fredag, augusti 31, 2012

Normer


Här är hon. Storasyster hund. Så fin med lite gegga i ögonen och en grässtrå (eller är det hårstrå?) i munnen.

Klokögonen.

Av tradition och hävd är det viktigt i dagens samhälle med etiketter. Vad vi jobbar med. Vad vi är. Journalist. Kock. Mamma. Farfar. Och alla svängningar. Rullstolsburen istället för rullstolsbunden. Arbetssökande istället för arbetslös. I mitt jobb möter jag det nästan varje dag, men det är bra. Och viktigt.

Nåja, tillbaka till ämnet.

Hemi är naturligtvis familjens hund. Men jag har aldrig känt mig som hennes matte. Jag är Hemis mamma. Eller om jag låter mitt hjärta tala fullt ut, så tillhör hon mitt hjärta.

Så enkelt är det.

Och i Siris fall så är ju Hemi hennes storasyster. Särskilt när hennes längtan efter syskon gör sig påmind. Då blir det extra viktigt.

Jag har väntat att dagen skulle komma. Och i veckan gjorde den det.

Siri berättade på skolan att hon har en storasyster. Som är hund. Och fick givetvis svar på tal.

En annan vän stod upp för henne, och sa att om Siri känner så i sitt hjärta - då är det väl okej.

Söta, söta.

Jag tänker på en annan sak med normer.

Vi läser Katitzi hemmavid. I en bihandling åker hennes fader Pappa Taikon på bröllop. Hans bror ska gifta sig. Och Siri undrar om han ska gifta sig med en man eller kvinna.

Vi funderar lite på det, och läser vidare.

Någonstans har vi sått ett frö. Det känns fint. Jag tror aldrig att jag själv skulle ha tänkt så när jag var sex år. Jag tror att jag skulle göra det nu.

onsdag, augusti 29, 2012

Västra kajen









Vid lunch, en stund vid Västra kajen. En försmak av det som komma skall.

Och visst är det mysigt att sitta bland knopar, mässing och tända ljus med gråvädersvatten utanför fönstren.

Fjäril fjäril på ryggen där





Allt sedan Chillnorways första kollektion har jag förälskat mig i broderier på klädesryggar. En vanlig gråkofta, med en oväntad detalj baktill, får mitt hjärta att klappa lite extra. Det norska klädmärket är ofta för mycket velour och spets för mig, men tanken har inspirerat mig många gånger.

En fjärilsrygg på en urväxt väst från Siri har till exempel landat på min jeansjacka istället. Västen kommer från Bon a parte. Jag tycker om deras färgställningar på barnkläder. Lika så Pomp de lux. Deras höstkollektion har premiär i dag och det finns mycket fint.

Höstfärger hemma






Visst är det märkligt. Varje gång jag ska resa bort vill jag helst lämna ett perfekt hem bakom mig. Ifall vi inte skulle komma hem igen, så att de som ska ta hand om våra saker inte behöver ojas över hur oorganiserat / smutsigt / stökigt vi har det. Som om det skulle spela någon roll.

Helt perfekt kommer det verkligen inte att vara. Men i går dammsög jag under kuddarna i soffan, till exempel. Där hittade jag en del skatter, mest i form av pennor och små vackersparade stenar.

Finner lust att fixa lite smått hemma, den nerven har gått på sparlåga länge. Men nya badhanddukar, en vacker tvålflaska och kanske någon ljuslykta och ljusslinga skulle kunna hitta hit. På ett tag i alla fall.

tisdag, augusti 28, 2012

Underhänder

Att cykla hem i en regnstorm till lunch och mötas av hemmaman, eld i kaminen och en kopp kaffe intill brasvarm hund på en filt.

Det lindrar.

Att komma hem till vardagsmiddag med tända ljus.

Att vara två en helt vanlig måndagkväll.

Det är saker som stillar när ryggen gör så ont att det känns som att jag går av.

Hela tiden, går jag av.


I dag skall jag träffa en ny människa med underhänder. Jag hoppas att det hjälper.

Och så den där segelbåten, såklart.

På lördag sitter vi där. Ljumma vindar mot kinden.

Och ryggen.

måndag, augusti 27, 2012

Så går en helg ifrån vårt liv ...

Tretoppstur med en fin vän.

Som en månlandskap av mossbeklädda stenar.


Siri skördar egenodlade morötter. Och smakar om äpplena är klara.
I bokklubben ska vi läsa Jonas Gardells nya "Torka aldrig tårar utan handskar, del 1". Ser jag fram emot.

Har läst en hel del av hans böcker och tycker om, även om de ofta ger mig lite ångest. Som titeln "Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter". Det är den där mixen av humor och förtvivlan som går rakt in i mig.

I helgen har vi bland annat varit på barnbio och sett Elton Johns "Gnomeo & Julia", besökt kulturmarknaden vid Västra kajen och ätit god bistromat.

I söndags gick jag tretoppstur med en god vän. På spångar i skogen talade vi om magi. Med mossa, blåbär och tystnad runtom kändes det självklart.

En mysig fikastund hos farfar och filmkväll har vi också hunnit med.

Och så har jag haft ont i ryggen. Mycket. Och hela tiden, sådär ont så det tär och maler hela tiden.

Nåja, jag hoppas att sol och värme ska göra underverk. Siri har redan packat.

torsdag, augusti 23, 2012

Yin yoga



I går testade jag för första gången yin yoga. Siri följde med. På en egen yogamatta skulle hon roa sig med sitt bärbara spel. Men just som vi kom dit tog batterierna slut. Istället deltog hon i klassen, på sitt sätt. Som i en symbios med mig. En fot på min rygg, en hand i min. Ro i själen, även för liten. Mantra, vackra ord. Någonstans gör det även henne gott.

När vi cyklar till skolan fångar hon ofta upp ashtangainledningen ... Vande gurunam ...

Yin yoga, i alla fall. En lugn och meditativ yogaform där fokus ligger på kroppens yindelar som bindvävnad, leder och ligament.

Det är framförallt områdena kring höften, låren, bäckenbenet och nedre delen av ryggraden som man jobbar med.

Man utför alla övningar på golvet och man håller varje position mellan tre till fem minuter, med musklerna avslappnade och med medveten andning för att fokusera kropp och sinne på vad som händer.


Enligt yin yoga måste man träna och mjuka upp leder, ligament och bindvävnad för att behålla en rörlig och ungdomlig kropp, undvika ledproblem, ryggproblem och så vidare. Men dessa kan man inte träna som muskler utan de måste tränas enligt Yin-metoden.

Fördelar ska vara:

• Stretchar och ger flexibilitet till kroppens bindvävnad


• Förbättrad flexibilitet i ryggrad och höft

• Skapar en terapeutisk påverkan på lederna som får ökad ledvätska

• Lugnare sinnelag, emotionell balans, ger övning i att hålla sig lugn när man utsätts för intern och extern stress

• Stimulerar kroppens inre organ

• Förser ryggraden med vätska och ger bättre cirkulation av vätskan

• Stoppar upp åldrandet genom att lederna behåller sin mjukhet och rörlighet

• Förbättrar och balanserar livsenergin (chi, qi, prana) via kroppens bindvävnad

Yogamamman har skrivit flera intressanta inlägg om Yin yoga, bland annat här och här.

När jag kommer hem från min semester ska jag ta en kurs.

Tror det är precis vad jag behöver just nu.


måndag, augusti 20, 2012

7 mil


Vägen till Siris skola är så vacker. Det doftar skog längs cykelvägen. Den här bilden är tagen en morgon förra veckan. Lite trolsk skogsmark är en fin start på dagen.

Så. I dag har hon börjat skolan. Samling på skolgården, musik och barn mellan lekställningar, natur och dammen på innergården. Ser fram emot att höra hennes reflektioner senare.

För skojs skull har jag mätt sträckan jag cyklar varje dag. Och med omvägen förbi skolan blir det 14 kilometer. Sju mil i veckan, bara i vardagscykling.

Sju mil cyklade jag också i går. Men i sportkläder och betydligt snabbare tempo. Sommarens utmaning bestod i att delta i PT Trampen. Och cyklade gjorde jag, tillsammans med pappa och hans sambo.

Med svidande lår och ond rygg gick jag i mål några timmar senare.

Väldigt nöjd : )

lördag, augusti 18, 2012

Norrinspirerad utställning










Under Noliamässan fotograferade jag delar av en inspirationsutställning signerad Elle Interiörs Agneta Törnqvist.

Där fanns en hel del tänk som jag tilltalas av.

Tennarmband på gren ovanför soffan. Att låta hantverk och bruksföremål hänga framme.

Lovikka som mer än handvärmare.

Hur trasmattorna blivit pallar med synliga sömmar.

Langettstygn.

Och de fina krokarna.

Att samla fågelholkar istället för tavlor på väggen.

Och sedan fann jag ett par Denim Demon / Keroskor, som jag litegrann dör för, så fina är de.

Sommarens första bad






Ett dygn på stugan. Söva Siri i sovstugan. Sitta ute vid elden, se bastuflotten med brinnande marschaller glida förbi i mörkret på vattnet.

Vakna vid femsnåret av att hunden öppnat dörren för att botanisera i naturen. Ligga under prasslande täcke och titta upp på blå himmel genom klasar av nästanmogna rönnbär.

Så frukost med nyplockade blåbär på glasverandan, en tur till bastuflotten. Grilla lunch och sitta i bastuvärmen med utsikt över vattnet. Och så sommarens första dopp. Gånger två.

Riktigt riktigt härligt.

Sådär så man känner sig ren både i själ och hjärta.

fredag, augusti 17, 2012

Mot helgen


Ja men nu närmar sig helgen. Jag har en man som arbetar, men jag skall ta tre fina flickor (Siri, Hemi och syster ysters hund Alice) och bege mig till mammas stuga.

Jag hoppas på en kväll med utsikt över vattnet och frisk luft i sovstugan. Morgonkaffe på glasverandan och några blåbär i en korg.

Bilden av mig har min fina kollega Sofia Wellborg tagit.

Och jag tycker att den fångar min själ.

Bara lite bleka bilder

Morgonens fläta.

En älskad nacke.

Alltid mjuk.

Den tunnaste av blusar.

Fjädrar och fjärilar.

Lite spets.

Ett flätat bälte i håret.

Och lite grimascher på det.

En gammalt bjällerbälte och fuskpäls.

Bara några bilder. Bleka bilder. Som jag samlat på mig från vår klädkammare.

Påminner mig om vad jag trivs bäst i.

Lager på lager fungerar även om sommaren. I tunna, lätta, skira textilier. Bohemiskt lockigt, utan att vara alltför gulligt.

torsdag, augusti 16, 2012

Love!


Just nu. Vill jag bara skicka en massa kärlek till er som läser.

Ni är fantastiska.

onsdag, augusti 15, 2012

Här & nu

Den mänskliga förmågan att tycka och analysera, den särskiljer oss och är fantastiska förmågor. Att tycka och tänka är naturligt, vi gör det hela tiden. Men ändå, när andra människor gör det om en själv så gör det lätt ont.

I mitt jobb blir mina ord lästa och tyckta om av många tusen människor varje vecka. Det har jag lärt mig att hantera. Fredagkvällarna kan jag för det allra mesta lämna jobbet och koppla av, istället för att logga in mig i jobbsystemet för att trippelkolla sidorna en extra extra gång.

När jag skrev krönikor om mammalivet blev jag varse om hur mycket och hur djupt folk tyckte, tack vare en långdragen debatt på insändarsidorna om just mina krönikor. Och även om den övervägande delen var positiva, så blir det lätt den andra sidan med de hårda orden man minns.

Här på bloggen är jag ofta personlig.
Och privat.

Till en viss del.

Och det fina med att skriva här är att jag har gett mig själv en fristad, där jag inte på samma sätt som i mitt arbete analyserar orden för att väga hur de skall tas emot. Här skriver jag när jag vill, och hur jag vill, för att jag vill.

Idéerna, de fina hälsningarna, infallsvinklarna och tipsen är guldkorn som jag får tillbaka.

Och även om vissa kommentarer gör ont - vilket sällan händer - så är det ändå de som kanske sår ett frö. Som jag bär med mig - och som förhoppningsvis också utvecklar mig, stärker mig och får mig mer säker på vad som är min väg.

Jag har en kollega i en närliggande stad. Hon har också gjort en viktresa och har träning som ett stort intresse, precis som jag.

Men skillnaden är den att när hon publicerar bilder på sig själv får hon alltid uppmuntrande och beundrande kommentarer om att hon är snygg, att hon gör det så bra. Jag kan känna att i mitt fall så tittar man lätt lite snett på mina bilder. Och analyserar.

Hon är så mager, det är klart att det påverkar hennes chanser att bli gravid.

Det uttalas långt ifrån alltid, men det känns. Som ett tomrum, som ett svagt eko. Och någonstans blir det också ett skuldbeläggande. När jag själv tycker att jag gjort en positiv förändring. När jag känner mig stark och lätt i kroppen.

Starklätt, vig och smidig.

Precis som mitt mål var den där gången för några år sedan.

På söndag ska jag tillsammans med min pappa och hans sambo delta i ett motionslopp. Sju mil på cykel blir sommarens utmaning. Men med andras åsikter i bakhuvudet, vill jag nästan tala tyst om det istället för att känna mig stolt.

Just nu är jag inne på tredje veckan med en slags ny kosthållning. Jag genomför en kur och har därför tagit bort allt socker, all jäst, all soja och all ost under en tid.

För att inte bara plocka bort livsmedel så valde jag att lägga till fett.

Mycket fett.

Grädde, smör, kokosolja, nötter, avokado.

Så här ser min matvardag ut:






Grunden är en jättefin bok som heter "Näringsrik och naturlig LCHF" av Klara Desser. Jag har verkligen aldrig varit någon LCHF-anspråkare.

Tvärtom.

Och jag gillar inte att sätta etiketter på mitt ätande. Som vegetarian, raw food, eller LCHF för den delen. Livet ska levas, stämplar sätter lätt gränser jag inte vill ha. Och livet har olika faser. Men jag är intresserad och inspireras gärna. Nåja, det var egentligen en parentes. Tillbaka till nuet.

Mina farhågor om gräddstinna måltider och mängder av kött har helt kommit på skam. Egentligen är det rätt likt det jag ätit tidigare. Ägg, fisk, kyckling, nötter, inslag av raw food - med den stora skillnaden att jag äter mer fett.

Och jag mår så bra i magen. Det svullna, stora, onda är helt borta. Jag äter tre måltider, och jag håller mig skönt mätt där emellan. Min mage har inte fungerat så bra på åratal.

Det är helt magiskt skönt alltihopet, faktiskt. Och på snart tre veckor, inte tillstymmelse till sötsug. Inget behov av tuggummi, av naturgodis eller choklad. Intressant.

Jag har ännu inte bestämt mig hur jag går vidare, men jag tänker att jag skall ha tillit, så kommer det att visa sig.