onsdag, januari 29, 2020

Vårens matutmaningar


* * *
Den här våren är en utmaning att få ihop när det gäller mat.

I vår familj har vi som vana att äta tillsammans vid köksbordet varje dag. Tända ljus, samtal om olika saker, hemlagad mat på tallriken och sallad till. En hund som ligger i sin bädd och väntar på att få smaka.

Men Siris danstider den här terminen ställer till det. Nästa alla klasser sker vid middagstid. Innan är lite för tidigt att äta och efter är för sent.

Vissa dagar får hon ta med mat och förvara i skåpet och äta i glappet mellan skolan och dans. Men att laga mat som håller att stå framme i många timmar och som är god utan att värma upp är inte superenkelt. Ibland cyklar jag förbi skolan på lunchen och levererar en matlåda.

Andra dagar gör jag klart något i basväg och så steker Markus, som är hemma före mig, upp något till.

Som på bilden här ovanför. Jag gjorde ljummen sallad med ångkokt broccoli, äpple, picklad rödlök, vegansk fetaost och cashewnötter plus en god dressing med ramslökssmak till. Markus stekte kycklingköttbullar, så var den dagens middag klar.


En annan stabil vara är Paulúns supermix med olika rissorter, quinoa och frön i. Smakar gott och har bra blandning på texturer. Kycklingkorv är en favorit till.


På torsdagar äter Siri middag på skolan. Både jag och Markus är hemma sent, så då får det bli något med ägg. Äggmuffins med bacon, bbq-sås och avokado, till exempel.

I veckan blir det tacoomelett med Anammafärs och krossade nachochips.


Det här är också en stapelvara som jag gör varje söndag. Proteinbollar på svarta bönor, havreprotein, dadlar, kakao och lite andra godsaker. De funkar fint som mellis, eller jag-orkar-inte-vänta-på-maten-räddare.

Goda till kaffet är de också.

- - - - - - - - - - -

Så rullar vardagen på, men tusen och en små fix.

Vi ansöker om visum till Ryssland. 

Jag åker med Leslie till veterinären och får halvtrist besked om sämre värden (men också en plan för hur vi går vidare).

Vi börjar med specialfoder för att se om hon är allergisk mot något, på grund av utslag, blodblåsor annat som inte hör hemma under hennes mage.

Jag funderar mycket på framtiden, på vad jag vill, vad jag kan bidra med och vart jag hör hemma. Konstigt att de tankarna kommer nu, när jag vet att jag har jobbet kvar.

Känner mig lite låg och tycker att vardagen är okej, men inte lika fin och rolig som vanligt.

~ men så får det väl också vara för ett tag, tänker jag.

onsdag, januari 22, 2020

Hittar några bilder


* * *
Tankar in nya bilder från ett minneskort och hittar några foton från examen. 

Minns att jag fotade både med digitalkameran och mobilen. De var bara de från mobilen som jag använde sedan.

Men nu ligger de där som filer i datorn och jag blir varm i hjärtat när jag tittar på dem.

Som en liten present från försommaren.

Först tänker jag hur vacker hon är, människan som är mitt barn.

Så tänker jag på grönskan. Var det verkligen så där grönt, för bara ett gäng månader sedan?

Och så tänker jag på hunden. Hon har bandage, så vi hade nog tagit blodprov. Dagen  innan, kanske?

Hur mycket hade vi inte framför oss då? Så ovisst det kändes.

Jag minns att vi skojade om att bandaget matchade Siris klänning.


Jag tänker också på att vi med de här bilderna sa hejdå till mellanstadiet.

Ett halvår in på högstadiet känns det som om Siri var redo för klivet. Hon trivs med klassen, livet. Hon lär sig och utvecklas. 

Sjunger och dansar och skrattar. Pratar om miljön och feminism och vet vem Jean-Claude Arnault är när jag pratar om boken jag läser.

Jag tittar på bilderna igen.

Kisar lite med blicken, tittar tillbaka i tiden och kommer fram till att livet är rätt fint.

~ både då och nu.

måndag, januari 20, 2020

Hunden, kjolen, andligheten och komplimangen


* * *
När soffan är för kort får man ta vardagsrumsbordet till huvudkudde.

Jag och den här fyrbenta ljuvligheten jobbar på med hennes speciella schampo tre gånger i veckan. En kväll när jag behandlade hennes ögon och nos kollade jag igenom henne och såg en konstig knöl i ljumsken.

Vi trodde på blodblåsa och saker som har med blodet att göra är alltid läskiga med Leslies historia. Dagen efter hade den spruckit och jag kände mig lite orolig, men tänkte att det nog hade mer att göra med att hon kliat sig än med trombocytnivåerna.

På kvällen behandlade jag med silvervatten och en speciell (och jättedyr) sorts honung. Har du läst om Manukahonung? Den används till och med på sjukhus vid brännskador och svårläkta sår.

Jag smorde på en klutt och på allvar ... dagen efter var det geggiga såret nästan läkt.

Jag fick kika flera gånger om det verkligen var sant.


En stor del av lördagen var jag och Leslie ensamma hemma. Jag åt lunch i tystnad och läste kommentarer till mitt reportage.

När jag gjorde själva intervjun fick jag en sådan fin komplimang om att jag har snälla ögon. Det gjorde mig så glad.

Ett citat i artikeln tar jag särskilt med mig.

Det handlar om att allt inte behöver vara perfekt för att vara underbart.


~ allt behöver inte vara perfekt 

för att vara underbart


Jag tänker ofta att jag ska lösa mina kroppsliga problem. Att jag bara inte hittat rätt än. Att jag ska komma på vad jag gör "fel" för att inte få så ont i ryggen hela tiden.

I helgen har det varit riktigt jobbigt, sådär att illamåendet ligger och skvalpar hela tiden.

När jag har tänkt på det här nya året har ett nytt ord kommit till mig. Jag har inte sökt efter det. En dag fanns det bara där.

Ordet är andlighet.

Många år har jag fokuserat så mycket på kroppen. Annan medicin, ryggbehandlingar, vitaminer, mineraler och andra tillskott. Olika sorters träning och yoga. Jag fortsätter där. Kan inte sluta.

Men jag tänker att jag inte behöver "lösa" kroppproblemen - för det kanske jag aldrig gör - för att det andliga ska få ta större plats.

De båda fokusområdena kan finnas sida vid sida.

Jag vet inte ännu hur jag ska gå tillväga med detta, men när jag öppnar mig för det och formulerar en tanke kanske möjligheten hittar mig.


Och så köpte jag en kjol på rea i Umeå.

Den är liksom tung och stickad och inte likt något jag brukar köpa. Kanske var det just därför jag gillade den. Tillsammans med ett tunt linne eller en tunnstickad tröja i liknande färg blir det nästan som en midilång klänning.

Och så har vi måndag. Med hundbestyr, läxförhör, tankar om jobb och andlighet, ett citat som lever kvar och som avbrott en kjol med tjusigt sväng när man snurrar.


onsdag, januari 15, 2020

Att fira kärleken i Umeå


* * *
Förra veckan var det dags att fira. Jag och Markus har varit tillsammans i tjugo år. Det är i stort sett hela mitt vuxna liv och halva min levnadstid. Jag känner nästan lite vördnad när jag tänker på det. Det är lång tid, och samtidigt kort. Vi har det så fint med varandra.

För att fira bestämde vi oss för att bo på hotell och gå ut och äta.

På väg mot Umeå stannade vi till för att gulla med fyra bassetvalpar.

Det är första gången vi fick träffa en Leslie i miniformat, hon var ju fem månader och ganska stor i kroppen när vi hämtade henne. 

Disa-Maja, Don-Johan, Dora-Gull och Dolly-Polly var ungefär hur fina som helst.

De valparna är redan tingade, men vi skulle gärna vilja ha en till hund i framtiden.


När vi kom till Umeå åt vi lunch på Rost innan jag och Siri trotsade isvindar och gick på stan en stund medan Markus tog en öl i hotellbaren.

Om kvällen hade vi bokat bord på restaurangen Bodegan.

Vi började med cava och ostron.

Redan där var vi i hamn med firandet, kan jag känna.


Vi hade en jättehärlig kväll. En fin sak var att restaurangen ligger i samma lokal som gamla Waynes. När vi flyttade ner till Umeå med Siri som tvåveckors-bebis åt vi en lättare maträtt där för att säga hejdå till farmor och farfar som hjälpt oss med flytten. Under lördagens middag satt vi på samma våningsplan, under samma fönster.

Nästan så att man kunde resa tillbaka i tiden och se oss sitta där, i början av september 2006.


Efter middagen hängde vi i hotellrummet på Stora hotellet. Jag och Siri såg den nya tv-serien "Unga kvinnor" och morgonen efter åt vi en härlig hotellfrukost innan vi körde hem mot vår egen fina fyrbenting.


torsdag, januari 09, 2020

Valpsjuka och hon med päls


* * *
Det här med att skicka in kvitton till försäkringsbolaget som hanterar vår hundförsäkring börjar jag vara rätt proffsig på nu. Har hittat snabbaste sättet att fixa det på.

I tisdags var det dags igen. Den här gången följde Siri och hennes farfar med som sällskap. Det kändes skönt, men under julen har jag faktiskt inte varit orolig.

Jag stannar upp med fingrarna på tangentbordet och försöker leta igenom mitt inre. Men nej, jag har nog inte varit orolig eller rädd för Leslies skull en enda gång. Anledningarna är flera. Hon hade bra värde precis innan ledigheten och hon var varit så pigg. Hon kan hämta ett gossedjur och vilja busa och hon hoppar efter Siris handske och vill leka med den när vi är ute och går. Saker som man nästan glömt att hon gjorde förut.

När vi satt i undersökningsrummet och väntade på provsvar kändes det bra, men när det drog ut på tiden var jag direkt tillbaka i orosträsket. Dåliga värden? Veterinären måste läsa på, eller funderar han på vad tusan vi ska göra nu? Jag började ångra att jag tagit med Siri. Tankarna snurrade. Fort, fort.

Så kom sköterskan och berättade att de hade problem med maskinen efter julledigheten, men efter en stund var det löst och min oro skingrades.

Leslie ligger helt okej i trombocyter. Det är lite lägre än sist (vi sänkte kortisonet förra gången), men det är ändå okej. Vi ska börja ge den andra medicinen varannan dag också, så får vi se om tre veckor till.

En bakterieinfektion under magen hade fröken fyrtass också samlat på sig, så nu har vi specialschampo och tvättar tre gånger i veckan.

Men på det stora hela känns det rätt bra. Leslie har överlevt till sin födelsedag, till min födelsedag och över jul och in i det nya året och nu börjar vi ändå tro att hon får finnas med oss en bra bit till.

På lördag åker vi en bit söderut för att fira flera saker. Och då, då ska vi också passa på att stanna till och kika på fyra fina bassetvalpar.

De är redan tingade, men att titta kan ju vara bra för framtiden ...


onsdag, januari 08, 2020

Stockholm och drömsaker


* * *
Den här veckan har hunnit vara händelserik, fast vi bara är mitt i den.

Jag har:

* Varit med Leslie hos veterinären. Prover, provsvar och nytt litet problem.
* Gjort fyra fina intervjuer, en som fick mig att känna något speciellt.
* Fått en fin komplimang.

Men det skriver jag mer om sen i veckan. Nu tänkte jag dela med mig av lite bilder från en helg i Stockholm!

Och den började, som ni ser på bilden ovan, med en härlig kopp kaffe.


Jag, min svärmor Wiweca och Siri skulle se baletten Nötknäpparen på Operan. Plus en hel del andra trevligheter. 

Det började med att vårt flyg var försenat, så vi tog en fika medan vi väntade.


När vi landat och tagit pendeltåget till Söder lämnade vi väskorna i lägenheten vi lånat och åkte hit. Till Ling Long där vi åt middag.


Gillade inredningen supermycket. Och maten!


Det är ändå härligt med mindre rätter, så man får smaka olika.

Även om den här råkade se väldigt stor ut på bild.


Det blev en fin kväll.


Sedan var det lördag och dags att uppfylla en annan av Siris drömmar. Att äta på Grand Hotel.

Superfin service, god mat och en långlunch med vattnet som glittrade utanför och solen som värmde lite genom de stora fönsterpartierna.

Jag tog en selfie på damrummet och Siri kände sig hemma.


Siri orkade inte hela lunchen, så det blev en doggy bag av finare slag.


I foajen.

Jag får hjärtögon när jag tittar på bilden.


Siri och farmor tog bussen till Pärlans konfektyr, medan jag promenerade dit.

Där handlade vi en del godsaker innan vi gick till lägenheten för att byta om.


Siri var jättefin i sin farmors brudklänning.


Och fina skor, som hon köpt för egna pengar.


Vi lyssnade på publikintroduktionen i Guldfoajén.


Och efter ett halvår av längtan tog vi så plats.


Det var en fantastisk föreställning. Wow!

I pausen hade vi beställt en lätt middag och jag och Wiweca skålade i champagne.

Ska man dricka det någon gång, så är det väl här.


Sedan var det söndag och sista dagen på resan.


Vi åt lunch på Greasy Spoon innan vi åkte för att hälsa på vänner/släktingar.


Och så slutar resan som den började. Med en bild på en god cappuccino på havremjölk.





lördag, januari 04, 2020

Årssammanfattning 2019


* * *
Förra gången blev det ingen, men nu har jag knåpat ihop en årssammanfattning för 2019. Många säger och skriver att 2019 var ett riktigt skitår. Egentligen kan man säga det för mig också, med tanke på hunden och jobbosäkerheten mest. Men jag ser det ändå som ett år fyllt av tusen mysiga stunder med min familj. Glada skratt med vänner och härliga träningspass. Så för mig var året som gick ändå ett fint år.


Årets projekt:
För ganska prick ett år sedan klev jag på ett maratonprogram för tredje gången. Målet var att springa Stockholm marathon på under fyra timmar och trettio minuter.

Inför förra nyåret bestämde jag mig också för att söka ny hjälp för mina kroppsliga problem. Jag hittade först en behandlare och sedan ytterligare en. Det är en lång resa, men det känns som jag kommit en god bit på vägen.


Årets händelse:
Att springa i mål på mitt tredje maraton och ha min familj som grymt engagerad hejaklack. Middagen samma kväll, när allt i livet liksom känns bra och på plats.

Att allt sedan vändes upp och ner när vi kom hem är en annan sak.


Årets resa:
Vår fyrbenta Leslies sjukdom(ar). Först hade hon problem med sitt dåliga öga, sedan fick hon ett sår i sitt friska öga. Och sedan brakade allt lös när det visade sig att hon inte hade några trombocyter och vi var nära att förlora henne. Nu har vi haft ett halvår av guppig resa med både hopp och förtvivlan. Just nu känner mig mest hopp, tack och lov.

Årets slit:
Kroppen och hunden.


Årets plagg:
Ett par nya kängor med hög sula. Sköna och snygga. Älskar.

Årets köp:
Alla veterinärbesök och all medicin. Airpods till Siri i födelsedagspresent, en av de mest använda gåvorna hon fått.


Stockholm i maj.


Siri sökte skola och vi hittade en ny undangömd favoritpark.


Vi åt på Dogfood och jag sprang ett av mina sista pass inför maran.


Min nya roll på jobbet blev en nyhet.

Annat som hände 2019:
Jag och Siri rensade oss genom huset, jag blev intervjuad om min vintercykling och fick vara på andra sidan kameran. Vi planterade mer än vanligt, men fick rätt dålig utdelning. Jag styrde upp träning (och fick kostplan) av en personlig tränare på nätet. Jag började äta mer kolhydrater (mest havregryn och sötpotatis) eftersom jag får fler växlar när jag tränar av det.

Siri sökte till Kungliga Svenska Balettskolan och vi övervägde flytt till Stockholm.

Jag gick utbildning och utsågs till stf ansvarig utgivare på tidningen. Jag hoppade in som nyhetschef några veckor i somras. Jag intervjuade och fotograferade massa fina människor.

Årets tv-serie:
"Det svenska popundret", "Chernobyl", alla säsonger av Mandelmanns fick mig att må gott i själen.


Årets bok:
"Cirkusflickan" av Pam Jenoff, "Den stora bilden" av Gunhild Stordalen, "Det femte barnet" av Doris Lessing och "Kodnamn Alice" av Kate Quinn.

Årets film:
"A star is born" och "Bohemian Rhapsody".

Årets musik:
Musik att springa till. "Flames" med Sia, "Coming home" med Sheppard. Det skulle jag aldrig lyssna på annars. En låt som fångat mig annars är "Blåmärkshåret" med Miriam Bryant.

Årets sorg:
Leslies sjukdom har gjort året baktungt och har gjort att vi fått ställa in en del roliga planer.

Något du saknade 2019 som du vill ha 2020:
Mer film, mer livemusik och mer intryck utifrån. Mer andlig utveckling.


Vill yoga mer på den här platsen.

Största misstaget:
Att jag inte yogade mer.

Vem saknade du:
Kanske en ny hundvalp!

Tankar inför 2020:
Jag brukar alltid ha ledord inför det nya året. Ifjol handlade det om att inte enbart behandla ryggen utan att söka djupare. Men nu är det ganska tomt. Jag har ingen stor lust för någon utmaning. New York Marathon och en fjällmara finns kvar som mål någon gång.

Jag tror att anledningen är osäkerheten med mitt jobb. Jag har ju älskat det jag gör varje dag i så många år, men nu är framtiden oviss. Snart vet jag om jag har kvar mitt jobb, eller inte. Det känns svårt att göra planer när man inte har någon aning om hur vardagen kommer att se ut framöver.