Trädgårdsliv

* * *

I söndags hade vi stora trädgårdsdagen.

Kratta löv, rensa ogräs, plantera.

Vildhallonen är glada.

När jag tog upp kameran ångrade jag mig.
Det såg liksom så stökigt och hejsan svejsan ut.

Men sedan tänkte jag om. Ambitionsnivån just nu ligger
där jag orkar. Och själv gillar jag mer hippieträdgårdar med skeva
krukor än perfektionism. Det fritänkande fångar mitt hjärta.

Siri var peppad på att plantera. Hon har 

odlat upp majs inne under våren.

Så stor nu, att hon kan ha mina trädgårdshandskar.

Snälla farmor var generös, som vanligt.

I år tar vi bort sandlådan till förmån för potatis-pallkrage.
Med åren har pallkragarna kommit att stå lite skevt,
men de fyller sin funktion i alla fall.

Och sedan var hunden borta (fast hon var kopplad i lina).
Det visade sig att hon uppskattade skuggan inomhus.

Hemma i snö

* * *

När jag kommer hem på lunch ser jag sällan det fina.
Ögonen och hjärnan scannar det som borde göras.
Diskmaskinen, några bortglömda läxpapper,
en smutsfläck på golvet.

Och ibland: Gliporna i pärlsponten, färgen som
är bortnött på dörrkarmen. Allt sådant.

Men så finns det dagar när jag får stanna upp.

Som i dag.

Det är vitt och vackert och ljust och luddiga snöflingor och jag
känner inomi ~ hur mycket denna plats verkligen är mitt hem.

Och om kvällarna vill jag skapa känslan av förestående advent.
Eld i kaminen, ett tänt ljus på bordet, ett avsnitt av Jills
veranda på tv:n. Yogite på armstödet. Tofflor och stilla ro.

~ stilla ro.

Frostland

* * *

Det var en dag, då världen utanför huset blev magiskt vit.

Jag tog kameran med ut och fångade vita kristaller.

Naturens allra vackraste klädnad.

Ute under tak

* * *

Under en av semesterns sista dagar fotar jag vår veranda,
men har inte tittat på bilderna förrän nu.

Tycker så mycket om att verandan, och ingången, är under tak.

Pardörrarna öppna mot uteliv.

Och direkt kameran kommer fram, så kommer också hunden.

Jaha, du byter vinkel. Då flyttar jag mig lite åt sidan här.

Blir det här bra?

Ett gammalt loppisbord, en hästtavla från kallvinden
och virkat överkast från Markus släkt.

En ny vas och en kvist från svartvinbärsbusken.

Vimplar på rad, som jag sytt av spillbitar.

Syrénbuskarna börjar bli stora.

Mysigt, att kunna lämna kuddar och filtar ute utan att de blir blöta.

En sten i virkad duk, ett gammalt pyssel som fått flytta ut.

Och skåpet som liksom hör till huset.

Nu står det på bron.

Nästa år kanske det får lämna plats. Skulle vilja möblera
annorlunda här, mer sittplats på något vis. 

Som vanligt har Siri gjort en läshörna och här har hon
tillbringat många sommarlovstimmar.

Jag höjer kameran, och vad?
Självklart tar fröken Leslie plats i bilden.

Blir det här bra, mamma?

Vallmonatt

* * *

Det var sen helgkväll och jag njöt av att kunna 

ligga kvar i soffan och slösurfa en stund innan jag 

masade mig uppför trappan och vidare till sängen.

Tog ut hunden i trädgården och hörde hur grannarna höll barnfri fest.

Strosade innanför vår täta häck
och lyssnade till festljud och fyrbentingens nosningar.

Plockade med kameran i handen och fångade
fina vallmo med vildvuxen känsla genom sökaren.

Och mina fina pioner med myror på sina rundlar.

~ vildvuxen rikedom & vallmonatt,

alldeles utanför pardörren ~

I trädgården

* * *

Det är nästan svårt att ta in. Explosionen av grönt.

Våra äppelträd är strösslade med blommor.

De är som allra vackrast i detta nu.

Altanen är såpad och utemöblerna framflyttade.

Nu saknas bara seglet som ger skugga.

Ljuslyktorna hänger där år efter år.

Kanske ska jag testa att lägga i batteriljus till hösten.

Blåbärsbusken växer långsamt, och blommar.

Åkerbärsblommorna tittar upp. Och daggkåpan breder ut sig.

Daggkåpa. Du gör skäl för ditt namn.

Och de älskade pionerna.

Blommar en kort stund, kanske är det därför jag håller dem särdeles kära.

Men äppelträden.

De blommar hela vägen in i mitt hjärta.