söndag, december 29, 2013

Ägg

2013 känns inte som mitt favoritår även om det såklart har varit bra också.

Jag liksom sammanfogade det hela genom att göra en praktvurpa utanför matbutiken igår. Det stora äggpaketet flög all världens väg och landade i en vattenpöl.

Jag ser det som ett gott omen att alla ägg faktiskt höll.

Själv stoltserar jag med ett något sårigt och blåslaget knä samt en härlig light-lårkaka.

Men det är värdsligt att ligga i en smutsig vattenpöl och kräla när ens pappa åker in akut till sjukhus om natten och inte kan svälja. När han blir inlagd och provtagen och får stanna kvar.

Inte som att det här året stiger i popularitet, om man säger så.

Vi skriver söndag den 29 december. Ikväll ska vi äta och bada utomhusbad hos mamma och hennes sambo och i morgon åker vi och tittar på stjärnor på Teknikens hus.

Så. Rätt luggsliten och orolig, men fortfarande beredd att ge de sista dagarna på året en match.


fredag, december 27, 2013

Fredag


Julen finns fortfarande kvar i huset. inte påträngande. Bara som ett litet utropstecken här och där. Vita hyacinter blommar i köket och granen småbarrar i vardagsrummet.

I dag har jag varit på behandling. Nackspärren är bara några millimeter bort. Det är precis på vippen att krampa hela tiden. Och det går så enormt mycket energi till smärtan/krampen/rädslan.


Sedan har vi firat Martin, min mans yngsta bror. Han fyller 30 i dag.

Vi började med tårta på förmiddagen.

Senare åt vi en fantastisk och jättemysig middag.


Och nu är vi hemma igen, med lösa planer på att ses snart igen. Kanske i Stockholm.

* * *

Jag har dragit på mig fleecedräkten, svängt upp håret i en tofs. Och så sitter jag här med stel nacke och funderar lite på vad jag ska sysselsätta mig med.

torsdag, december 26, 2013

Om julafton


En slängkyss av god jul blåser Siri till kameran.

När jag tar bilden på julafton vid halv ett-tiden har vi åkt madrass i Strömlidabacken, ätit frukost hos morfar och hans sambo och öppnat några klappar med dem.

Så har vi åkt hem och klätt om inför julaftonskvällen.

När jag tar bilden har varken jag eller Siri någon aning om besvikelsen som ska göra ont i hennes sjuårshjärta.

För en stund senare bara sitter hon tung i min famn. Hon gråter inte, utan säger bara "Jag trodde det skulle bli den bästa julafton någonsin. Nu vet jag inte ens om jag vill fira jul."

Suckar, rycker på axlarna och lutar sin kind mot mitt nyckelben.

Ibland sker saker som man inte kan påverka. Men det gör ont när det drabbar ens dotter, som sett fram mot att få fira jul med andra barn.

Och den gåvan kan jag inte allena ge henne. Det känns såklart extra mycket.

Men tack vare de fina människor vi har runt omkring oss så hjälptes vi tillsammans åt att skapa en fin dag.

En fin dag för Siri och en fin dag för oss andra.

När vi gick hem om kvällen, visserligen i snålblåst och regn, var det med värme i hjärtat.

Och ett litet stygn av smärta.

* * * 

Senare har vi pratat, jag och Siri. Klarsyntheten i hennes reflektioner och analyser får mig ibland att häpna. Besviken och ledsen får man vara, självklart. Men vi har varandra, vi har god mat, julklappar (vi fick en get som heter Greta och som snart förhoppningsvis hjälper en familj i Afrika någonstans!) och det bottnar vi i.

Även om det kan göra ont i hjärtat ibland.

Och det är också helt okej.


tisdag, december 24, 2013

Att känna sin dotter






När jag skriver det här är det kvällen före julafton. I sängen här intill sover mitt barn, i sin tomtenisse-pyjamas. Med pirr-i-magen innan sömnen kom, precis som det ska vara.

Julafton, ja. En av Siris få önskningar var ett (till) gossedjur. Som om det inte fanns nog av dem ...

Så jag köpte på loppis. En kanin. Och en trä-docksäng och ett täcke till en spjälsäng. Och så sydde och limmade jag, av ett gammalt lakan och någon bortglömd sjal.

Känner jag min dotter rätt kommer hon att bli själaglad. Kaninen och sängen kommer att få följa henne troget under julen. Och sedan, ja sedan kanske kanin och säng blir lite bortglömda. Då får de antagligen flytta tillbaka till en andra hands-butik.

Vem som haft roligast under tiden, jag eller Siri, ja det är nog jämnt lopp.

Och så: God jul till er.

God jul.


måndag, december 23, 2013

Vit jul


* * *

Siris önskelista

Kära tomten det som jag önskar mest av allt är snö på julafton.

* * *

söndag, december 22, 2013

Årets klappar














Klapparna är klara och ligger under glesa granen.

I dag har vi lagat mat, snart kommer gäster och vi ska äta hemgjorda rödbetschips med röra på rostade nötter och parmesan (bland annat) och så Markus goda goda fiskgryta med saffran, handskalade räkor och pilgrimsmussla. Och hemslagen aioli.

Så avslutar vi med kladdkaka the rocky road way. Och kaffe.

Nyss tog vi en sparktur, jag och flickorna, bara för att komma ut från mat- och bakångor. Det var skönt ute. Och vackert.

Så är det söndag, en dag närmare julafton.


fredag, december 20, 2013

Du & jag, julen

Nu är det du och jag julen.

Och jag har köpt mig en onepiece i fleece.

Jamen, ni förstår ju. Jag vill aldrig mer lämna huset.

Det och fårullstofflor och håret i rufsig tofs. Säkert lite smink under ögonen också, för den kompletta myslooken.

* * *

Tidigare i kväll skjutsade jag och Siri Markus, han var bjuden på middag hos en kompis.

När vi åkte därifrån frågade hon: "Men mamma, hur ska pappa ta sig hem?".

Jag svarade att han förmodligen tar en taxi, varpå hon bekymrat replikerar: "Men har han verkligen pengar med sig då?!".

* * *

Det känns overkligt att det är ledigt nu. I morgon ska vi slå in de sista klapparna och låta P4 Bjällerklang gå varm. Och dricka en första hemmaglögg, för en varm start i magen, på denna jul.

Men nu, yogite och förra veckans Downton Abbey.


onsdag, december 18, 2013

Himmelspegling


Det är två dagar kvar nu. Sedan är jag ledig i två veckor.

Två dagar. Två veckor.

Jag är inte less på jobbet, inte alls. Men det ska bli evinnerligt skönt att vara ledig.


För den här hösten har nött på mig, från så många håll. Speciellt när saker är i-väntan-på. Som ett vakuum, där man inte kan gå vidare.

Inte än.

Och inte än.

Bara leva där i mellanland.


Jag har få önskningar för ledigheten: 

Att sova långa nätter och att läsa många böcker.


När vi såg "Jul med Ernst" sist besökte han Toscana. Jag sa till Siri att det är ett av mina drömresemål. Kanske åker vi dit nästa gång, sa jag.

Nja, sa hon. Då stannar jag nog hemma. Kan vi inte bara åka till Luleå?

För vår Luleåhelg håller hon kär. Bättre än Disneyland och Versailles och Medelhavet. Hon säger så.

Men när det väl kommer till kritan hänger hon nog gärna med, tror jag.

Sötbarn.

Hon är också trött nu. Nött och mörk under ögonen, trots att hon sover halv åtta om kvällarna.

Blir skönt med lov, för henne med.


tisdag, december 17, 2013

Som ett öga




Jag önskar att jag hann njuta mer av dagarna, de här alldeles innan jul. Kanske med en glögg, en skiva lime och någon isbit.

Julmusik och paketinslagning.

Det blir ett annat år. Även om vi naturligtvis slår in fina paket, jag och Siri.

* * *

I dag har jag träffat en inspirerande person och pratat om ett nytt val i hur man firar julafton. Det rör om i mig, på ett bra sätt.

* * *

Och så har jag fått en finaste av julklappar i förväg. Något jag verkligen velat ha, utan att egentligen uttala det. Ett renhorn att ha i håret och en ring att bära på fingret.

En ring. Lite som ett öga. En brinnande kall iris.

Tusen tack, E.



lördag, december 14, 2013

Saffranssemlor, my way




På eftermiddagen, när huset blev tyst för en stund, bryggde jag mig en stor kopp kaffe och tinade en paleoscone med saffran och Saltå kvarn-russin i.

Mixade ihop en raw pepparkaksdeg med dadel och mandlar som bas och så vanlig hederlig vispgrädde.

Som en slags adventssemla, och så god så tiden stannar för en stund.
Tror jag blev inspirerad, för på jobbet åt de saffranssemlor på ett möte häromsistens. De där semlorna har nog legat i bakhuvudet och väntat på att få bli en Marivariant!

* * *

Sedan åt vi sallad med krossade senapsfrön, gravad lax, rostade pumpakärnor, mango, avokado och smörstekt halloumi, jag och Siri.

Nu i kväll tog vi sparken till en evenemangslokal. Där såg vi Cirkus Cirkörs föreställning "Knitting peace".

Så otroligt vacker, som en magisk drömvärld i scenografi och kostym. Så mycket associationer, akrobatik, kontroll och konstnärlighet.

Också ett sätt att avsluta en lördag i mitten av december.

Wow.


fredag, december 13, 2013

Stämningsbyggande


I morgon i tidningen har jag skrivit om att skapa sin julstämning. Om att jag liksom inte bara får den materialiserad i kroppen längre.

För mig handlar stämningsbyggandet mest om musiken.

Julmelodierna.

På tal om musik så skapade Magnus Carlsson från Weeping Willows och Petra Marklund magi i Musikhjälpen med Coldplays "Fix you".

* * *

I går var vi på Musikhögskolans traditionella julkonsert med bland annat luciatåg. Den var som vanligt otroligt vacker och professionell, men jag kan sakna den där lilla 'glimten i ögat' som jag tycker funnits tidigare år.

I dag hämtade jag Siri från skolan och så åkte vi till tidningen för att se Piteås luciatåg som sjöng i vårt personalrum på eftermiddagen.

Och trots att det inte går - och ska inte gå - att jämföra de två luciatågen så kändes det i dag mer innerligt. Mer nära. Och "Hallelujah" må vara söderspelad i olika versioner, men det är en favoritlåt, det kan jag inte komma ifrån.

Så i dag fann jag skönheten och känslan och mänskligheten i ett luciatåg.


onsdag, december 11, 2013

Hedenhösjul


En mamma som söver ett barn, men som hinner somna och vakna, innan barnet överhuvudtaget hunnit komma till ro.

Nåja, nu har jag klivit upp. Ska sätta igång en radiodokumentär och stryka lite kläder.

I dag hämtade jag Siri tidigt, för ett besök hos någon slags tandspecialist. För att kolla bettet och prata tandställning. Vi hade förberett innan och själva besöket gick fort, med en plan framöver.

Men så här i efterhand stör jag mig otroligt på en sak. Att tandläkarspecialisten varken tittade på Siri. Inte heller hälsade hon eller sa något om att hon ville titta på hennes tänder / bett. Hon bad henne inte öppna munnen, förklarade inget och sa inte hejdå. 

För mig berättade hon väldigt kort över rummet och tandläkarstolen och alla instrument, på min uttryckliga fråga.

Både jag och Siri reagerade över det i efterhand. Verkligen en känsla av löpande-band.

För mig märks det att Siri blivit äldre, sådana här besök är inte så ångestladdade längre. Men det kunde ju ha varit så, det kunde ha underminerat.

Och så kan man ju helt enkelt ha lite hyfs. Faktiskt.

Annars ser vi Hedenhös-kalendern och skrattar gott innan vi går över till mysiga "Tjuvarnas jul" om kvällarna.

I kväll har vi klätt granen. Det är möjligtvis den fulaste vi någonsin haft, men kanske just därför fångar den mitt hjärta. Tanig och ömklig, med hängade slokaxlade kvistar.

Fylld av diverse pynt skapade under förskoleperioden och någon trasig lampa i belysningen.

Men vår. Och fin.



måndag, december 09, 2013

Läst och sett, på senaste

Decemberkväll. Jag och Magnus går längs en av kyrkbyns gränder och snart sitter vi vid Ulrikas köksbord och pratar.
Det är bokklubbsonsdag. Med eld i kakelugn, lussekatter, kaffe och världens mysigaste katt i mitt knä.

Och så pratar vi om Alice Munros novellsamling "Brinnande livet".
Den är svår att sammanfatta. Varje novell är tät och kompakt och skulle kunna analyseras som en bok. I delar av den kan jag se författarens hantverk, men på vissa ställen skulle man behöva analysera mera. Se i detalj. Det är i alla fall otroligt skickligt och intressant.

* * *

Hemma ser vi "Känn ingen sorg", filmen som är baserad på Håkan Hellströms låttexter. Jag blir hjärteglad över att man kan och tror på att göra film på det sättet i Sverige.
Berättelsen i sig är inte unik, men hur den berättas, hur den är filmad - och så Håkans texter såklart - gör den till en fin upplevelse.
* * *
Läser ut Tatiana De Rosnays bok "Bumerang" (hon som skrivit Sarahs nyckel) men den går spårlöst förbi, både innehållsmässigt och språkligt.
Fortsätter befinna mig i Frankrike bokmässigt nu när jag har börjat med "Sophies historia" av Jojo Moyes (origintaltiteln "The girl you left behind" är dock betydligt vackrare). Berättelsen tar vid krigsåret 1916.
* * *
I går såg vi en hel film - dessutom en komedi. Det händer inte ofta och tyvärr var det två rätt bortkastade timmar.
När ett några sekunder långt bloopersklipp i slutet är det bästa som händer är det inte bra. Pinsamt faktiskt. Tummen ner för "Familjetrippen" (We're the Millers).
* * *
Och så avslutar jag med "Återträffen".
 Anna Odell som har gjort en film om klassträffen som hon aldrig blev bjuden till, där hon både spelar huvudrollen och står för manus och regi.

"Med den här filmen vill jag inte skuldbelägga några personer, utan jag vill undersöka maktstrukturer och hierarkier. Vad i en grupp gör att någon börjar mobba? Oftast fokuseras på den som mobbas ... alla undrar "vad var det för fel på dig?" Det man borde titta på är ju gruppen eller den person som mobbar."


Det är svårt att sätta ord på den. Berättartekniken, frågorna den väcker. Så otroligt briljant dialog, framför allt.

Jag tror på den ensamma människan

[Läste denna dikt här för ett tag sedan och har sparat den för en dag när den behövs.]
 
 

 Jag tror på den ensamma människan

 på henne som vandrar ensam

 som inte hundlikt löper till sin vittring,

 som inte varglikt flyr för människovittring:

 På en gång människa och anti-människa.
 

 Hur nå gemenskap?

 Fly den övre och yttre vägen:

 Det som är boskap i andra är boskap också i dig.

 Gå den undre och inre vägen:

 Det som är botten i dig är botten också i andra.

 Svårt att vänja sig vid sig själv.

 Svårt att vänja sig av med sig själv.
 


Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.

 Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.

 Det opraktiska är det enda praktiska

 i längden.


 
* * *
 
Ur Färjesång av Gunnar Ekelöf

söndag, december 08, 2013

Myspatrullen




Luleå, alltså. Clarion Sense känns stort, och fint. Gillar hur de arbetat med ljussättningen.

Efter en lördag på stan med shopping och lunch och godis hängde vi på hotellrummet en stund. Siri bäddade ner sig bland kuddar och såg film på paddan.

När skybaren öppnade tog vi hissen till nionde våningen och satt vid ett fönsterbord. Beställde vin, öl och Fanta. Honungsrostade nötter med chili. Pratade och skrattade och gick upptäcktsfärd i bar och restaurang.

Så bylsade vi på oss vinterkläder och promenerade till restaurangen. Åt och drack gott. Ostron, ren och havskräfta. Siri åt en magisk burgare.

Och efter hotellfrukosten i dag låg vi alla tre i dubbelsängen. Nyhetsmorgon, mjukmätta magar och en såndär skön slöhet som man bara har när ingen hund ska rastas, ingen tvättmaskin ska köras och ingen eld ska underhållas.

Sedan körde vi hem i minus tjugolandskap, till lilla kalla huset.

Och här är vi nu igen. Hemmavid. Siri har skapat sig en myspatrull. Den består av Ploppis, det nya mjukisdjuret som blev resans maskot, Jojje såklart - hennes mjukiskaninfilt - och så hon själv i bästa onepiece.

En sådan fin helg, som man blir alldeles varm i ryggraden av att tänka på.


lördag, december 07, 2013

Lördag morgon



Vi har ätit frukost. Jag med saffransscone och raw bovetegröt med pepparkakskrydda och mixad dadel. Och massor av fruktsallad på.

Nu ligger kaffet varmt i magen och vi ska packa ihop oss mot Luleå.

Vill bara kika in och tipsa om mitt Helgreportage.


Och så en Issuu-uppladdning till frisyrerna, steg för steg.