fredag, april 29, 2016

Tre bilder ur mobilen

 
* * *
Bild 1:
 
Kall avokadosoppa med ingefära och limeskal till lunch.
Hälsotidning till sällskap.

 
Bild 2:
 
För inte så länge sedan sprang jag ut hit, till Renöhamn.
 
Nu åkte jag bil med en bokklubbsvän, för en kväll här ...
 

 
Bild 3:
 
... i Kickis sjöboda. En mysig kväll med lång diskussion kring Richard Fords bok "Kanada".
 
Det var tre bilder ur min vardagsvecka. Nu skriver vi helg. Längre nätter, maskeradkalas och långspring samt fika hos vänner på en stuga står på programmet.
 
Helt okej, enligt mig.

torsdag, april 28, 2016

Sömnlös för en kväll


* * *
Det är sen kväll och det smattrar mot plåttaket. Medan regndropparna rinner nedför fönsterrutorna vänder jag sida på sida i min bok.
Sömnlös.
 
Hunden har kilat sig in mellan mig och min älskade storkudde, det är obekvämt men jag orkar inte börja böka med henne. Ligger inklämd och läser till dess att boken är slut.
 
Ligger vaken och tänker på orden jag tagit del av och på intervjun jag ska göra, som hänger ihop med dem.
Det är en vanlig vardagskväll i slutet av april.
 
Dagen efter ska jag ta bilen till flygplatsen och göra en intervju med en person som tagit flyget enkom för att träffa mig. Vi ska äta en god lunch och jag ska ta fina bilder vid vattnet och när jag kör hem igen ska jag känna mig väldigt rik och varm.
Och den kvällen, ska jag sova riktigt gott.


tisdag, april 26, 2016

När hjärtat blir bubbelvarmt


* * *
Det händer ganska ofta.

Det händer i dag.

Att mitt hjärta liksom smälter. Av kärlek till den här tjejen.

För att jag får vara hennes mamma.

Det är tusen och en saker som får mitt hjärta att bli bubbelvarmt och lyckligt. Hur hon formulerar sina meningar, hennes frågor, hennes sätt att se det lilla.

I dag har hon gått hem själv från skolan för första gången. Därmed har vi också kickat igång en avlagd mobiltelefon och fixat telefonnummer, så att hon (och jag) känner sig trygg och kan hålla kontakt.

Så vi har sänt några textmeddelanden. Och hennes. Alltså. Jag dör sötdöden varje gång jag läser dem.

Mitt hjärta.

Nu har jag precis yogat henne till sömns.

Den stortassade i en säng och den tvåbenta tjorvhåriga i en annan.

Jag, som får yogaandas mitt emellan.

Det är inte klokt, vilken oändlig tur jag har.



måndag, april 25, 2016

Från svamptorken




Savoykål och mogna bananer som torkats i svamptorken.
Nu börjar det vara dags att göra en ny omgång.

* * *
Den här sista veckan i april äter vi:

Måndag
Stekt kyckling med mycket rökt paprikapulver, wokad spetspaprika och purjolök. Kall sås med creme fraiche och sweet chili. Smörstekt vitkål. Grovhackade jordnötter.

Tisdag
Stekt lax. Foliepaket med fetaost, citron, färsk rosmarin och timjan, chiliflakes och ringlad honung.

Onsdag
Rödspätterullar med mjukstekt purjo i sås med chilisås och grädde som får gå ihop i ugnen.
Blomkålsmos.

Torsdag
Tacoinspirerad kycklingfärsgratäng. Som lasagneplattor använder vi glutenfria bovetewraps, blir superbra. Toppar gör vi med lite riven västerbottensost.

Fredag
Medelhavsfalu med zucchini, aubergine och getost. Sallad.



söndag, april 24, 2016

Maratontankar


Förra helgen sprang jag ut till havet.

* * *
Jag har börjat få nedräkningsmejl från Stockholm maraton. Genast blir det pirrigt i magen och jag tänker nervöst vad-har-jag-gett-mig-in-på.

Den här veckan har varit ganska tuff. På något sätt lyckas viloveckorna alltid vara det.

Jag har enbart sprungit ett pass, och det kändes inte toppen. Kanske var jag lite snabb efter dubbla ryggbehandlingar. Kroppen tog energin för att läka flera dagar efteråt. Riktigt bra är jag inte heller, men jag vet att jag behöver ge behandlingen tid innan jag drar slutsatser.

Det körde också ihop sig med datum i familjen. Siri har uppvisning med baletten samma veckoslut som jag ska springa. Min vision har hela tiden varit att min familj står och väntar när jag sprungit. Därför kändes det kallt i mig när det kanske inte gick att få ihop.

Likväl som jag har ett datum i Stockholm har Siri ett datum i Piteå.

När vi pratade om det sa Siri till mig, att mamma, jag ska stå på en scen så många gånger i mitt liv. Så den här gången kan jag avstå. För din skull. Jag följer dig till Stockholm.

Sedan har min maratonkompis varit tvungen att tänka om. Det betyder att jag får springa själv. Mest tråkigt är det såklart för henne, men för mig hade det känts både tryggt och roligt att göra det tillsammans.

Mitt sista bakslag denna vecka var att jag gick igenom träningsupplägget fram till 4 juni. Det visade sig att jag räknat helt fel på veckor (eller så hade jag en smart tanke där i början som jag inte alls kommer ihåg). Det har varit lite stressande att hoppa över en hel del veckor av träning.

Men nu gillar jag läget, har valt ut träningsveckor så att jag får med de längsta långpassen, och de sista fyra veckorna kan jag göra by the book.

Sedan är det dags att börja fundera på kläder. Praktiska saker. Kanske läsa andras maratonberättelser.

Också det, en del av förberedelsen.


lördag, april 23, 2016

Cykel och balett och att finna hem





* * *
Jag var tonåring och åkte minibuss genom Sverige. Vi turades om att köpa nya, stora batterier till boomblastern som var med. Det kan hända att det spelades en hel del Bryan Adams på färden mot Skåne. 

I Kristianstad cyklade vi många mil efter blåsiga landsvägar. Om kvällarna spelade vi kort och lade patiens. Sov i våningssäng.

Jag tror det var någon gång efter det träningslägret som mitt knä sa ifrån på allvar.

Jag var i början av tonåren och kunde inte träna och tävla längre. Experterna sade någon slags variant av slatter och jag minns värken och hur mamma masserade. Mitt blåa luddiga favoritöverkast under mig.

Tillslut fick jag ge upp cykelkarriären. Det som gjorde mest ont var att mista gemenskapen. Minns att jag följde med på några tävlingar efteråt, men att det aldrig blev detsamma när jag inte kunde vara med och cykla.

Jag var en cyklist, men jag kunde inte längre cykla. Så jag slutade, men bär fortfarande med mig minnen från den tiden. Framför allt är min kropp formad efter åren på sadel.

Lyssnar på en träningspodd där de pratar om att gå träningsgymnasium. De pratar också om gemenskapen, att hitta hem när man får omge sig med likasinnade. Jag tror det kan vara så, oavsett om det handlar om sport eller musik eller något annat.

Och jag tänker på min nioåring. Hon som sökte till Svenska Balettskolan inför att hon ska börja fyran till hösten.

Hur hon satte håret i knut och drog på balettdräkten och dansade två dagar inför jury. Fick hämta ett kuvert efter juryns överläggning med besked om hon tog sig vidare till nästa dag eller inte.

Hur vi avslutade den helgen med läkarbesök, sjukgymnastträff och möte med representant för Skolverket.

Hur hon fick positivt besked och därmed skall ägna mellanstadet åt dans.

Hur hon kommer att ha längre terminer, längre dagar och en kropp som får röra sig i dans mellan tio och tolv timmar i veckan. Att det blir skola om lördagar när hon börjar sexan.

Jag tänker på hur jag känner som förälder och däri ryms en massa. Men framförallt: Jag gläds åt hur barnen agerade under antagningsdagarna. Hur de peppade och berömde, att de hanterade felsteg med ett leende istället för rynkade pannor.

På att det verkligen kan underlätta skoltiden att få umgås med de som delar samma intresse.

Sedan får vi se. Men att få vara i rörelse är positivt. Jag skulle gärna ha de träningstimmarna själv.

Och erfarenheterna av olika slag kommer hon alltid att bära med sig.

Som jag med cyklingen.

Själv hittade jag hem, igen, på gymnasiet i Luleå. Med medievänner som också ville hänga i fotolabbet om kvällarna. Som läste artsy dikter och förde tonårspoetiska samtal.

Jo. Där hittade jag hem igen.

Och sedan fortsatte det med skrivandet och skapandet.

Men i löpningen är jag tämligen ensam.

Det är också okej. För någon löpare ser jag mig inte som.

Inte alls.




fredag, april 22, 2016

Fredagsfint


* * *
Här har jag mina flickor, en helt vanlig vardagsmorgon.

Siri spelar medan jag flätar hennes hår.


Leslie med spretande morgon-morrhår ryms också på stolen.

Såklart. Bassen vill vara med.


 
Det blir många bilder på de här två.

Men hur kan man låta bli.



Jag blir varm i hjärtat och tänker, att det är så nära syskonkärlek vi kan komma.

Och de där skulderbladen, de gör mig alldeles mjuk inuti.


Nu tar vi helg. Tvåbenta och fyrtassade.

Vi ska krypa ner bland skrynkliga sängkläder och sova länge (nåja!). Vi ska gå på vernissage och kanske stadsträna valp och bara ha det gott. Tillsammans.

torsdag, april 21, 2016

I köket



* * *
Tänk, många gånger behövs det inte alls nya grejor.

Många gånger räcker det gott att ta hand om det man redan har. Jag försöker tänka på det, att se det fina jag har omkring mig. Inte hela tiden längta och drömma efter nytt. Men helt lätt, är det absolut inte.

Mer utav en utmaning.

Det är liksom enklare att längta nytt än att se vad man har.

Hemma är det som att jag är intränad på att se sprickorna i pärlsponten (inte de charmiga sprickorna, de där med omålat trä  som tittar fram och verkligen borde målas), hur sliten köksinredningen är och prylberget på halva matbordet.

När jag ser allt det, försöker jag kisa med ögonen och se hur fint ljuset faller in. Hur stillsamt och fridfull atmosfären är, eller så fint Siris teckning lyser upp.

För att balansera lite.

För någon helg sedan plockade jag ner allt från några hyllor i köket. Skurade bort damm och fett från spisen som landat på hyllorna och diskade allt som stod där.

Och tänk så fint det blev, med bara lite vatten och diskmedel.



onsdag, april 20, 2016

Igeltjärnsberget



* * *
Sista veckan har jag haft dåligt i övre bröstryggen och nacken. Mest har jag känt av det i form av yrsel. Sådär så att allt plötsligt börjar gunga och jag mår ganska illa. Några gånger har jag lagt mig ner vid min arbetsplats för att vila ut det värsta.

Men som jag förstod var det krampande muskler i nacken som ställde till det. Så jag bokade tid hos min ryggbehandlare och jobbar med att inte känna mig besviken eller misslyckad, utan tacksam att jag har verktyg för att kunna bli bättre.

Jag var där i går och det var en ganska tuff behandling. Efteråt har jag känt mig ovanligt risig och i natt sov jag med dubbla täcken.

Vaknade med tung huvudvärk i dag, men vet att bästa medicinen är rörelse.

Eftersom jag har ledigonsdag skjutsade jag min Siri till skolan och hämtade sedan upp pappa.

Han hade kokat kaffe och packat ryggsäcken så vi drog ut i skogen.

Till Igeltjärnsberget.

Vi har tagit en lång promenad. Leslie har strövat fritt och vi har druckit kaffe i lä.

Och pappa tog fina bilder på mig och liten.

Huvudvärken lättar sakta och jag vet att även snurrigheten kommer att bli bättre.

Tack onsdag. 
Du är fin och solen skiner.

måndag, april 18, 2016

Veckans matplanering


* * *
Förra laxtisdagen panerade jag kuber i olivolja, kokos, gurkmeja och vitlökspulver och stekte i smör.

Krispigt och gott.



La upp ett paket haricot verts, direkt från frysen till bakplåtspappret och in i ugnen.

De blev också knapriga och goda.



Sedan åt vi med kall sås med morötter och rättika i ...
 

... och grönsallad och sjögrässallad samt lite jordgubbar för färgens skull.

Laxbitarna som blev kvar åts som rest, uppvärmda i wraps med grönsaker och en annan kall sås till. Så tycker jag att rester är bäst, när de liksom kan omvandlas till andra rätter.

Men nu skriver vi ny vecka och den ser ut så här i matväg:

Måndag
Snabba puckar eftersom vi ska på hundkurs. Vi steker vegetariska nötbiffar och äter med ångkokt broccoli och det som är kvar från jordnötssåsen sedan vi köpte thaimat i lördags.

Tisdag
Sallad med varmrökt lax, sparris, avokado, ägg och wasabidressing.
 
Onsdag
Lasagne med plattor av bland annat färskost.

Torsdag
Flygande Jacob.

Fredag
Wraps med oump.

söndag, april 17, 2016

Innan träningen / smoothiebowl





* * *
Jag har några standardfrukostar jag alternerar mellan. För det mesta äter jag en stadig omelett med grädde och ost och massa grönsaker till. Men när jag ska springa vill jag gärna ha lättare mat i magen. Därför mixar jag ofta en tjock smoothie och äter i skål.

Anledningen till skålvalet är att det ryms mer härlig topping på.

I mixern slänger jag ner en bas av bladspenat, färsk ingefära (mycket!), gurkmeja, is, proteinpulver med vaniljsmak, keso och kesella och lite stevia.

Toppar gör jag med bipollen, kanel och skivad, torkad ingefära (har hittat en variant utan socker på hälsokosten).

Ofta kokar jag ett ägg och mosar med majonnäs och lägger upp röran i salladsblad. Eller, som på bilderna, gör jag proteinplättar av ägg, bakpulver, mandelmjöl, kokosmjöl och neutralt bakprotein som jag gräddar med smör i våffeljärnet.

- - -

Innan jag tog mitt långpass i går åt jag en variant av denna springa-frukost.

Sedan spände jag på mig mitt nya vätskebälte, vis av förra helgens erfarenheter, och sprang ut bland snöflingorna. Inte superpeppigt med gråväder och slask, men jag tänker att det härdar. Och milen ute, de behöver jag.

Sprang ut till havet, och vände.

Tog 2,4 mil på 2,5 timmar och den farten är jag mer än nöjd om jag kan hålla på längre sträckor också.

Just nu känns kroppen inne i ett bra flow, dock börjar ryggproblemen eskalera igen så min tanke om att unna mig en hederlig massage får nog ge vika för ett besök hos min ryggbehandlare. Framför allt känner jag av mycket yrsel och det är inte särskilt trevligt. Högt upp i nacken sitter det.

Nåja. Nu är denna träningsvecka gjord. Tuffa, tuffa intervaller och ett långpass bland snöslask och gråhet. Nu väntar en vecka med mestadels vila.

Det är nästan en större utmaning.

Jeanssamlare


* * *
Tror jag skrev lite om det tidigare i veckan. Att jag balanserade mellan tre jobb, väldigt olika i karaktären.

Ett av dem publicerades i tidningen i går. Och det var en så fantastiskt rolig intervju att göra. En av världens främsta jeanssamlare har nämligen besökt Piteå.

Och jag älskar personer som är nördigt insatta i ett specifikt ämne.

Den kunskapen och glöden. Hur historia kan bli levande genom, i det här fallet, jeans.

Det tilltalar mig.

Och historien om rodeoclownen och hans jeans, personen som sedermera utvecklade Ronald McDonald, jeansen som samlaren själv grävt fram i en nedlagd gruva i Nevadaöknen och jeansniten i ringen på ett av hans fingrar - det är detaljer jag bär med mig.

torsdag, april 14, 2016

Hon och jag


* * *
Jag tror jag fantiserade om den här dagen när jag var småbarnsmamma.

En helt egen dag.

Den kanske har varit här tidigare, men inte riktigt på det här sättet.

I dag var jag nämligen ledig. En vanlig vardag.

Jag kunde göra nästan vad jag ville.

Klev upp tidigt och åt frukost med kaffekoppen och tidningen nära. Gjorde frukost till skolflickan och skjutsade henne till dagens första lektion.

Sedan åkte jag och bassen till skogs.


Eftersom skogen bjöd på omväxlande skare och barmark bestämde vi oss för en topptur i miniformat.

Mot Fåröberget, alltså.


Och när jag gick där och såg skolskuggor och lyssnade till fågelkvitter så fanns det plats för tankar.

Och jag tänker på vår hund och hur glad jag är för henne.


Hur jag tycker om en lite tystare relation, såklart med bus och glada tillrop och beröm. Men också mycket handtecken och ögonkontakt, så att man inte behöver leva om hela tiden.

På bilden ser det dock ut som om hon skriker "Jaaaaa!".


Jag tycker också om, hur hon hjälper mig att leva det liv jag verkligen vill.

Som att göra det här.


Sedan var liten ganska trött och jag har legat och läst i min bok en timme mitt på dagen. Visst kan jag göra det på helgerna också, men då infinner sig inte riktigt min egen ro.

Så jag har läst. Och förberett middagen till familjen och serverat två skoltjejer mangosmoothie.

Och njutit av att den här torsdagen. Den var liksom bara min.


onsdag, april 13, 2016

Sidorna



* * *
Läser ut boken om Amy Winehouse under ledighelg.

Pratar om en helt annan bok på bokklubb.

Nämligen klassikern Röde Orm.


Hur mysigt är det inte att få komma hit. Sitta i kökssoffa bland vänner, prata om bok och liv och plocka bland godsaker på bordet.


Och så kakelugn. En kakelugn gör något fint med stämningen.

Det är min fasta övertygelse.

I morgon är jag faktiskt ledig från jobbet. Det är så konstig känsla, men beror på att jag numera också jobbar helg ibland. En av mina tankar är att lägga mig och läsa. Mitt på dagen.

Konstig känsla det med.

Får nog öva mig lite!



tisdag, april 12, 2016

Ett med sandkorn och is


* * *
Om vardagarna blir det inte så mycket natur. Det blir mer cykla mellan skola, jobb och hemma. Även om det också kan vara vackert och njutbart.

På jobbet balanserar jag mellan tre olika reportage just nu. Alla väldigt olika i karaktären, det är verkligen ytterligheter. Men alla är fina och viktiga.

Bara olika.

Medan Siri dansar balett och hundvalpen har rullat ihop sig på en kudde nära mig ska jag skriva klart en text och andas lite och titta ut på kvällssolen i grannens träd.

Sedan ska jag tänka på den fina utflykten till Gläntan som vi gjorde förra helgen.


Jag tycker om det, att känna att jag är en del av en familj som väljer naturen.


Det gör gott, i både kroppen och själen på något vis.