Men ändå.

Vattnet är glittrigt blått och trädens skira bladverk vajar grönt.

Försommaren är här och jag har jord under naglarna. Kvällarna är en blandning av soltrött barn, studsmatta, grundmålning av staket och maskrosbuketter.

Jag har svårt att komma i säng om kvällarna, så många projekt att genomföra. I söndags lyxade jag dessutom först med glasstårta hos mamma och sedan jordgubbstårta hos svärmor. Sockerchocken var total och jag sov riktigt dåligt. Men gott var det!

I kväll träffar jag några vänner, fikar (dricker te, mår trots allt bäst utan socker) och ser på "Sex and the city 2". Tror inte på handlingen efter alla recensioner, men förväntar mig en stund av flärd och underhållning.