måndag, september 30, 2019

Om jag skulle bo i något annat


* * *
Om jag någon gång skulle bygga nytt, skulle det se ut såhär.

Långt ifrån vårt gulliga trettiotalshus med vinklar och vrår.


Jag skulle också gärna ha ett Attefallshus
att åka till och känna ledigheten i mig.


Som en sommarstuga, helst med naturtomt.

Kanske skulle utsikten vara vatten.

~ det gör något särskilt med själen.


Storslagenheten i vyerna påminner mig
om när vi sov uppe i trädet på Tree Hotel.

Lite som att man är ute, fast inne ändå.


Det är något med det lilla formatet som lockar.

Att man bara kan ha en begränsad skara saker.


Men ändå alla funktioner.


Jag tänker att världslig enkelhet ger själslig ro.

Jag har några kompisar som köpt ett nybyggt hus med få rum.
Vardagsrum och kök i ett, två sovrum och ett loft. Varje gång
jag är där tycker jag att det är så härligt och fint. Det finns
liksom
inte plats för en massa skrot och det känns ... renande.

Och även om jag älskar vårt hus med själ ungefär hur
mycket som helst, så tror jag att jag skulle välja
motsatsen om jag någon gång skulle flytta.

Jag kan tycka det är så härligt att fantisera om.

Hur det skulle kännas.

Vilka möbler jag skulle ha, vilken färg väggarna
skulle ha och vilka material som skulle få flytta in.



Och inte gör det något, om huset är vackert att titta på också.


Bikarbonat-magi


* * *
Hittade det här tipset på Instagram.

Och när ett tips på sociala medier får en
att vilja rengöra, så måste man ju testa.


Det verkade liksom enkelt, miljövänligt och med väldigt lite ansträngning.

Och det är ju bra när man ska göra saker rena.


Blandade helt enkelt ihop bikarbonat med vatten till en tjock gröt.

Tog en gammal tandborste och la på ett tjockt lager
på en smutsig skosula för att testa.

I samma veva satte jag på bikarbonatgröten
på en bit fog vid kaklet i köket.

Det fick verka i femton minuter innan jag gnuggade.


Skorna gnuggade jag rätt omgående.

Och oj, vad enkelt det var att få smutsigt till rent.

Ni ser ju skillnaden på bilden.

Samma sak med fogarna. Superrent utan att
belasta miljön med kemikalier. Jag gillar.

Nu ska jag bara rengöra göra resten
av fogarna och andra skon också.


Majsdeg till stjärnorna


* * *
Jag gillar att jobba med silkeslera. Det vita, lena.

Och hur fint det man gör blir.

Det gillar jag ännu mer.


Så när jag läste om hur man kan göra vit deg hemma var jag tvungen att testa.


Jag blandade ihop en deciliter majsstärkelse, två deciliter vatten och två deciliter salt.

Vispade i en kastrull innan jag värmde ihop på spisen.


När degen svalnat är den enkel att jobba med. 

Jag kavlade ut med löv på för att få mönster.

Tänker att de blir fina på julklappar eller med ett snöre i granen.

De tunna stjärnorna fick lufttorka. Det tog några dagar och jag vände
dem några gånger. Men det går också finemang att torka i ugnen.


tisdag, september 24, 2019

Och kroppen


* * * 
För ungefär tre veckor sedan var jag på en ny behandling. Eller inte
ny, men en ny behandlare och en ny kombo. Kinesiologi och behandlande
massage är stapelbehandlingar i min värld, men inte tillsammans.


Och som det behövdes.

Jag har ju kronisk värk i ryggen sedan jag var strax under tjugo.
Halva mitt liv, med andra ord. Jag har också underproduktion
i sköldkörteln, hypertyreos. En bagatell kan man lätt tro. Inte för mig.
Jag har skrivit om det en massa gånger tidigare. För många kanske,
men samtidigt är det något jag lever med varje dag.

Efter en enda behandling känner jag att jag älskar
kombinationen. Ryggen blir bättre, men samtidigt tittar man
på mer djupliggande orsaker ~ för att få en mer hållbar vardag.

Jag lärde mig en hel del nytt, bland annat om sulor i skor.
Fick rådet att skippa sulor helt, då de ofta är impregnerade
med starka medel. Var orolig för hur mycket jag skulle svettas
om fötterna, och så blev det precis tvärt om. Skor jag knappt
kunnat ha på grund av fotsvett funkar mycket bättre utan sula.  Jag
känner mig nästan lite ... lurad. Varför hade jag inte testat det förr? 

Fick också veta att anledningen till att jag hela tiden vill 
rulla mina axlar bakåt utan att liksom få dem på plats handlar
om att mina biceps-senor ligger utanför sina fästen. Fint att förstå,
att jag kan rulla i all evighet utan att det ordnar upp sig.


Behandlingen var skonsam. Inga hårdhänta knäckningar och ändå
var jag helt slut resten av den veckan. Det är ovanligt. Och jag hade
sådan kolossal värk i min sämre axel, kanske för att den där senan
inte gillade att bli puttad på plats. Inte alls.

När jag låg på behandlingsbänken sköljde en stark 
känsla över mig. Jag kände mig så liten där jag låg och
jag kände medlidande med mig själv. Att jag kämpar så hårt,
att jag gör mitt bästa. Att jag gör det bra. Det kändes som
jag mötte något djupt inuti och det var fint.


Och även om tiden sedan dess har varit svår så har jag hopp.
Jag måste ha hopp, för min tinnitus (som blir värre när min
medicinering för sköldkörteln är dålig) är riktigt dålig nu. Jag bär
omkring på en tjutande sågklinga i högerörat mest hela tiden.

Men det blir bättre. Det måste bli bättre.

~ jag tror på det.


tisdag, september 17, 2019

Min träning


* * *
Nu har vi styrt upp höstens dans för Siri.

Men jag har också styrt upp höstens träning för mig själv.

Förra året den här tiden tränade jag som mest
intensivt inför mitt maraton i Palma. Sedan dess
har jag också sprungit Stockholm maraton.

Kvar på min maraton-önskelista står New York marathon och en fjällmara.

Men den här hösten kände jag för något annat. I sommar har jag
tränat utan plan. Jag har sprungit och tränat lite styrka och många
intervallpass med hopprep och hantlar samt kettlebells med Siri.
Efter lång tid av uppstyrd löpträning har det varit skönt.

Med hösten längtade jag efter att styra upp träningen igen. Gillar att ha
ett schema, en plan. Där det finns någon form av mål. Där jag inte
behöver fundera på om jag ska träna, eller om jag är sugen.


Så för första gången har jag anlitat en personlig tränare på nätet.
Ett litet företag jag följt ett tag, vars upplägg jag gillar.
~ kolla efter @shapeuup på Instagram där hittar
man en hel del roliga gratispass i flödet.

I de tolv veckorna av träningsupplägg ingick även kostupplägg.
Jag blev nyfiken på hur stark jag kan bli på tre månader om någon räknar
ut vad jag ska träna och äta för exakt min person. Hur det skulle kännas i
kroppen. Sex måltider om dagen blir det och med lite planering går det fint.

Nu är jag igång. Har kört träningsprogrammen varvet runt och
känner mig utmanad och peppad. Det är vissa inslag av
klassiska styrkeövningar men också mycket som jag aldrig
testat tidigare, vilket känns kul. Dessutom kan jag också hålla
kvar min löpning, men mest i korta block efter styrkepassen.


Lunchsallad med ägg- och sötpotatisplättar och ädelost.


Restlunch med vitlöksbakad potatis, tofu, kikärtor och ädelost.

- - - 

Matupplägget gör att jag äter mer kolhydrater (mest havregryn,
quinoa, potatis och sötpotatis) och förutom att min mage bråkat lite
så känns det bra. Det blir så tydligt hur kolhydraterna ger
kroppen bränsle i träningen. Annars är det ett superbra
upplägg på maten, inga färdiga recept utan smarta lösningar
med olika kolumner. Enklaste jag sett faktiskt.

Frukosten är min favorit. Havregrynsgröt med blåbär, proteinpulver,
kokosflingor och mandelmjölk. Äggröra på ägg och äggvitor, hårdbröd-
mackor med färskost och grönsaker. Och kaffe med havremjölk såklart.

Så hösten är här och träningen är uppstyrd. Det känns riktigt kul
att ge mig själv proffshjälp efter alla år av ensamträning.


måndag, september 16, 2019

Älskad gröt på nytt sätt


* * *
Jag är så glad att jag kan äta havregrynsgröt igen.
Sedan jag började ta matsmältningsenzymen amylas som
hjälper kroppen att bryta ner kolhydrater så går det fint.

Sedan läste jag ett tips om havregrynsgröt som jag genast var tvungen att prova.


Det gick ut på att man först rostade havregrynen tillsammans
med kryddor i ugnen. Jag tar kanel, kardemumma och salt.


När grynen svalnat mixar man dem i en matberedare.


När det sedan är dags för frukostgröt gör man precis som vanligt, men en
deciliter havregryn motsvarar ungefär tre fjärdedels deciliter havremjöl.

Det är så enkelt, men ger gröten en sammetslen konsistens. Verkar vara
många barn som tidigare ratat havregrynsgröt som gillar om man gör så här.

Jag brukar tillställa lite proteinpulver med vaniljsmak, då blir
gröten lite lik min barndomsfavorit mannagrynsgröt.

Serverar med blåbär, kokos, granola, cashewnötsmör och massvis av kanel.

~ så gott!


torsdag, september 12, 2019

Fröken fröken, igen


* * *
I måndags hade vi tid hos veterinären. Igen.

Om Leslie skulle ha lika dåliga värden som sist skulle det
inte finnas mer att göra, hade farbror veterinär flaggat för.

Men Leslies blodplättar hade jobbat på fint och
var uppe i 250 jämfört med förra gångens 63.

Det finns en massa om och men. Hon kan inte leva
på så hög kortisondos som hon äter i dag och förra
gången vi försökte sänka gick det som det gick.

~ så än kan vi inte pusta ut. Långt ifrån.

Men vi ger inte upp. Och just i måndags, då visste
vi att hon var stabil. Vi kunde klippa klorna och ge henne
ett ben att tugga på. Sådant som vi inte vågar annars.

Heja Leslie. Du är bäst.


onsdag, september 11, 2019

Höstdans


* * *
Så är hösten igång och jag njuter av dimmiga morgnar,
värmande te och stickade tröjor. Som jag älskar den här årstiden.
Känslan av att landa i vardagen och göra den så fin som möjligt.

Sedan Siri gick ut Svenska Balettskolan har vi
vetat att hon vill dansa, men inte hur det skulle bli.

Nu är hösten ordnat och det blir ganska många dansminuter varje vecka.


Först är det danslinjen med tre dansstilar på tre tillfällen.

I anslutning till det är Siri med i en danstrupp som heter Arctic
dance. Med den ska vi (!) åka till Ryssland till våren.

Sedan dansar hon extra jazzdans och varannan lördag åker hon till 
Luleå för att dansa en lång klass klassisk balett med en favoritlärare.

Det blir mellan fem och sju timmars dans i veckan. Och så
kommer skolidrotten till. Den är ny för Siri eftersom den
gick bort under balettskolan-tiden.


Två av tre dansdagar kan hon vänta kvar på skolan, äta
mellanmål och byta om eftersom klasserna ligger i anslutning
till skoldagens slut och danssalarna ligger på samma gård.

Det värdesätter jag. Att vardagen blir så hanterbar som möjligt.

Visst blir det lite skjutsande och pussling med mat och mellanmål,
men det är ju små saker som hör föräldraskapet till.


Och under höstens schema på svarta tavlan ligger såklart
den här tjejen i sin bädd, som hon konstant kämpar för att flytta
runt på golvet. Småbenen krafsar hårt tills bädden hamnar på
stället som är rätt för dagen. 
En sak är då säker. Rätt ställe är aldrig
mot byrån, där jag skjuter in hennes säng.

Hur som helst, känns det fint att dansen får så stor
plats i Siris liv. Det blev inte Stockholm, men det
blev det här ~ och det blir minst lika bra.


tisdag, september 10, 2019

Kartong, tråd och trä


* * *
Det är inte så ofta jag pysslar nuförtiden.

Mest för att tiden inte räcker till bland vardag, läxor och träning.

Men det är okej.

Och extra mysigt när jag väl skapar något ~ bara för att jag njuter av det.

Som den här bohemiska naturprydnaden.


Använde mig av äggkartonger, ullgarn och en mossig pinne från skogen.


Klippte ut olika grova blomformer och stack hål i toppen.

Använde en böjd ståltrådsbit som ögla för att få igenom det luddiga garnet.


På blomman längst ner knöt jag en knut som säkerhet, annars
satt blommorna fast tack vare garnets tjocklek och luddighet.


Istället för att knyta garnet kring pinnen häftade jag fast med häftpistol. 


Och så var den klar. En bohemisk naturnära
skapelse som bildar vackra skuggspel på väggen.


måndag, september 09, 2019

Den norrländska präriens gudinna


* * *
I dag ~ den nionde i nionde ~ fyller hon fyra,
den norrländska präriens gudinna.

Den ljuvliga Leslie med de mjukaste
ögonen och finaste av själar.

Hon som kan sova djupt, nära medvetslöst, men
som ändå är på plats i köket inom ett par sekunder
när man skrapar ur det sista ur en kesoburk. Väntar
på att få slicka ur den tomma förpackningen.

Hon som sitter i första position, hon som kurar ihop
sig till en kanelbulle om kvällen, hon som älskar att bli
kliad på magen och att få ligga under en filt och mysa.

För två veckor sedan var det högst osäkert om
vi skulle få fira hennes fyraårs-dag. Ett tag hade jag
tänkt att vi skulle fira i förskott, bara för att. Men vi kämpar
 på och är lyckliga för att hon lever och mår bra just i dag.


torsdag, september 05, 2019

Hållpunkter, en vanlig dag


* * *
När vardagen är lite skuggig, som nu, tänker jag
lite extra på hur jag bygger upp mina dagar. 

Så att jag alltid har något litet att se fram emot.

När jag kliver upp ser jag fram emot att sätta mig
med benen i skräddare på kökssoffan och äta gröt
med blåbär och dricka kaffe och läsa tidningen.

Under dagen kan jag längta efter att träffa en person
 jag ska intervjua eller att få formulera en berättelse i
skrivna ord. Jag har lunchen som en hållpunkt, tycker
om att sitta och äta i tystnad. Bara jag och min bok.

Vår middag, som alltid står klar på köksbänken när
jag kommer hem, är kanske nästa se-fram-emot-stund.
Och att lägga mig i gästsängen med min dotter på
armen för att se något tillsammans är ytterligare
en guldstund, liksom hundgoset och stunden i soffan
med min Markus, en mugg te och något på tv.

För mig är det liksom självklart att göra så,
att bygga upp dagen med små guldstjärne-
stunder som jag ser fram emot.

Och nu, när vardagen är lite extra motig,blir det
än mer tydligt att jag mår bra av att göra så.

Varje kväll när jag lägger mig, gör jag nästa dags se-
fram-emot i huvudet och längtar redan efter dem.


tisdag, september 03, 2019

Från bok till prat


* * *
När jag gick skolan hatade jag att hålla i en presentation.
På gymnasiet minns jag att vi skulle träna på att bli bekväma
inför en publik. Några minuter varje lektion skulle några prata
inför de andra. Man kunde välja att sitta tyst om man så ville.

Inte vet jag om det gjorde saken bättre, men i dag
tycker jag att det är nervöst ~ inte hemskt. Särskilt inte
när jag ska prata om något jag kan. Som mitt jobb, eller
min hälsoresa. Det kan jag tycka är ganska roligt
att berätta om. Att få frågor att klura ut svar på.

Genom åren har jag läst en del böcker, vars författare
jag gärna skulle lyssna på som föreläsare. Minns nämligen
att vi läste en bok i bokklubben. Ingen var särskilt
begeistrad. Men så gick vi och lyssnade på författaren
som besökte min stad en vinterkväll. Och han var
briljant när han framförde sin historia muntligt.

Två författare som jag läst och gärna skulle lyssna
på är Elaine Eksvärd och Fredrik Eklund. Den första för
att hon har en intressant personlig historia (som hon
skrivit om) och för att hon är kunnig inom härskarteknik
(som hon också skrivit om) och den senare för att
jag skulle vilja känna hans energi i ett rum.

Så den som har tänkt boka föreläsare nära mig,
kan skriva upp mig som intresserad redan nu.